tag:blogger.com,1999:blog-75509943768359735312024-02-06T20:38:57.955-08:00පුලින තලාවAkkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.comBlogger77125tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-87528324084340021722017-01-27T18:14:00.001-08:002017-01-28T15:52:46.375-08:00අළුත ගෙනා මනමාලි<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අළුත ගෙනා
මනමාලී</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">දුරකතන
ඇමතුමක් ලංකාවෙන්. එකත් එකටම ලංකේෂ්ගෙ අක්කා විය යුතුයි. මගෙ හෝඩුවාව හරි. රුවිනි
අක්කා අපි දෙන්නා ගැන හොයල බලනවා. ඒ ලංකේෂ්ගෙ පවුලෙ වැඩිමහල් අක්කා. අක්කට බාලයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">එයාගෙ අයියා.
කැප්ටන් ගජනායක. එයාට කියන්නේ ගෙදර උදවිය ලොකු බේබි හාමු කියලා. යුද්ධෙ කාලෙ
හමුදාවෙ හිටියෙ. දැන් විශ්රාම අරගෙන
පාර්ලිමේන්තුව පෙනෙන නොපෙනෙන දුර නිසංසල තැනෙක ශානි අක්කත් එක්ක</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, ( </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">එයාගෙ ආදරණීය
බිරින්දෑ) විවේක සුවයෙන් කල් ගත කරනවා. ඒ දෙන්නගෙ දරුවො දෙන්නගෙන් එක්කෙක්නෙක්
සිඩ්නි වල ඉගෙනගන්නවා. දුව ඇමෙරිකාවේ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">රැකියාවක් කරනවා. දැන් ලංකාවේ බොහෝ පවුල්වල
දරුවන් එක්කො පිටරටවල් ඉගෙන ගන්නවා. නැත්නම් හොඳ වැටුප් ලැබෙන රැකියාවල් වල
යෙදෙනවා. ඒක පුරාජේරු කතාවක් නෙවෙයි. මම දන්න කියන බොහොම දෙනෙක්ගෙ ළමයින් එහෙම
තමයි. සෙනෙහෙලතා නැන්දගෙ දරුවො තුන්දෙනා රටවල් තුනක. ශාලිකා ආන්ටිගෙත් එහෙමයි.
එතකොට බුද්ධි මාමාගෙත් දුවයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">පුතයි දෙන්නම ලොස් ඇන්ජලිස් වල. කොහොමින්
කොහොම හරි ඔහොම යනකොට කුරුණෑගල මල්කඩුවාවෙ ටිකිරි කුමාරිටත් ඔස්ට්රේලියාවට එන්න
සිද්ධ වුණා. ටිකිරි කුමාරි කිව්වේ හුරතලේට. උප්පැන්න සහතිකයෙ තියෙන්නේ නම හැටියට
ලියලා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">,<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">වරුණි තරුෂිකා
යටවත්ත කියලා. අප්පච්චිලගෙ ගම නුවර යටවත්තෙ. තව මොනවද වාසගම් ගොඩක් තිබිලා ළමයින්ට
ඔය බඩවැල් වගේ නම් තිබුණම ඉස්සරහට කරදරයි කියල</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඔය විදිහට කෙටියෙන් නමක් දමලා. හැබැයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මෙහෙ එන්න
මාසෙකට විතර ඉස්සර මගේ නමේ අග කොටස වෙනස් වුණා. යටවත්ත වෙනුවට වික්රමසූරිය. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">වීසා හදාගන්න ඕනි නිසා
නම වෙනස් කරන්න ඕනි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">බබා. ඔයා
කැමති යටවත්ත කියන නමට නෙ. ඒක ඔයාට දිගටම පාවිච්චි කරන්න පුළුවන්. මගෙන් තහනමක්
නැහැ"</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මගේ හිස
දෙපැත්තට සැලුණා. අනුමැතිය ඒ අයුරින් ප්රකාශ
වුණා. වචන වලට දෙතොල් වලින් පිටතට ඇවිත් හිරිඔතප් බිඳගන්න බැහැ වගෙ. තවම අලුත
ගෙනාපු මනමාලි නෙ. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ගල්කිස්සේ මහ
හෝටලේ අපේ මගුල ජයටම කෙරුණා. වෙන විවාහ මගුල්වල නොමැති විශේෂත්වයකුත් තිබුණා.
ලංකේෂ්ගෙ ඔස්ට්රේලියානු ජාතික මිතුරන් දෙදෙනෙක් සහ මිතුරියක් දෙවැනි මනමාල
මනමලියන් ලෙස පෙනී සිටීම. ඔවුන් නුපුරුදු නිළමෙ ඇඳුම හෙවත් තුප්පොට්ටිය ඇඳගෙන
බොහොම අගේට රැගක් කෑවා. පව්! දෙයියනේ! මට හිතුණා. කරවටේ බැඳලා තිබුණු මාල හත මටත්
මගේ සිහින් ගෙලටත් දැනුණේ කිලෝ ගාණක් එල්ලලා වගේ. මට පව් කියන්න කවුරුවත් නැහැ.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">බබා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඔයාට ඔය මාල
ගොඩ වදයක් නේද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?"<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ලංකේෂ් මගෙ
හිත කියවලා. පුදුමයි. නැහැ. පුදුමෙකුත් නැහැ. අපි හුඟක් වෙලාවට එකම විදිහට
හිතන්නෙ. මම හිතන දේ එසැණින්ම ඔහු කියනවා. මට පුදුම හිතෙනවා. පරචිත්තවිජානන ඥාණය
වත් තියෙනවද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">? </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඔහු මගෙනුත්
එහෙම කිහිප වතාවක් ඇහුවා. කොහොමද ඔයා මම හිතන දේම කියන්නෙ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">? </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ගුප්තයි. ඒත්
ඇත්තයි. අදහන්න බැහැ නේද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">පෝරුව තිබුණේ
මුහුදු වෙරළෙ. සුදු පෙණකැටි විසුරුවාගෙන නිල් දිය රැළි සංගීත ස්වර සමග මුසු වෙලා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ආනන්ද ජනක
නර්තනයක යෙදිලා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අපට ආශිර්වාද
කරනවා වගේ. ලංකේෂ්ගෙ මුහුණ පුරා දස දහසක් පහන් දල්වලා වගේ එළියයි. ඔහු තළෙළු
වලටත් වඩා ටිකක් කළුයි. ඒත් හිනාවෙනකොට හරිම සුන්දරයි. සුදු දත් ටික මුතු අහුරක්
වගෙ. කොල්ලන්ගෙ හිනාවට එහෙම උපමාවක් දැම්මම ප්රවීණයන් දුහුණන්ට අවඥාවෙන්
හිනාවෙයිද දන්නෙත් නැහැ. ඒ කවුරු කොහොම කිව්වත් මා කියන තැනැත්තිය ආදරයෙන් මොකද්දෝ
අළා මුළාවක වැටිල නිසා එහෙම පෙනෙනවද මන්දා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"> මගුල් ගෙදර නටන්න ඩී.ජේ. ලගෙ සංගීතයක් තිබුණෙ
නැහැ. ශාස්ත්රීය</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">සරල වගෙම පොප්
සංගීතය වාදනය හා ගායනය කරන හොඳ සංගීත </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ක</span></span><span style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">න්</span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">ඩායමක්</span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;"> සිතට පවන් සලන මියුරු</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">රොමැන්තික
සංගීතයකින් අමුත්තන්ට අපූරුවට සංග්රහ කළා. ගල්කිස්සේ හෝටලේ ප්රධාන සූපවේදී
පබිලිස් සිංඤෝ මහතා පිළියෙල කරල තිබුණු ඉඹුල් කිරිබත්</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">කට්ට සම්බල්</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">මාළු ඇඹුල්
තියල් ලංකේෂ් රස කර කර කෑවෙ</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">මට විහිළු කරමින්.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">නියම ගමේ රහට කිරිබත්.
අපේ අත්තම්ම හදන කිරිබතුයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කට්ට සම්බලුයි වගෙ. ඔයා දන්නවද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මම පුංචි කාලෙ
කිරිබත් කන්නෙ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">සීනිත් එක්ක.
එතකොට අත්තම්ම මට කෙහෙල් ගෙඩියකුත් ගෙනැල්ල දෙනවා. ඒකත් අනාගත්තම දිව්ය ලෝක
රහයි" මගේ වැඩේ හැම එකටම බිම බලාගෙන හිනාවෙන එක තමයි. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අපි මදු සමය
ගත කරන්න ගියේ නුවර එළියෙ. නුවරත් දවස් දෙක තුනක් හිටියා. නෑ ගෙවල් වල යන්න
තිබුණනෙ. නුවරයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කුරුණාගලයි. ඒ
අපේ නෑදෑ ගෙවල්. ගිහිනුත් බැහැ. නොගිහිනුත් බැහැ. දැන් ඉතින් ඔස්ට්රේලියාවෙ
පදිංචියට යන නිසා කොහොමත් යන්න ඕනිමයි. අනිවර්යයි. හැබැයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">වාසියකුත්
වුණා. නුවර ප්රියා අක්කා උඳු වැල් (පැණි වළලු) පාර්සලයකුයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කොණ්ඩ කැවුම්
පාර්සලයකුයි දුන්න</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">රට ගෙනි යන්න
කියලා.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඔය යන අතරෙ
ගෙවල් වලින් ෆ්රයිඩ් රයි</span></span><span style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">ස්</span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;"> කාලා ඇතිවුණා. ඇයි මේ කාටවත් බැරි</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">රතු කැකුළු
බත් එක්ක කරෝල බැදල</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">කිරි අල
හොද්දක් එක්ක</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">පොල්සම්බල්
ටිකක් එක්ක අපිට කන්න දෙන්න. පොළොස් ඇඹුලක් වගෙ දෙයකුත් තිබුණනම් මොන තරම්
අගෙයිද</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">? </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">මේව එහෙදි
එහෙම කිව්වා නම් නැන්දම්මලාගෙන් හොඳ කතන්දරයක් අහගන්න තිබුණා. බැඳල මාසයක් යන්නත්
ඉස්සරින් දොළදුක් හැදිලා කියලා. දොළදුක් හැදුණු අයට විතරද එක එක කෑම කන්න ආස
හිතෙන්නෙ. ගෙදර ඇවිත් මම ඇනී ආච්චිට කියල මෙහෙ එන්න කලින් ඔය මම ඉස්සර කියපු
වට්ටෝරුව හදාගෙන කෑව. ලංකේෂුත් ආසයි</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16pt; line-height: 115%;">ඒ කෑම වලට.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඉතින් ඔහොම
ඉඳලා පානදුරේ වළව්වටම කැන්දන් ආවනෙ. ඒ වගෙ පරණ ගෙවල් දැන් ලංකාවේ හරි දුලභයි කියල
මට හිතෙනවා. පොඩි බේබි හාමුගෙ කාමරය මහ විශාලයි. කණ්ණාඩි තුනේ කන්නාඩි මේසයක්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කළුවර වියන්
ඇඳක්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කළුවර
කැටයමින් මල්කම් ලියකම් කළ අල්මාරියක්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">දෙන්නගෙ ඇඳුම් එල්ලන්න දොර දෙපැත්තෙ බෝල
කූඩු දෙකක් නිදන කාමරේ අඩු වැඩිය වශයෙන් තිබුණා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">රුවිනි අක්කා
සුදු මල් දාපු වතුර වීදුරුවක් අරන් ඇවිත් අපිව පිළිගත්තා. අපේ අම්මයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අප්පච්චියි දෙන්නගෙ
මුහුණට මුහුණ බලාගෙන මොනවදෝ ඇස්වලින් කතා කරගන්නවා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මම දැක්කෙ පොඩ්ඩක්
පස්ස හැරිල බලන කොටයි. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">සාලෙ හරි
ලස්සනට</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">පිළිවෙළට සකස්
කරලා තිබුණා. රුවිනි අක්කගෙ මැහුම්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ගෙතුම් වලින් ඒ හැමදෙයක්ම සැරසිලා. </span></span><span style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;">තවත් දුර කතන
ඇමතුමක්. ඒ ලංකේෂ්.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">බබා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඔයාට තනියිද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">? </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">උදේ ඉඳලම
ගොඩක් වැඩ තිබුණා. මම නිවාඩු ඉඳලා ආපු නිසා වැඩ ටිකක් වැඩිවෙලා. ඔයා කෑවද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">? </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මම පොඩ්ඩක්
ඇවිදින්න යනවා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ලන්ච් බ්රේක්
එකේ. වුල්ස්වර්ත් එකටත් යනව. ඔයාට මොනවද ගෙනෙන්න ඕනි</span></span><span style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">ද</span><span style="color: purple; font-size: 16pt;">?"</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ම්..ම්..ම්..මොකුත් එපා පොඩි බේබි හාමු" මම කිව්වෙ ඔච්චමට.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">එහෙනම් අඬන්නෙ නැතුව
ඉන්න. ඊයේ රෑත් හීනෙන් ඇඬුවා. අම්මයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අප්පච්චියි දැක්ක කියලා. ටේක් කෙයාර් බබා.
ලව් යු. බායි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota"; mso-bidi-language: SI-LK;">”<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota"; mso-bidi-language: SI-LK;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ලංකේෂ්ගෙ
ගතිගුණ හරිම වෙනස්. ලංකාවෙන් පිට හැදුණු නිසාද දන්නෙත් නැහැ. මට නොදැනිම ඔහු
කෙරෙහි අමුතු බැඳීමක් මගේ හිත ඇතුලෙ වග දිගා වුණේ මටත් නොදැනිමයි. අපි ඉෂාර අයියගෙ
මගුල් ගෙදර ගියෙ පුංචි අම්මගෙ පුතාගෙ මගුල් ගෙදරට අනිවාර්යයෙන්ම යා යුතු නිසා.
අනික ඉෂාර අයියා හරිම උත්සාහවන්තයි. එයත් කොහොමහරි භෞතික විද්යා අංශයෙන් කැළණිය
විශ්ව විද්යාලයෙන් ප්රථම පෙළ සාමාර්ථයක් ගත්තා. හොඳ රැකියාවකුත් ලැබුණා. කැම්පස්
කාලෙම පටන් ගත්තු ප්රේම කතාවේ මල් පිපෙන දවසට අපි හැමෝම ගියා. ගමේ නෑදෑයො රොත්ත
බුරුත්තම මුණ ගැහෙනවා. එතකොට ඉතින් මගෙන් හැමෝම අහන එක ප්රශ්නයක් තියෙනවා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">දුව</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මොකද තම මැරී
කරන්නෙ නැත්තෙ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">? අපිවත්</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"> කවුරු හරි
බලන්නද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?"<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">නැන්දම්මලා
හරියට මාව කර තියාගෙන ඉන්නව වගෙයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කතාව. අම්මටත් අප්පච්චිටත් මාව බරක් නැත්නම්
මටත් මාව බරක් නැත්නම් ඒ ගොල්ලන්ට තියෙන කැක්කුම මොකද්ද කියලා මට නම් තේරුම් ගන්න
අපහසුයි. මගුල් ගෙදර පෝරුවෙ චාරිත්ර ඉවරවෙන්න ඉස්සර අපට යන්න පුළුවන් වුණා. හෝටලේ
තියෙන තැන හොයා ගන්න බැරි වුණා අපේ පොඩි මල්ලිගෙ මල් කැඩිල්ල නිසා. ගූගල් මැප්ස් දාගෙන ගූගල් අක්ක කියන විදිහට
තමයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අපි ගියේ. ඒත්
ගූගල් අක්ක දකුණට හරවන්න කියද්දි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">එයා දිගටම ගියා. මං කිව්වා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, "</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මෝඩයෝ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">දකුණට
හරවන්න"කියලා. කොහෙද පණ්ඩිතයට ඒදණ්ඩේ යන්නත් බැරිලු නෙ. </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">මල්ලි </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;">කෙල්ලත් එක්ක
ලක්ෂයක </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">මල් </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;">පූජාවකට මල් කඩනවා. කොහොමහරි මනමාලයගෙ පැත්තෙ අය පෙරහැරෙන් ශාලාවට කැඳවාගෙන
යන පෙරහැරට අපිට ශාලා දොරටුව ළඟදිම එකතු වෙන්න පුළුවන් වුණා. පෝරුවෙ කටයුතු
ඉවරවෙලා හැමෝම තම තමන්ට වෙන් කරල තිබුණු මේස වලට ගිහින් වාඩි වුණා.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කැළනියෙ
නැන්දත් නංගිත් එක්ක ඇවිත් ඉන්නවා. ගිහින් කතා කරන්න ඕනි. ඒ නැන්දා අර වගෙ ප්රශ්න
අහන්නෙ නැති</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">තමන්ගෙ පාඩුවෙ
ඉන්න කෙනෙක්. මම සාමාන්යයෙන් මගුල් ගෙවල් වල ගියහම වැඩිමහල් නෑදෑයෝ හැමෝම ළඟට
ගිහින් වැඳලා කතා කරනවා. කැළණියෙ නැන්දා ළඟට මම ඉස්සරින්ම ගියෙ ඒ නැන්දට මගෙ හිතේ
අමුතු බැඳීමක් තියෙන නිසා. අනෙක මම කැළණියෙ විශ්ව විද්යාලෙ ඉඳිද්දි මාමා එනවා මාව
එහෙ එක්ක යන්න සති අන්තයට. ඒ ගියාම රසට උයල කන්න දෙනවා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">බෝඩිමේ කෑම
හොඳ නැති බව නැන්දලා දන්නවා. ආපහු ඇරලන්න එද්දි මගෙ අනික් යෙහෙළියන්ටත් එක්ක</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කිරි කජු
මාලුවක් එක්කලා තවත් වෑංජන එක්ක </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">බ</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;">ත් පාර්සලයක් ඔතලා දෙනවා.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">තුනුරුවන්ගෙ සරණයි!
කොහොමද දුව</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">? </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">කාලෙකින්
දැක්කෙ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">වඳින මගේ හිස
අතගාමින් නැන්දා පවසනව. නංගිට උණුසුම් සිප වැළඳ ගැනීමක්. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">"</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඉඳගන්නකො</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">දුව
ටිකක්" නැන්දගෙන් ඉල්ලීමක්.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අද දුව මෙහෙම හම්බ
වුණු එක හොඳයි. අපේ යාළුවෙකුගෙ පුතෙක් ඉන්නවා ඕස්ට්රේලියාවෙ. එයාට එහෙ ගිහින් පදිංචි</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;"> වෙන්න කැමති කෙනෙක්ව හොයනවා. අපි හිතුවා දුව ඒ ළමයට ගැලපෙනවා කියලා. ඒ ළමයට
දුවම ස්කයිප් හරි වයිබර් වලින් හරි කතා කරලා දෙන්න </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">හඳුනා</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;"> </span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">ග</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">න්න</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;">කො."</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මම අම්මටයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">අප්පච්චිටයි
කියන්නම් නැන්දා."</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මම ඒ ගොල්ලන්ට කියලා
තියෙන්නෙ. දුවටම කියන්න කියලා ඒ දෙන්නා කිව්වා. ඔය දෙන්නා කතා කරලා අදහස් ගැලපෙනවා
නම් බලමු නේද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">දුවේ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?"<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt; line-height: 115%;"> ලංකේෂ්ගෙයි
මගෙයි හඳුනා ගැනීම සිදුවෙන්නෙ ඔන්න ඔය විදිහට. අපි වයිබර් වලින් කතා කළා. ඔහුගෙ
වරදක් මට පෙනුණෙ නැහැ. අනවශ්ය නීති රීති</span><span style="color: purple; font-size: 16pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="color: purple; font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt; line-height: 115%;">රෙගුලාසි නැහැ. හරිම කරුණාවන්තයි.
ආගමානුකූලව ජීවත් වන කෙනෙක්. මට පුදුමත් එක්ක ඔහු මගෙන් අහපු පළවෙනි ප්රශ්නෙ ගැන.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">" </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඔයා දන්නවද සම්මා ආජීව
කියන්නේ මොකද්ද කියලා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">?"<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මම දුන්නු
පිළිතුරට ඔහු ලකුණු සියයට අනූ අටක් දුන්න බව කිව්වා. ඔහුගෙ බොහොම ගතිගුණ මවා
පෙන්වන ඒවා නොවන බව ටික දවසක් යන කොට මට වැටහුණා. ඔහුට මා කැමති බව අම්මට කිව්වම
අම්මට හරිම සතුටුයි. විවාහය ඔය විදිහට තීන්දු වුණා. ඔහු ලංකාවට එන කොට අපි පණ
පිටින් නොදැක වුණත් දැඩි ආදරයකින් වෙළිලා හිටියා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මට කැම්පස් එක
පටන් ගන්න තව සතියක් ගත්වෙන්න ඕනි. මෙහෙදි ආචාර උපාධියක් කරන්නයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">මගේ
බලාපොරොත්තුව. ලංකේෂ් මෙහෙ පුරවැසියෙකු නිසා මටත් මෙහෙ පී.ආර්. හදාගන්න පුළුවන්
වෙයි. රස්සවක් හොයා ගන්නත් අමාරුවෙන එකක් නැති වෙයි.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ලංකේෂ්ගෙ
තියෙන මම ආස කරනම ගුණාංගය තමයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">හැමම උදේ පාන්දර හතරට නැගිටලා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">නාලා බුදුන්
වැඳලා පිරිත් කියන එක. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">සමහරු නම්
හිනාවේවි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "iskoola pota" , "sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">ඒ මොන පිස්සු</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 21.3333px;">ව</span><span style="font-family: "iskoola pota" , sans-serif; font-size: 16pt;">ක්ද කියලා. ඒ වුණාට පිට රටක හැදිලත් ලංකාවේ
ඉන්න ලාංකිකයන්ට වත් නැති හොඳ ගතිගුණ තියෙන කෙනෙක් මගේ සහකරුවා විදිහට ලැබුණු එක
ගැන අළුත ගෙනා මනමාලිට නම් තියෙන්නෙ ලොකු සතුටක්.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-55596488590496708202017-01-26T16:25:00.000-08:002017-01-26T16:29:19.915-08:00ජේයෂ්ඨ පුරවැසියෝ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">වැස්සත් එක්ක
එන සීතල සුළං කැරලි ඇඟේ වැදෙන කොට කොළඹ ගෙන්දගම් පොළවෙ ගිනි කාෂ්ටකයෙ ඉඳලා ආපු
කෙනෙකුට සීතල වැඩි තමයි. මෙහෙත් ගිම්හානය නිසා සීතලක් නැතිවෙයි කියලා යාන්තමට ඇඟ
උණුසුම් වෙන්නවත් ජර්සියක් අරගෙන ආවෙ නැහැ. කොච්චර සීතල වුණත් ඕස්ට්රේලියාවට ආපු
එකේ ඇවිදින්න නොගිහින් බැහැ නෙ. ඇවිද්ද පය දහස් වටී කියලා මුතුන් මිත්තොත් කිව්වෙ
කට කහනවටයැ. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">මෙල්බර්න්
කියන්නේ වික්ටෝරියා ප්රාන්තයේ අගනුවර. මෙහෙ ඉන්න ශ්රී ලාංකිකයින්ට නම් මේවා
අලුත් කාරණ නෙවෙයි. ඒත් කවදාවත් මෙහෙ නොපැමිණි අය මේවා දැනගන්න කැමති ඇති. අපි
ගුවන් යානයෙන් බැස්සෙ රෑ හතයි හතලිස් පහට විතර. ගිම්හානයේ හිරු තවමත් අහසෙ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">දවස නිමා කරලා
යන්න අකැමති වගෙ. ගුවන් තොටුපොළට අපේ ඥාති දියණිය අපිව පිළිගන්න ඇවිත් හිටියා.
පින්තූරවල දැකල තිබුණට හැබැහින් දැක්කෙ අදයි. මා ඇයත් සමග රථයේ ඉදිරි අසුනින් වාඩි
කරවගත්තේ මග දෙපස විසිතුරු කියාදෙන්න. පාටපාට නියොන් ලයිට් වලින් සැරසූ අහස සිඹින
විසල් මැදුරු</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">තවමත් ඉවත්
නොකළ නත්තල් සැරසිලි මගේ ඇස්වලට නම් මනරම් දසුන්. මම ආවා වගේම ඥාති දියණියත් මෙහෙ
ඇවිත් තිබුණෙ කෙටි නිවාඩුවකට</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ඇමෙරිකාවෙ ඉඳලා. ආගිය තොරතුරු</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">නෑදෑ වගතුග</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">මගුල් අවමගුල්
විස්තර කියාගන්න</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%;">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">අහගන්න අපිට
කල් මදිවෙන බව අපට වැටහුණා. අපි කතා කලේ ඒ සේරටම වඩා අධ්යාපන කටයුතු ගැන</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">රට රටවල සිදුවන දේවල් ගැන. දේශපාලනයත් නොතිබුණාම නෙවෙයි.
අපේ ජීවිතයෙ බොහොම දේවල් දේශපාලනයෙන් ව්යුක්ති කරන්න බැහැ නෙ. පක්ෂ දේශපාලනය නම්
නෙවෙයි. ජාත්යන්තර දේශපාලනය. රෑ කෑමෙන් පස්සෙ පහුවදා දවල් බතට මුණගැහෙන චේතනාවෙන්
අපි අපේ හෝටල් කාමර වලට ගුලි වුණා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">මුලු රාත්රියම
නිදිවර්ජිතව ගුවනේ පාවුණු නිසා උහුලන්න බැරිතරම් නිදිමත. ඕස්ට්රලියාවෙ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">වික්ටෝරියාව ලංකාවට වඩා පැය පහ හමාරක් ඉදිරියෙන් ඉන්න
නිසා </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ජෙට් ලැග්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">' </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">කියල හඳුන්වන
වෙලාවේ වෙනසට ගත සිත හුරුවෙන්න ටික දවසක් යාවි. ( වෙලාවෙන් විතරක් නෙවෙයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">බොහෝ දේවල් වලින් ලංකාවට වඩා ඉදිරියෙන් ඉන්න බව මේ
වෙනකොටත් තේරුම් යමින් තිබුණේ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">රූම් සර්විස්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">කියල දොරට ගහපු එක මට ඇහුණෙ මහ තඩිබෑමක් වගෙ. ඒ තරමට
ගැඹුරු නිද්රාවක මම ගිලිලා හිටියෙ. මට නිදිමත වුණාට බැලින්නම් වෙලාව උදෑසන දහයයි.
සිනහමුසු මුහුණින් ආවෙ ලංකාවෙ කෙලි පැටික්කියෙක්. මුල්ම ඔස්ට්රේලියානු උදෑසන අපේම
දුවෙකුගේ සුන්දර හිනාවක් දකින්න මම පින් කරලා තිබුණා. කතාව මුලින් ඉංග්රීසියෙන්.
පස්සෙ අපටත් නොදැනිම සිංහලට පෙරැලුණා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ඇය හෙදියක්
හැටියට වෘත්තීය පුහුණුව ලබන අතර තුර අර්ධ කාලීන රැකියාවක් හැටියට හෝටලයක සේවය
කරනවා. මෙහෙ ඉන්නෙ නැන්දා කෙනෙකුත් එක්ක. ගම නුවර. ඊට වඩා ආගිය තොරතුරු කතා කරන්න
වුණේ නැහැ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ඇයට නියමිත රාජකාරි නිමා වුණු නිසා.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ආයෙමත් පොරෝණය
යටට ගුලි වුණෙ කෝපි කෝප්පයක රස බැලුවට පස්සෙ. කෝකටත් ගුවන් තොටුපළේදීම වෙලාව වෙනස්
කරගත්තු එක හොඳට ගියා. ජංගම දුරකතනයෙ එලාර්ම් එක දොළහට තියන්න අමතක කළේ නැහැ. දොළහ
වෙනකොටවත් දවල් කෑමට යායුතුව තිබෙන නිසා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">කිව්වත් වගෙ
ඥාති දියණිය දොළහයි කාල වෙනකොට මගෙ දොරට තට්ටු කරනවා. කල් ඇතුව සූදානම් වෙලා හිටි
නිසා වීරය වගේ මම දොර ඇරගෙන ඇයව පිළිගත්තා. චරිත්රි එදාම හවස නැවත ඇමෙරිකාව බලා
පිටත්වෙනව. ඉතින් ඇය මාව කැන්දන් ගිය බොජුන් හලෙහි ඒ වන විටත් සෑහෙන පිරිසක් ආහාර
ගනිමින් හිටියා. චරිත්රි අපට මේසයක් කලින්ම වෙන් කරවලා තිබුණ නිසා සිනහවීගෙන් ආපු
සුදු තරුණියක් අපව ඒ මේසය වෙත කැඳවා ගෙන ගියා.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">"නැන්දිට
කැමති දෙයක් තෝරන්න"</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">කෑම වට්ටෝරු
සටහන හෙවත් මෙනු කාඩ් පත මා වෙත දිගු කරමින් කිව්වෙ ඈ අත වූ මෙනුවට දෑස් යොමු
කරමින්. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">මා මෙනුවේ
පිටු පෙර්ලුවේ මෙහෙ කෑමවල තිබෙන වෙනස හඳුනා ගන්න අදහසින්. එක පිටුවක</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">හරිම අඩු මිළට කාම! අප්පා! ජේෂ්ඨ පුරවැසියන්ට".
මමත් ජේෂ්ඨ පුරවැසියෙක් තමයි. එත් ඒ ලංකාවේ නෙ. මෙහෙ ජේෂ්ඨ පුරවැසි කාඩ් එක
තියෙන්න ඕනිලු එහෙම අඩු මිළට කාම කන්න. වියපත් ජෝඩු බොහොම දෙනෙක් ඉතා සතුටින් රස
බොජුන් වළඳමින් අල්ලප සල්ලපයෙහි යෙදෙමින් ඉන්න ආකාරය දුටු මට අපේ රටෙත් එහෙම ක්රමයක්
ඇතිකරනව නම් කොයි තරම් යහපත් වෙයිද කියල හිතුණා. යහපාලනයටත් මෙව්වා එකතු කරගන්න
පුළුවන් නම් හොඳයි. කලින් රස්සවක් කළත් නොකළත් ජේෂ්ඨ පුරවැසියන්ට විශ්රාම වැටුපක්
රජයෙන් ගෙවනවා. ඒ විතරක් නෙවෙයි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">සමහර අවන් හල්
වල කෑම</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">බීම අඩු මිළට සපයනවා. ඒ විදිහට ඔවුන්ට ගෞරවය
දැක්වීම මොන තරම් වටිනවද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">? <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">සමහර දරුවන්
වියපත් දෙමව්පියන්ට නොසලකා වැඩිහිටි නිවාස වල රඳවා තබන ආකාරය මම ලංකාවෙදි අනන්තවත්
දැකල තියෙනවා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">වැඩිහිටි නිවාස වලට දානය දෙන අවස්ථාවලදි. ඒ
වුණාට බොහොම දෙනෙක් අපේ සාරධර්ම</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">දෙදහස් වසරකට
වඩා ඉපැරණි අපේ සංස්කෘතිය ගැන පාරම්බානවා. දෙමව්පියන්ට සලකන්නෙ නැහැ.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">"නැන්දි</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">හරිද</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">?"<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">" ඔව්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">,
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">පුතේ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ෆිෂ් ඇන්ඩ්
චිප්ස්"</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">චරිත්රි
යන්තම් බහ තෝරන වයසෙදි තමඉ ලලිත් අයියා ඔස්ට්රේලියාවට ආවෙ. දැන් ඇය තිස්වන වියේ
තරුණිය. එනිසා මා දුටු මුල් මොහොතෙම ඇය කිව්වා</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">" මයි
සිංහල ඉස් නොට් ගුඩ් නැන්දි" කියල.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">"ඒකට
කමක් නැහැ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">පුතේ. අපි ඉන්ග්රීසියෙන් කතා කරමු" </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">මට ලැබුණු කෑම
පිඟාන මට නම් වේල් දෙකකට ඇති. ඔක්කොම කෑවොත් උස්මුරුත්තාව හැදෙයි. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ඩොගී බෑග්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">එකක් ඉල්ලන්නත් බැහැ</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">, </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ලංකාවෙදි වගෙ.
මෙහෙ කවුරුත් එහෙම ගෙනියනවද කියලා විපරම් කළා. </span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ම්හ්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";">'
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">එහෙම කවුරුත් ගෙනියන්නෙ නැහැ. ගෙනියන්න තරම් කෑම ඒ අයගෙ
ඉතුරු වෙලත් නැහැ. ඔවුන් සද්දන්ත උදවිය නෙ. කෑමත් සද්දන්තයි. පොකට් සයිස් මට දෙවේලක්
පිරිමහගන්න පුළුවන්</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota"; mso-bidi-language: SI-LK;">.</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota","sans-serif"; font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: SI-LK; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"> ඔවුන්ට නම්
බියර් ටිකක් හෝ වයින් ටිකක් එක්ක එක වේලටම ගිලා බස්සන්න පුළුවන්. ඒකටත් වාසනාවක්
තියෙන්න එපායැ.</span><span style="font-size: 16.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-family: "Iskoola Pota";"><o:p></o:p></span></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-15499487176069636612016-11-08T23:45:00.000-08:002016-11-08T23:47:39.285-08:00බ්ලොග්කරණයට යළි පිවිසුම <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">නෝක්කඩු ගොඩයි</span><br />
<span style="font-size: large;">එනමුත් සෙනෙහසින් තමයි</span><br />
<span style="font-size: large;">නොලිව්වට යමක්</span><br />
<span style="font-size: large;">හැමතින් චෝදනා ලැබෙයි</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">නොරට සිටින කොට</span><br />
<span style="font-size: large;">තනිවම කාලෙ ගෙවන විට</span><br />
<span style="font-size: large;">ඉඩක් තිබු නමුත්</span><br />
<span style="font-size: large;">දැන් නම් විවේකය අඩුයි</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ලෙඩින් වැටීමත්</span><br />
<span style="font-size: large;">සුරතින් අකුරු කෙටීමත්</span><br />
<span style="font-size: large;">අපහසු නිසා තව තවත්</span><br />
<span style="font-size: large;">ලිවිල්ල පමා කළා මැයි</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">යළිත් වතාවක්</span><br />
<span style="font-size: large;">නොයෙකුත් කතා වියාගෙන</span><br />
<span style="font-size: large;">එන්නයි හිතේ අදිටනත්</span><br />
<span style="font-size: large;">ඉඩ දෙමු කාලයට ඉතින්</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ජීවිතය ඇඟිලි අතරින් ගිළිහෙන්න ගොස් ආයෙමත් කොහෙදෝ එල්ලිලා, ගැට ගහ ගත්තාද කියල හිතෙන වෙලාවල් අනන්තයි. වාට්ටුව, සේලයින් බෝතල්, ශල්යාගාරය, මුව වැසුම් දමා ගත්තු දොස්තරල, හෙදියන් සහ වෙනත් අය පෙනි පෙනීම නිර්වින්දන ඖෂධ සිරුර පුරා ක්රියාත්මක වෙද්දි හිතත් හිරිවැටිල නිර්වින්දනය වෙලා ගියා මට හොඳට මතකයි. බයක් නම් දැනුනෙම නැහැ. නවීන විද්යාව කෙරෙහි, තාක්ෂණය කෙරෙහි, ඒ වගේම වෛද්යවරුන් කෙරෙහි තිබුණු විශ්වාසය නිසා සැත්කමට මුහුණ දෙන ශක්තිය තත්පරෙන් තත්පරය මෝදු වුණා. ඒවිශ්වාසය බොහෝ දුරට අසනීප සුව කරන්න වඩාත් හොඳ ප්රතිජීවකයක් කියල මට හිතෙනවා. </span><br />
<span style="font-size: large;">"කොහොමද ඔය ලෙඩේ හොයා ගත්තෙ? මම මේ රෝගය පිළිබඳ විශේෂ්ඥ වෛද්යවරයෙක්. මට වත් හොයා ගන්න බැහැ නෙ." විමතිය පළ කරමින් ඔහු මගෙ දිහා බැලුවෙ විශ්මයාර්ථය ලියා ගත් දෑස්වලින්.</span><br />
<span style="font-size: large;">එකම පාසැලේ අකුරු කරපෞ අය හැටියටත්, එකම ගමේ අය හැටියටත් පොඩි හැඳුනුම් කමක් වගා දිගා කරගත්තු නිසා නොදන්නා කෙනෙකු කෙරෙහි පවතින දුරස්ඨ භාවය හිතට දැනුණෙ නැති තරම්.</span><br />
<span style="font-size: large;">"ලෙඩේ හොයා ගත්තු හැටි කියන්නම්. හැබැයි, හිනාවෙන්න එපා." ඒ තරමට අරුමැසි සොයා ගැන්ම වෛද්යවරයාට පවසන්න මා වචන එකතු කළා.</span><br />
<span style="font-size: large;">" අපේ අම්මා හීනෙන් ඇවිත් පෙන්නුවා. අම්මා අත් දෙකම එකතු කරල මගෙ පපුවෙ මෙතනට දික් කරල වචනයෙන් නෙවෙයි, ඇස් දෙකෙන් පරෙස්සම් වෙන්න වගෙ දෙයක් කිව්වා. මම හිනාවෙල අම්මට කිව්වා,</span><br />
<span style="font-size: large;">" මගෙ හාර්ට් එක තියෙන්නෙ වම් පැත්තෙනෙ. ඒක ඉදිමෙල තිබුණට මේ පැත්තෙ මොකද්ද කියල? මගෙ හදවතත් තියෙන්න ඕනි ප්රමාණයට වඩා ටිකක් විශාල වෙලා, ඒ කියන්නෙ එන්ලාර්ජ් වෙලා. ඒක වෛද්යවරුන් දැනගත්තෙ පපුවෙ එක්ස් රේ ඡායාරූපයක් ගත්තම. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ඉන්දියාවෙ අය නම් එහෙම වුනොත් ඉතා සතුටින්, </span><br />
<span style="font-size: large;">" බොහොත් බඩා දිල් හේ මෙරෙ පාස්" කියල කියාවි. අපේ එහෙම යෙදුමක් තියෙනවද කියල මට නම් සිහියට නගා ගන්න බැහැ. කිව්වට තේරෙන්නෙත් නැහැ නෙ. ඒ නිසා මම හිතන්නෙ, ඔලුව ඉදිමෙන්නේ නැතුව හදවත ඉදිමුණු එක ගැන මා සතුටු විය යුතුමයි කියල. ඔන්න කතා ඇතුලෙ කතා කියන්න ගිහින් පීලි පැන්නා නේද? පස්සෙ මම දොස්තර මහත්තයගෙ අත අර ගෙන අම්මා පෙන්නපු තැනට අත තියවලා මගේ කියමන ඔප්පු කරන උත්සාහයක යෙදෙන්නට වුණා. </span><span style="font-size: large;">වෛද්ය</span><span style="font-size: large;"> වාර්තා වල තියෙනව, කාර්සිනොජන් සෛල තිබෙන බව. ඔව්! රිපොර්ට්ස් දෙකකම තියෙන ලය ප්රදේශයෙ, අම්ම පෙන්නපු තැන '</span><span style="font-size: large;">මැලිග්නන්සි</span><span style="font-size: large;">' එකක් තියෙන බව. දන්ත </span><span style="font-size: large;">චිකිත්සිකාවක්</span><span style="font-size: large;"> වෙන්න පුහුණුව ලබන කාලේ, අපිට කායික විද්යාව හදාරන්න ලැබුණා. පැතොලො කියන විෂයත් ඉගෙන ගත්තා. එබඳු හැදෑරීම් වලදි කාසිනෝජන් සෛල, මැලිග්නන්සි වගෙ වචන මට මතකයි. වෛද්ය වාර්තා කියවලා මම මගේ දුවණිට කිව්වා, 'මෙ අහවල් ලෙඩේ තමයි. අපෙ ගමේ දොස්තර මහතාම චැනල් කරමු කියලා. හොඳ වෙලාවට මගේ දුවනිත් ඒ දවස් වල ලංකාවට ඇවිත් හිටියෙ. දුවත්, එයාගෙ මහත්තයත් කැමති වුණේ නැහැ මම කියන දේ පිළිගන්නත්, මට ඒ රෝගය තියෙනව කියල පිළිගන්නත්. කැමති නැති වුණත් අපිට ලැබෙන දේවල් පිළිගන්න වෙනවනෙ. අපිට ආණ්ඩු මට්ටු කරන්න බැරි දේවල් කොයි තරම්ද? ඒ දෙන්නාට මෙය සත්යයක් කියල පෙන්වන්න මට ගූගල් යන්න සිද්ධ වුණා මගෙ දුරකතනයෙන්. එතකොට නම් දෙන්නම පිළිගත්තා අම්මා කියන දේ හරි කියලා. එහෙම තමයි, අපේ ගමේ දොස්තර මහත්තයව චැනල් කරල ඔය සැත්කම දක්වා සිද්ධී දාමය ක්රියාත්මක වුණේ. දකුණු පැත්තෙ ශල්ය කර්මය සිදුවුණු නිසා දකුණු අතෙන් වැඩ කරන එක අසීරු කාරණයක් වුණා. </span><span style="font-size: large;">බ්ලොග් ලිවීම ඇතුලු සියලුම ලිවීම් සෑහෙන කාලයකට අත් හිටුවන්න සිදුවුණා.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">අපේ රටේ ජනතාව, එහෙමත් නැත්නම් මගෙ යහළු යෙහෙළියො කෙළවරක් නැතුව මාව බලන්න ආව. කොළ කැඳ හදාගෙන, කෑම හදාගෙන, පලතුරු අරගෙන මාව බලන්න ආව. රෝහලට වගෙම ගෙදරටත් ආව. ඒ අයට අනේක වාරයක් ස්තුතියි. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">තවත් කාරණයක් කියන්න අමතක වුණා. මාව බලපු විශේෂඥ වෛද්යවරය සැත්කම කරන්න කියල පැවරුවෙ වෙනත් ශල්ය වෛද්යවරයෙකුට. ඔහු මුල්වරට මාව බලන්න ඇවිත් කිව්වා, "ඔයාගෙ නංගි කෙනෙක් මගෙ බැච් මේට් කෙනෙක්. එයාගේ</span><span style="font-size: large;"> හස්බන්ඩ් මගෙ රූම් මේට්. ඔයාව බලා ගන්න කියල මට අණ කළා. බය වෙන්න එපා." කියල මගෙ හිත සැනසුවා. ඒ නංගිගෙ නම ජයාදරී. එයා ඉන්නෙත් මම ඉන්න නිවාස සංකීර්ණයෙම තමයි.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">නිවාස සංකීර්ණයක ඉන්න එකත් මොන තරම් වාසනාවක්ද කියල මට හිතුණා. දුවත්, දුවගෙ පවුලෙ උදවියත් ආපහු ඔවුන්ගෙ නිවාඩුව ඉවරවෙලා ගියාට පස්සෙ, මගෙ නැන්දම්ම</span><span style="font-size: large;">ල</span><span style="font-size: large;"> දෙන්නෙක් මාව බලාගන්න ආවා, වරින් වර. ඒ වගෙම නිවාස සංකීර්ණයෙ අය මට උදේ, දවල්, හවස කෑම හදල එව්වා. හරිම කාරුණික උදවිය. මූණු පොතේ මුණ ගැහිල ගොඩ නගා ගත්තු යාළු මිත්ර කම් ප්රබල වෙලා දීපානි නංගිත්, අපේ නිවාස සංකීර්ණයට බැඳපු ප්රේමය අවසන් </span><span style="font-size: large;">වුණේ</span><span style="font-size: large;">, නිවාස සංකීර්ණයෙ මගෙ අසල් වැසියෙක් වීමෙන්. මූණු පොත නරකයි කියල පිටු දකින අයට එයින් බොහෝ යහපත් දේවල්ද සිද්ධ වෙන බව මතක් කර දිය යුතුයි. මූණු පොතේ ආනිශංස හා ආදීනව ගැන දවසක් කතා කරමු.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">දැන් අසනීප තත්ත්වය අඩු නිසා බ්ලොග්කරණයට එක් වෙන්න හිතුවට කමක් නැහැ නේද? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">මගේ අනෙකුත් වැඩත් බ්ලොග්කරණයට අකුල් හෙළනවා. ඒ මම ආසාවෙන් කරන පුහුණු කිරීම් හා සමීක්ෂණ කටයුතු. සමාජ ක්රියාකාරිණියක් හැටියට වැඩ කරන කොට ලබන ආත්ම තෘප්තිය කියල නිම කරන්න බැහැ. ඒවා නිහඬව, සිත තෘප්තිමත් කරන්නම කරන වැඩ. කාන්තාව</span><span style="font-size: large;">න් </span><span style="font-size: large;">වගෙම</span><span style="font-size: large;"> තරුණ පරපුර දැනුවත් වෙලා, යහපත් ප්රතිඵල දකින කොට සමාජ මෙහෙවරක සැබෑ ස්වරූපය මේ නේද කියල සතුටු සුසුම් හෙළන වාර අනන්තයි.</span><br />
<div>
<br /></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-27093236238795903622016-03-31T01:37:00.000-07:002016-04-07T00:32:51.494-07:00හිටු පිම්මේ යන ඔටු රේස්<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpOchrbK_VC59PjB7zc5mvBWaq4PnEvyzX-tM4d2fsCMYF168QXRUvpp-2jfaHlXfHv38ecxZAiLU5DRIZRfa4yrgZI60wpWhSbdw2TZNP9RXOBl8JYf4EioIPj4WvZZr72cZRQ90sHEPv/s1600/20130123_Dubai-Camel-Racing-Festival-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: purple; font-size: large;"><b><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpOchrbK_VC59PjB7zc5mvBWaq4PnEvyzX-tM4d2fsCMYF168QXRUvpp-2jfaHlXfHv38ecxZAiLU5DRIZRfa4yrgZI60wpWhSbdw2TZNP9RXOBl8JYf4EioIPj4WvZZr72cZRQ90sHEPv/s320/20130123_Dubai-Camel-Racing-Festival-2.jpg" width="320" /></b></span></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<b><span style="color: purple; font-size: large;">පිවිසුම:</span></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>ඔටු රේස් ගැන උනන්දුවක් පවතින මේ කාල වකවානුවෙ, ඩුබායිහි වෙසෙන දරුවන් දැක බලාගන්නට පැමිණි මට ඒ ගැන කරුණු හොයන්නට හිතුණා. ඒවා ලියලා ඔබලාත් එක්ක බෙදා හද ගත්තොත් මා මෙහෙ ඉන්න දින කිහිපය වඩාත් අර්ථවත් කර ගන්න හැකිවේය කියලා හිතලයි, ආයෙත් 'පුලිනතලාව' ට ගොඩ වෙන්න හිතුවෙ කලෙකින්.</b></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>(ගොඩක් ලියන කොට හැබැයි, සැත්කම කරපු පැත්තෙ අත නම් තවම රිදෙනවා) </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhw__CEXGCo_Dr79GCK74jyWgX6vPWi29gHu0TFyuGJvmI6zHetTdHArbdpguaWHaSM_7NpC0FoUhrvUvEg8EP4X47tsWf03frDiF5krNadtNS03K7W-w1Kju-rv-BnaiON9v-7_tTd5-uE/s1600/camel+race+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: purple; font-size: large;"><b><img border="0" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhw__CEXGCo_Dr79GCK74jyWgX6vPWi29gHu0TFyuGJvmI6zHetTdHArbdpguaWHaSM_7NpC0FoUhrvUvEg8EP4X47tsWf03frDiF5krNadtNS03K7W-w1Kju-rv-BnaiON9v-7_tTd5-uE/s400/camel+race+1.jpg" width="400" /></b></span></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>වර්තමානයේ 'ඔටු රේස්' සඳහා විශාල මුදල් ත්යාග සහ වටිනා මෝටර් රථ ජයග්රාහකයින්ට පිරිනැමුණත් ඉතිහාසයේ ලියැවී ඇති ඔටු රේස් සඳහා තරඟ වැදුණවුන්ගේ කතාවන්හි ඩිරාම් ලක්ෂ ගණන් ඔට්ටු තබා නැත. 'කාන්තාරයේ නෞකාව'යන විරුදාවලියෙන් ඔටුවා පිදුම් ලබන්නේ මැද පෙරදිග වාසීන්ගේ වාණිජ සංස්කෘතිය මෙන්ම ඈත අතීතයට දිවෙන ප්රවාහණ සංස්කෘතියේද ඔටුවා අනිවාර්යය අංගයක් වූ බැවිනි. වාලුකා කාන්තාරයන්හී පැවැති දැඩි කර්කශ බව තෙල් බලෙන් සීඝ්ර ලෙස සංවර්ධනයන්ට භාජනය වුණු මැද පෙරදිග රටවල දැන් දක්නට නොලැබෙයි. අහස සිඹින උස් ගොඩනැගිලි, සුඛෝපභෝගී යාන වාහන මෙන්ම නොයෙකුත් සැප සම්පතින් අනූන ඩුබායිහි ඉතිහාසය එතරම් ඈතට විහිද යන්නේ නැත.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b> මැද පෙරදිග රටවල විසූ අරාබි ජාතිකයින් අරාබි අර්ධද්වීපයේ ආදිවාසී අහිකුණ්ටික ගෝත්රවලින් පැවත එන්නන්ය. අරාබි බස කතා කරන මෙම ගෝත්රික වාසීන්ව පාලනය කරනු ලැබුවේ පාලක පවුල්වලින් තෝරාගනු ලැබූ 'ෂේක්' කෙනෙකු විසිනි. පැවත ආවාවූ ප්රධාන ගෝත්ර දෙක වූයෙ බනියාස් සහ කවාසිම් යන නම් වලින් හැඳින්වෙන ගෝත්රය්න්ය. බනියාස් ගෝත්රය අබු ඩාබි සහ ඩුබායි වල පදිංචි වූ අතර කවාසිම් ගෝත්රය සාජා හා රසල් කයිමා වල පදිංචි වූහ. සංචාරක හෝ අහිකුණ්ටික ගෝත්රවල ජනතාව 'බෙඩුවින්' හෝ 'බෙඩූස්' යනුවෙන්ද හඳුන්වනු ලැබිණි. ඔවුන්ගේ ප්රධාන ආදායම් මාර්ගය වූයේ ඔටුවන්, එළුවන් හා බැටළුවන් පාලනයයි. දේශගුණ විපර්යාසයන්ට අනුව තමන් සන්තකේ සිටින සතුන් දක්කාගෙන තැනින් තැන ඇවිද ගිය මෙම ජනකොටස් වල ජීවිත යැපුණේ මෙම සතුන්ගෙනි. එදිනෙදා දිවිපෙවෙතට අවශ්ය කිරි මෙන්ම ආහාරද, ඇඳුම් හා වාසස්ථානද උපයා සපයා සකසා ගත්තේ ඔවුන් සතු එකම වත්කම වූ සතුන් විකිණීමෙන් හා සත්ව නිෂ්පාදන (කිරි, මස්, සත්ව සම් හා සතුන්) අලෙවියෙනි. වර්තමානයේ එක්සත් අරාබි එමීර් රාජ්යය ලෙස හැඳින්වෙන කොටසේ පදිංචි වූ ජන කොටස් මුලින් සඳහන් කළ එඬේර ජනවර්ගයට වඩා වෙනස් ජීවන වෘත්තීන්හි නියැළුණහ. අරාබියානු ගල්ෆ් මුහුදු තීරයේ සිය සත්ව කොටස්ද රැක බලාගනිමින් ධීවර කර්මාන්තය, මුතු කිමිදීම, වාණිජ්යය යන වෘත්තීන් වලද යෙදුණහ. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>කෙසේ වෙතත් මෙම ජන කොටස්වලින් පැවත ගෙන ආ අරාබි ජාතිකයන් රාජ්ය බලවතුන්ගේ එකඟතාවන් හා සාකච්ඡාවන්හි ප්රථිඵලයක් ලෙස එක්සත් අරාබි එමීර් රාජ්යය ලෙස නම් කොට පිළි ගැණුනේ 1971 වර්ෂයේ දෙසැම්බර් දෙවෙනිදාය. එමරාති සතකින් සමන්විත වූ මෙමෙ අ රාජ්යයේ එම ප්රදේශ හත; අබු ඩාබි, ඩුබායි, සාජා, ආජ්මාන්, උම් අල් කුවෙයින්, රස් අල් කයිමා සහ ෆුජෙයිරා නම් වෙයි. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>ආසියානු මහද්වීපයෙහි වර්ග කිලෝ මීටර් 80,000ක් පමණ වූ මෙම රට කටාර්, සෞදි අරාබිය මෙන්ම ඕමාන් රාජ්යය දේශයන් සීමා කොට පිහිටා ඇත. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>සංක්රමණිකයින් ලක්ෂ ගණනකට රැකියා සපයා දී සංවර්ධනය වන රටවල්වලට ආර්ථික හයියක් ලබා දෙන ඩුබායි හි හා අනෙකුත් අරාබි රාජ්යයන්හි ඉතිහාසය සමග ඔටුවන්ද අරාබි ජාතිකයින්ද අත අත නෑර යන ගමනකි. තාක්ෂණය කෙතරම් දියුණු වුවත්, නවීන පන්නයේ සුපිරි මෝටර් රථ තිබුණත් ඔවුන් තවමත් තමන්ගේ ඓතිහාසික ගමන් සහකරුවා හෝ වාහනය අමතක කරන්නට සූදානම් නැත. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>ඔටු ධාවන තරඟ පවත්වන්නේ ඔටුවන්ට කෙරෙන සැලකීමක් හා කෘතවේදීත්වය දැක්වීම බව ඔවුන් දරන මතයයි.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>සමහර බෙඩුවින් ගෝත්රවල මනමාලියට මනාලයාගෙන් දෑවැද්ද ලෙස පිරිනැමුණේද ඔටුවන්ය. එසේම වාර්ෂිකව ඉස්ලාම් භක්තිකයින් විසින් පුණ්ය කර්මයක් ලෙසට ආගමික ස්ථානයන්ටද ඔටුවන් පුදනු ලබයි. ඔටු රේස් පවත්වන කාලයන්හිදී බොහෝ ඔටු හිමිකරුවන් විසින් ඔටුවන්ගේ ගෙලෙහි කහ දියර තවරා ගරුත්වයට ලක් කෙරෙයි. මනාලියකට සේ සලකයි.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>මෙවර පැවැත්වෙන ඔටු දිවීමේ තරන්නගයට ඔටුවන් 11,000ක් පමණ සහභාගි කරවන්නට නියමිතය. මෙම ඔටුවන්ද ගෝත්ර දෙකකට අයත් වෙයි. 'ඩ්රොමෙඩරි' නම් වූ අරාබි සම්භායකින් පැවත එන ඔටුවන්ට ඇත්තේ එක මොල්ලියකි. ආසියානු සම්භවයකින් පැවත එන 'බැක්ට්රියන්' නම් වූ ඔටු විශ්ෂේශයට මොල්ලි දෙකක් ඇත. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>අරාබි සංස්කෘතියෙහි ඔටුවන්ට හැම වසරකම අළුතින් නමක් තැබීමද එකතර සම්ප්රදායකි. එක වසරැති ඔටුවෙක් 'හෙවර්' යනුවෙන් මුලින් නම් කර දෙවෙනි වසරේදී එම ඔටුවාම 'ෆටීම්' ලෙසින් නක් කරයි.වසර තුනක් ගත වෙද්දී 'හජ්' යන නමින් පුදනු ලැබෙයි. වර්තමානයේ ඔටුවන් ප්රාවහනය සඳහා යොද නොගැණුනත් වාර්ෂිකව පවත්වන ධාවන තරඟයන්ට නම් ඔවුන්ගේ සහභාගීත්වය අනිවාර්යය.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>දැනට 75 වන වියෙහි පසුවන සලිම් ඔබෙයිද් පවසන්නේ ඔහු 1961 සිට ඔටු රේස්වලට සහභාගි වන බවයි.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>" මම මුලින්ම ඔටු රේස් වලට සහභාගි වුණේ 1961 දී.ඒ අමතක නොවෙන දවස. මම විවාහ වුණෙත් එදා. එදා මට තෑග්ග හැටියට ලැබුණෙ රුපියල් සීයක් විතරයි. ඒකත් දුන්නෙ රේස්වලට සහභාගි වුණු අනෙක් පස්දෙනාගෙන් රුපියල් විස්ස ගානෙ එකතු කරල. අනෙක ඒ දවස් වල පොඩි උත්සව අවස්ථාවලදි අපි ඔටු රේස් තියනව අහල පහල අය එකතු වෙලා. එතකොට තරඟය දිනුව කෙනාට ලැබුණෙ, රට ඉඳි කූඩයක් හරි පලතුරු කුඩයක්. ඒත් අද තත්ත්වෙ ඊට වඩා බොහොම වෙනස්. ලක්ෂ ගණන් මුදල් හා සුපිර් කාර්. ඒ තරඟ පවත්වන්නේ ශේක් තුමාගේ අනුග්රහයෙන්. ඒ වගෙම දැන් රේස් නරඹන්නට තෙන විදේශිකයින්ගේ සහභාගීත්වයද වැඩියි. එය දැන් එමීර් රාජ්යයේ ජාතික ක්රීඩාවක් බවට පත්වෙලා.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b> මට ඒ දවස් වල හිටියෙ ඔටුවො දෙන්නයි. ඒ දෙන්නගෙන් අපේ පවුලට යැපෙන්න පුළුවන් කම තිබුණා. දැන් මට ධාවන ශූරී නිරෝගී ඔටුවන් 40 ක් ඉන්නවා. 1971 එමීර් රාජ්යය නම් කෙරුණට පස්සෙ අනෙක් සියල්ලටම වගෙ ඔටු රේස් වලටත් යහපත් කාලයක් උදා වුණා. පාලකයින්ගේ අනුග්රහයෙන් රේස් සංවිධානය වුණා. එය එමීර් රාJයයට අයත් රටවල් හතේ සාමය හා සහජීවනය ශක්තිමත් කිරීමේ අරමුණින් තමයි, අද කාලේ බොහෝ රේස් පවත්වන්නෙ."</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>ඔටු ධාවන තරඟවලට ඕනෑම කෙනෙකුට ඔටුවන් යෙදවිය හැක. සහභාගිවිය හැක. ශේක්වරුන්ට මෙන්ම සාමාන්ය ජනතාවටද, විදේශිකයින්ටද සහභාගි වීමට අවස්ථාව ඇත. අරාබි ජාතිකයින්ගේ මතය වන්නේ ඔටුවන් සතු වීමද හොඳ රැකියාවක් බවයි. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>එනිසාම ගල්ෆ් රටවල ව්යාපරිකයන් සහ ඔටු හිමියන් මෙම තරඟ සඳහා පෙරට වඩා උනන්දුවක් දක්වන බව පෙනේ. 1980 වර්ෂය වන විට හටගත් තරඟකාරීත්වය නිසා ජොකියන් ලෙසට දකුණු ආසියානු රටවලින් දරුවන්ද නීති විරොදී සංක්රමණ ජාවාරමෙන් අරාබිකරයට ගෙන එනු ලැබිණි. එහෙත් මානව හිමිකම් සංවිධානවල මැදිහත් වීම් සහ බලපෑම් නිසා ඒ සඳහ විකල්පයක් සෙවීම කඩිනමින් සිදුවිණි. කෙසේ හෝ ළම ජොකියන් යොදවා ඔටු රේස් පැවැත්වීම 2005 දී තහනම් කෙරිණි. </b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b> මෑත කාලයේදී, බොහෝ විට එමිරාති ජොකියන් රේස් සඳහා ඉදිරිපත් වන නැඹුරුවක් දක්නට ලැබුණු අතර නවතම ප්රවණතාවය වන්නේ ජොකියන් ලෙස රොබෝ වරුන් යෙදවීමයි. මෙම රොබෝවන්ව දුරස්ථ පාලක යන්ත්රයකින් ක්රියා කෙරෙනු ලබයි.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>බොහෝ බෙඩුවින් ජාතිකයින් සිතන්නේ ඔටුවන් ඔවුන්ගේ ජීවිතයට ඉතා සම්බන්ධ ප්රාණීන් ලෙසටටයි. වැලි කතර තුළ පවතින කටුක දේශගුණික තත්ත්වයන්ට මුහුණදෙමින්, ඔරොත්තු දෙමින් ඔටුවන් අරාබි ජනතාවගේ ළඟම හා හිතවත්ම මිතුරා ලෙස ශතවර්ෂ ගණනාවක් පැමිණ ඇත.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>ඔටුවන් පිළිබඳව සුවිශේෂී පර්යේෂණ කොට ආචාර්ය උපාධියක් ලද ලුලු ස්කිඩ්මෝර් ගේ මතය අනුව ජලය නොමැති පරිසරයක ජලය නොමැතිව බොහෝ දිනක් ජීවත්විය හැකි එකම සතා ඔටුවාය. කාන්තාර වැනි පරිසරයන්හි ඉතාම අඩු ජල පරිභෝජනයකින් ඔටුවන්ට කල් ගෙවිය හැක. නිදසුනක් වශයෙන් හරකුන් මුව ගැටෙන හැම තණකොළයක්ම උලා කෑවද ඔටුවන් තණකොළ ඒ තරමට උලා කන්නේ නැත. ඔටුවාගේ උස නිසා ඒ උසින් ඇති ගස්වල කොළද ඌ ආහාරයට ගනු ලබයි. ඔටුවාට අනෙක් සතුන්ට වඩා වේගයෙන් දිය පානය කළ හැක. පැය විසි හතරකට අඩු කාල සීමාවකදී ඔටුවෙකුට වතුර ලීටර් 180ක් පානය කළ හැකිවීම අනෙක් සතුන්ට නොමැති වරප්රසාදයකි.</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>ඔටුවන්ගේ තවත් විස්මය දනවන ජෛවවිද්යාත්මක ගුණයක් වන්නේ ජල හිගයන්ට මුහුණ දීමට ඇති ශක්යතාවයි. ඔටුවෙකුට සති දෙකක් වතුර නොමැති</b></span><b style="color: purple; font-size: x-large;">ව</b><b style="color: purple; font-size: x-large;"> ජීවත් විය හැක. එහෙත් සති දෙකක් ජලය නොමැතිව සිටීම මිනිසුන්ට නම් මෙය අනිවාර්යයෙන් මරණය කැඳවන කාරණයකි.</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b><br /></b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple; font-size: large;"><b>මෙයට විද්යාත්මක හේතුව ගැන ඔබට සිතිය හැකිද? ඔටුවන්ගේ </b></span><b style="color: purple; font-size: x-large;">රුධිර</b><span style="color: purple; font-size: large;"><b>නාලිකා</b></span><b style="color: purple; font-size: x-large;">වන්</b><b style="color: purple; font-size: x-large;">ට</b><b style="color: purple; font-size: x-large;"> ඒවායේ පවතින ඝනත්වයට වඩා 240%ක් ප්රසාරණය විය හැක. එසේම ඔවුගේ රුධිර සෛල ඉතාමත් කුඩා මෙන්ම සිහින්ය. එනිස ඔවුන් විජලනය වුවත් </b><b style="color: purple; font-size: x-large;">රුධිර</b><b style="color: purple; font-size: x-large;"> සංසරණය නවතින්නේ නැත. තවත් අතෙකින් ඔවුන් මුත්රා බැහැර කරන්නේද ඉතා ස්වල්ප වශයෙනි. දවසකට දෙවරක් පමණකි. සාන්ද්ර</b><b style="color: purple; font-size: x-large;">ණ</b><b style="color: purple; font-size: x-large;">යෙන් අධික ඔටු මුත්රා මුහුදු වතුරට වඩ දෙගුණයකින් ලව</b><b style="color: purple; font-size: x-large;">ණ</b><b style="color: purple; font-size: x-large;"> </b><span style="text-align: left;"><span style="color: purple; font-size: large;"><b>සංයුතියකින්ද</b></span></span><b style="color: purple; font-size: x-large;"> යුක්තය.</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-82286653913671338612015-11-02T00:25:00.002-08:002015-11-02T00:28:04.365-08:00<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
උන් වහන්සේ අළුයම අවදිවී සිය දවසේ කටයුතු ආරම්භ කරන්නට සිතූ සැණින් කිසිවෙකු වන්දනා කුටිය තුළ සිටින බව දැනිණි. ඔහු හෙමින් වැඩියේ එහි සිටින්නේ කවරෙකුදැයි සැක හැර දැන ගනු පිණිසය. දුරින් කළු සෙවනැල්ලක් එහා මෙහා යයි. හිස් පළඳනාවක්ද පැළඳ ඇති සැටියෙකි. මෙතරම් පාන්දරින් වෙනත් හිමිවරුන් අවදි වී භාවනා නොකරන බව උන්වහන්සේ හොඳින්ම දන්නා කරුණකි.<br />
කට හඬ අවදි කළ ස්වාමීන් වහන්සේ, " පින්වත, ඔබට අවශ්ය මොනවාද?" කිය කාරුණික ස්වරයෙන් විමසූ සේක.<br />
"මට පින් පෙට්ටිය දෙනව ඕයි. නැත්නම් මේ පිහියෙන් තමුසෙව කීතු කීතු කරල දානවා" සොරෙකු සේ සිටි තැනත්තා කීවේ තමා අත වූ දිලිසෙන මුවහතක් ඇති පිහිය පෙන්වමිනි.<br />
<br />
ස්වාමීන් වහන්සේ පිහිය දුටුවත්, ඉන් නොබියව "ඇත්තටම?" යයි පවසමින් ඔහුට පසෙක තිබූ පින් පෙට්ටියේ යතුර දුන් සේක. එම පුද්ගලයා පින් පෙට්ටිය විවෘත කොට සල්ලි සියල්ල හළා ගන්නා විට ඔහු කෙසඟ සිරුරකින් හෙබි, ඉරුණු කමිසයක් හැඳ සිටි දුප්පතෙකු බව හොඳාකාරව දුටු සේක.<br />
"දවස් ගාණකින් හරිහමන් කෑමක් කාල නැතුව වගෙ."<br />
"තමුසෙට මොකටද ඒකෙ වගක්" ඔහු පිළිවදන් දුන්නේ දැඩි කෝපයෙනි.<br />
"ඔය පිං පෙට්ටියට එහායින් කබඩ් එකේ කෑම වගයක් ඇති. ඒවයින් මොනවහරි කාලම යන්න." ඉතාම කරුණවෙන් කියා සිටියේය.<br />
" ඔය යන්නේ පොලිසියට කියන්න නේද? මම දන්නේ නැහැ කියල හිතුවද?" යළිත් බල්ලෑකු සේ බුරාගෙන පැන්නේ සොරකමේ ආ තැනැත්තාය.<br />
" අපො! නැහැ, ඔබ සොරකමක් කළේ නැහැ නෙ. යතුර දුන්නෙත් මම. කෑම දුන්නෙත් මම. ඉතින් සොරකම් නොකළ කෙනෙක් පොලිසියට දෙන්නෙ මොකටධ?<br />
සොරා පින් පෙට්ටියේ ඉතුරුව තිබුණු සල්ලි සියල්ලත් පොදි බැඳගෙන කෑමත් ඔතාගෙන එළිඅයට පැන ගියේ 'පොලිසියට කිව්වොත් බලා ගෙනයි" යනුවෙන් තර්ජනාංගුලිය ඔසවමිනි.<br />
<br />
පසු දින පන්සලේ වැඩ සිටින අනෙකුත් ස්වාමීන් වහන්සේලාට එම සිද්ධිය නායක හිමියන් මේ බව පවසා සිටියේ ඔවුන්ට එයින් යමක් උගත හැකි හෙයිනි. නායක ස්වාමීන් වහන්සේගේ උතුම් ක්රියාවන් පිළිබඳව උන් වහන්සේ බෙහෙවින් පැහැදී උන්වහන්සේට ප්රශංසා කළහ.<br />
<br />
සතියකට පමණ පසුව එම හොරා තවත් හොරකමක යෙදී සිටියදී අල්ලා ගෙන පොලිසිය විසින් දස අවුරුදු සිර දඬුවමක් ලබා දී ඇති බවට පුවතක් පුවත් පත් වල පළවිය. කාලය සෙමින් ගෙවී ගියේය.දස අවුරුද්දකුත් ගෙවී ගොසිනි.<br />
එක් උදෑසනක කලින් දින සේම බුදු ගෙයිහි කළු සෙවනැල්ලක් විය. ස්වාමීන් වහන්සේ එහි වැඩියේ පරණ සිද්ධිය සිහිපත් වූ බැවිනි. එදිනද ඔහු උල් පිහියක් අත දරාගෙන සිටියේය. පිහිය උරුක්කර, "මාව මතකද ඔහේට?" කියා ඇසුවේය.<br />
ස්වාමීන් වහන්සේට රළු බැල්මක් හෙළුවේය.<br />
"පින් පෙට්ටියෙ යතුර ඔය තියෙන්නෙ. මේ සල්ලි දුප්පතුන්ට අපි දෙන්නෙ. ගන්න"<br />
<br />
එහෙත් ස්වාමීන් වහන්සේගේ කීමට ඔහු නොසැලී රකුසු මුහුණ වෙනස් කර මද සිනහවක් පෑවේය. සන්සුන්ව කතා කරන්නට වූයේය.<br />
<br />
" මම අද ආවේ ඔබ වහන්සේගෙන් ඊට වඩ යමක් ඉල්ල ගන්න. ඔබ වහන්සේ ළඟ තියෙන තැන්පත කම හා ඉවසීමත්, තරහ නොයන ගතියත් මට ලබා ගන්න අවශ්යයි. පහු ගිය අවුරුදු දහයටම මට ඔබ වහන්සේ තරම් කරුණාවෙන්, ආදරයෙන් කිසිම කෙනෙක් කතා කරල නැහැ. ඔබ වහන්සේ අවසර දෙනව නම් මම ඔබ වහන්සේ ළඟ මහණ වෙන්න කැමතියි" කියමින් පසඟ පිහිටුවා උන්වහන්සේට වැඳ සිටියේය.<br />
<br />
කල් නොගොසින් ඔහුට භික්ෂුභාවය ලැබිණි.එපමණක් නොව ධනවතෙකු බවටද පත්විය. ඒ මිළ මුදලින් නොව කරුණාවෙන්, මෛත්රියෙන් සහ මුදිතාවෙනි. අප සැමටද අවශ්ය වන්නේ එය නොවේද?</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-14265096295856387002014-09-29T02:46:00.001-07:002014-09-29T02:46:50.356-07:00<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTJjMloKemF0p-CjzYU9fSxtoVvtrRcxVFJsyBoj1BkpZU-f6rO8phn600nXS95ZyNQsafBOOV9Hv2Y1HBiKm6Lp7oslsstkEs1R_TFVIXKFu1WXTHH2ozmx1-7fRZAoZuyaJsvyZOpzY2/s1600/cover+suduhima.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTJjMloKemF0p-CjzYU9fSxtoVvtrRcxVFJsyBoj1BkpZU-f6rO8phn600nXS95ZyNQsafBOOV9Hv2Y1HBiKm6Lp7oslsstkEs1R_TFVIXKFu1WXTHH2ozmx1-7fRZAoZuyaJsvyZOpzY2/s1600/cover+suduhima.jpg" height="228" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
කතන්දර ලියන මම, ලියපු කතන්දර පොතක් 'සුදු හිම පලස' නමින් ළඟදි එළිදැක්වූවා. එය 'සුරස' ප්රකාශනයක්. ඇෆ්ගනිස්තානයේ මා ගත කළ අවුරුදු හයකට කිට්ටු කාලය තුළදී මා ඇසු දුටු ඒ වගේම වින්ද දේවල් තමයි, මේ නිර්මාන වලට පාදක වෙලා තියෙන්නෙ. ඔබත් මේ පොත කියවන්න. ඇලුත් කියැවීම් අත්දැකීමක් වේවි කියල මට සහතිකයි.<br />
මරදානේ සුරස පොත් හලෙන් වගෙම නුගේගොඩ සරසවි පොත් හල ඇතුලු වෙනත් පොත් හල් වලින් ලබා ගන්න පුලුවන්. පිටපළාත් වලත් ඇති කියලා, මට විශ්වාසයි.</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-64422448911015323372014-01-29T02:13:00.001-08:002014-01-29T02:13:15.602-08:00නිළියන් හා දේශපාලනය<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
ළඟදී එන මැතිවරණයට නිළියන් තරඟ කිරීම පිළිබඳව බොහෝ දෙනෙකුගෙන් පළ වෙන්නේ අශුභවාදී එමෙන්ම ලිංගිකත්වය අනවශ්ය ලෙස උලුප්පාලන මත වාදයන් හා අදහස්. නිළියන් පළාත් සභා මැතිවරණයට පිවිසීම එක් ආකාරයකින් අපේ පළාත් සභා වල කාන්තා නියෝජනය වැඩි කිරීමක්. රෝසි සේනානායක මහත්මිය මැතිවරණයට එන කාල වකවානුවෙ වුණත් බොහෝ අය ඒ ගැන දැරුවේ, සාවද්ය ආකල්ප. එහෙත් ඇය පොත පත කියවීමෙන් හා අත් දැකීම් ඇසුරෙන් කාන්තා ප්රශ්න පිළිබඳව ඉතා සංවේදීව කටයුතු කරන බව මේ පිළිබඳව උනන්දුවෙන් සොයා බලන අය කවුරුත් පිළිගන්නා සත්යයක්. උපෙක්ෂා ස්වර්ණමාලී මහත්මියද දැන් පෙරට වඩා දැනුවත් වී කටයුතු කරනා බව හා අධ්යනයන් හි යෙදෙනා බව කාන්තාවන්ට එරෙහි ප්රචණ්ඩත්වය සම්බන්ධයෙන් ඇය කළ අදහස් ප්රකාශ කිරීමක දී අසන්නට ලැබුණා. <br />ශ්රී ලංකාවේ පළාත් සභා හා ප්රාදේශීය සභා වල ස්ත්රී නියෝජනය ඉතාමත් අවම තත්ත්වයකයි, පවතින්නේ. නිළියන් වුවත් ඔවුන් මේ රටේ පුරවැසියන්. මෙතැනදී බොහෝ දෙනෙකුට ප්රශ්නය වී ඇත්තේ ඔවුන් නිළියන් වීමයි. නළුවන් ගැන කිසිවෙකුගේ විරොධයක් නැත. පාර්ලිමේන්තුවේ, පළාත් හා ප්රාදේශිය දේශපාලන ආයතන වල සිටින පිරිමි නියෝජිතයන් මුග්ධයන් සේ ස්තිරේ දූෂණ වල යෙදෙමින්, මිනී මර මින් කරන අපරාධ මේ නිළියන් නම් කිසි දාක නොකරනු ඇත. මෙහිදී බොහෝ දෙනෙකුට ප්රශ්නය වී ඇත්තේ කාන්තාවන් මෙසේ මතිවරණයන්ට ඉදිරිපත් වීමයි. ඉන්ඩියාවේ පවා ටෙලි නාට්ය නිළියන් හා කලා කරුවන් විටින් විට දේශපාලනයට අවතීර්ණ වී ඇත. ඔවුන් පසුව යහපත් ජනතා සේවකයින් බවට පත් වී ඇත. අපේ මේ නිළියන් ද තේරී පත් වුවහොත් නිළි කම පැත්තකට දමා සිය වගකීම් මැනවින් හඳුනා ගෙන කටයුතු කරාවි යැයි සිතන්නට අපට නොහැකි ඇයි? පාර්ලිමේන්තු කාන්තා කණ්ඩායම මගින් වර්තමානයේ දැනුවත් කිරීම් කරගෙන යනු ලබයි. දොස්තර ප්රනාන්දු පුල්ලේ මහත්මිය, රෝසි සේනානයක මහත්මිය ඇතුළුව බොහෝ දෙනෙක් වගකීමෙන් යුතුව සිය යුතුකම් ඉටු කරමින් සිටියදී සාකච්ඡා සංවාද පවත්වමින් කාන්තවන් වැඩි වශයෙන් දේශපාලනයට උනන්දු කරවමින් සිටියදී මෙම නිළියන් වුව ඔවුන්ගේ ආභාෂය ලබමින් නිවැරදි මගක් ගන්නවාට කිසිදු සැකයක් නැත.තරඟ වදින එක් නිළියක් ප්රකාශ්යක් නිකුත් කරමින් පවසා සිටියේ තමන්ට ජයග්රහණය ලැබුණොත් ඇය නිළි වෘත්තියෙන් අයින් වී දිගින් දිගටම දේශපාලනයේ යෙදෙන බවයි.<br />
<br /> වැන්දඹු දේශපාලනය පවතිනවා යයි කියන දකුණු ආසියානු කලාපයේ ඒ සංකල්පයෙන් මිදෙන්නට නිළියන් හෝ මෙසේ ඉදිරිපත් වීම අගය කොට සැලකිය යුතුය. ඔවුන් නිළියන් වුවත් පූර්ණ මානව හිමිකම් වලට උරුම කම් කියන මේ රටේ පුරවැසියන් බව අප කිසි සේත් අමතක කළ යුතු නොවේ. <br />නිළියන් පිළිබඳ කතා බහ සෘණාත්මකව සිදුවීම කණගාටුවට කාරණයකි. ඔවුන්ට චරිත සහතික නිකුත් කරන්නට තැත් කරන උදවියට පැවසිය යුත්තේ දේශපාලනයේ යෙදෙන පුරුෂ පක්ෂයටද චරිත සහතික නිකුත් කළ යුතු වගයි. ඒ දුෂණ හා ඝාතන සම්බන්ධයෙන්ය. <br />කාන්තාවන් වත් මේ නිළියන්ට සිය මනාපයන් ලබා දෙන්නේ නම් ඔවුන්ව ජයග්රහණය කළ හැකි වනු ඇත. කුමන පක්ෂයකින් පැමිණියත් කාන්තාවකට මනාපය පළ කිරීමේ අවස්ථාව මග හරින්නේ නැතිව ඇය නිළියක් ද ගායිකාවක් ද කලා ශිල්පිණියක් ද වර්ග නොකර ඇය මේ රටේ පූර්ණ පුර වැසියෙක්ය යන කාරණය සිත් හි තබා ගෙන ඔවුන්ට සහයෝගය පල කළ යුතු බව මගේ හැඟීමයි.</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-28053781017509133722013-01-22T23:46:00.000-08:002013-01-22T23:57:47.779-08:00 අළුත් නම් දීම <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"> </span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFYD0beAGxvxJDHUO1yhnEdrohnzClDzil1M47Kloc0-F1IXi2kYJ-GHwxnsUpllDgCkq5mIyhEvjaiK2hAZATD-6hGau76DHY5feEl9jGl5g5O726OSCEw6vNWKVdBVux-wLKoVzrAuQh/s1600/jayakwadi-bird.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="544" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFYD0beAGxvxJDHUO1yhnEdrohnzClDzil1M47Kloc0-F1IXi2kYJ-GHwxnsUpllDgCkq5mIyhEvjaiK2hAZATD-6hGau76DHY5feEl9jGl5g5O726OSCEw6vNWKVdBVux-wLKoVzrAuQh/s640/jayakwadi-bird.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQc5cyP6ohz0klBZos2ZanMNAcrimwhzx7LxJ7Uxvww7w46dPyiQdFSr1oFYQVgFg7nRc0riTS08C5286F8xkJaaHLZSLT2Pc2STPUA0zV8qQtBXMZAEe18RmCNGo7kORYTsW7Jow18rlf/s1600/kumarakombirdsanctuary.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQc5cyP6ohz0klBZos2ZanMNAcrimwhzx7LxJ7Uxvww7w46dPyiQdFSr1oFYQVgFg7nRc0riTS08C5286F8xkJaaHLZSLT2Pc2STPUA0zV8qQtBXMZAEe18RmCNGo7kORYTsW7Jow18rlf/s1600/kumarakombirdsanctuary.jpg" /></a><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"> </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"> උණ පඳුරේ ඉඳල කුරුල්ලෙක් ඉගිලුණෙ, මා අමුත්තෙකුට අපේ කුරුලු පාරාදීසය පෙන්වමින් ඉඳිද්දි. මා එයාට කියන්නෙ, මුදු පරෙවියා කියලා. අමුත්තා මාව නිවැරදි කළා. <br />"නැහැ, එයා 'යුරේසියානු කර පටි' පරෙවියා'"<br />පසු ගිය මාස කිහිපය තුල මේ සම්බන්ධයෙන් මාව නිවැරදි කරපු තුන් වැනි අවස්ථාව. මා ඉතා ආයාසයකින් උපයා ගත් කුරුලු වර්ග හඳුනා ගැනීම පිළිබඳව වූ දැනුම නොවටිනා දෙයක් බවට පත් වුණ බවක් මට දැනුණා. තව දුරටත් මෙයාකාරයෙන් කටට ආ පලියට නම් වමාරන්න නරකයි. පොඩ්ඩක් හිතල බලන්න, එක දවසක, ඔබ දන්න හැම කෙනෙකුම ඉඳුරාම වෙනස් නම් වලින් ඔබට මෙහෙම ප්රතිචාර දක්වූවොත්? <br /> කෙසේ වෙතත් 'රොම්' නම් දන්නවා, එයගෙ කුරුල්ලන්ව ඉතා හොඳින්. ඔහු 'කුරුලු උයන' නරඹන්නට එන විදේශීය කුරුලු රසිකයින් ඉදිරියෙ ඔහුගෙ නිව්යෝක් නාසික උච්චාරණ ක්රමය අනුකරණයෙන් කුරු</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ලු</span></span> නම් කියන පුරුද්දක් ඇති කර ගෙන එයට හුරු වුණා. ඒත් මේ ප්රදේශයේ අයට නම් ඒක සාර්ථක පිළියමක් වුනේ නහැ.<br />'ඉන්දියානු කුරුල්ලෝ' නම් සලීම් අලි ලියූ පොතෙහි සියලුම පැරණි කුරුල්ලන්ගෙ නාමාවලියක් සටහන්ව තිබෙන නිසා රොම් ගේ පුරුද්ද මට<span style="font-size: large;"> </span>අදේශ කර ගැනීම තව දුරටත් අවශ්ය වූයේ නැහැ. ඒ වෙනුවට මා කළේ, ක්රිස් කැස්මීර්සක් (<span style="font-size: large;">K</span>rys <span style="font-size: large;">K</span>azmierczak) ගෙ 'ඉන්දියානු කුරුල්ලන්ට ක්ෂේත්ර අත් පොතක්' (A Field Guide to the Birds of India) නම් වූ පොත තෝරා ගැනීමයි. මට<span style="font-size: large;"> </span></span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">අ</span></span>වශ්ය වුණා, තව මා අළුතින් අම් කීයක් උගත යුතුද කියා දැන ගන්න. නම් වැලේ දිග දැක්කම මව අන්දු කුන්දුන්. ඒ වගෙම අධෛර්යයට පත් වුණා. 'හුබාරා බස්ටර්ඩ්', 'මැක් ක්වීන් බස්ටර්ඩ්' බවට පත් ව්ලා. පුංචි හුරුබුහුටි 'ලොරි කීට්' ගිරවා, 'පන්ඩ්ඩිත මානී වසන්ත ගිරවා' බවට පත් වෙලා. සුදු ලයැති කිං ෆිෂර්ව සුදු ගෙලැති කිං ෆිෂර් විදිහට වෙනස් කරන්න පුලුවන් වෙන්නෙ ඉතින් නොකැළල් වික්ටෝරියානුවෙකුටම විතරයි, මා හිතන අන්දමට. අපි 'කැලෑ කපුට කියලා අපි සාමාන්යයෙන් හඳුන් වන විශාල්, දැකුම් කළු , දිළිහෙන කාල වර්ණයකින් යුතු කපුටා හොට ලොකු කපුටා වෙලා. ඌ තවමත් කපුටෙක්, අඩුම තරමින්. ඒක නරකම නැහැ. සමහරුන්ව උන්ගෙ පෙලපත් නාම වලින් පවා බැහැර කරලා අමුතු අළුත් නම් දීලා. 'බ්රාහ්මිය මය්න' ව බ්රාහ්මීය ස්ටාලිං' කෙනෙක් කරලා. <br /> මේ අය කොහෙන් මේ නම් අහුලා ගත්තද දන්නෙ නැහැ. නිදසුනක් හැටියට කිව්වොත් 'රතු මුනියා' කියන කුරුල්ලට උසාවි නියෝගයක් වගෙ ඇහෙන හින්දද කොහෙද 'රතු අවදවත්' කියල නම් කරලා. 'පන් රැවියා' කියන රුසිරැව් කුලයේ කුඩා කුරුල්ලවත් 'සිස්ටිකෝ</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ලා</span></span> ' යන නමින් හඳුන්වලා. ඒ නම් හරියට සුලබ සිසිල් බීමක නමක් වගෙ. හොඳයි, මම මෙහෙම අහුව්වොත්? අපේ පරණ රන් පැහැති පි</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ට</span></span>ක් සහිත කොට්ටෝරුවව දැන් හඳුන් වන්නෙ කොහොමද කියලා? එයා දැන් 'පොදු ගිනි දලු පිටැත්තා. '<br /> මගෙ හිත ගොඩක්ම නොසන්සුන් කළ වෙනස් වූ නම තමයි, අළු කොබෙයියාට දමල තියෙන 'අළු ෆ්රැන්කොලින්' කියන ප්රංශ සම්භවයක් </span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">එ</span></span></span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ක්</span></span></span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ක<span style="font-size: large;"> </span></span></span></span></span>එන නම්. කොබෙයියෙක් කොහොමද, ෆ්රැන්කොලින්' කෙනෙක් බවට වෙනස් කරන්නෙ? අපේ කොබෙයියො අපෙන් අවහිරයක් නැහැ කියන විශ්වාසයේ ඉඳගෙන අපේ මිදුල් වල අහුලං කනව. ඔවුන් බොහෝ විට ගස් වල හෝ අතු ඉති වල වහන්නෙ නැහැ. අනතුර දැණුනු වහාම ඉගිලෙනවා. ඔවුන් රෑනක් අනතුරක් දැනුණු සැණින් තටු ගසමින් එකටම ඉගිලෙද්දි සමහරවිට ඇති වෙන කම්පනයෙන් ඔබගේ හෘද ස්ඵන්දනයත් වැඩි වෙලා ඇති. ඔවුන් අඕඉ කුරුලු උයනෙ නම් නිවසන්නෙ පුංචි පඳුරු වල. සමහර විට උණ පඳුරු වෙන්න පුළුවන්. එහෙමත් නැත්නම් කටු සහිත පොඩි ගස් වලින් හෙබි පඳුරු වල්. මේ කුරුලු රංචු වල බොහෝ විටඉන්නෙ කුරුල්ලන් අට දෙනෙක් විතර.ඒ ගොල්ලො රංcඋ පිටින් කා ගහන කොට මා කන්කරච්චලයක් කියලත් සමහරු කියනවා. එහෙම් නම් කියන්න මට, මගේ බුද්ධිමත් මිතුරනි, ඒ අය අතරේ, ෆ්රැන්ක්ලින්ලා හරි පර්ට්රිජ් ලා ඉන්නවද කියල ? <br /><br />එහෙත් මේ නැවත නම් කිරීමේ ලෝකය පුරා සරන කුරුල්ලන් නරඹන වෘත්තිකයින්ගේ ක්රියාව නම් බියකරු සිහිනයක් වගෙ. එක කුරුලු වර්ගයකට ඉංග්රීසි නම් කිහිපයක්ම තියෙන බව ඇත්ත. ඒත් මේ කුරුල්ලන් නැවත නම් කිරීමට ඉංග්රීසිත් නොවන පොදු භාවිතයේත් නැති නම් වර්ග යොදා ගැනීම මොන තරම් අර්ථ <span style="font-size: large;">ශූ</span>න්යය දෙයක්ද? <br />බොහොමය</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ක් සාකච්ඡා</span></span> උපදේශකත්ව මධ්යයේ 2004 දී රංජිත් මනකන් හා ආදීශ් පිට්ටී මැද මාවතේ කුරුලු නම් ලැයිස්තුවක් ඉදිරිපත් කළා. මේ අනභිබවනීය වෑයම බොහො විදේශීය විශේෂඥයන් <span style="font-size: large;">තු</span>ට්ටුවකට වත් </span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">මා</span></span></span></span>යිම් කළේ නැහැ. වෙනත් අයත් මේ පිළිබඳව මති මතාන්තර ඉදිරිප</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">ත්</span></span> කළා. පොදු නම් වලට මැදින් 'විරාම ලකුණු' තියෙන්න පුළුවන්ද? <br />අළුත් නම් ඉගෙන ගන්නා අ</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">දි</span></span>ටනින් මා අවදිවන හැම උදයකම, ඒ නම් දෙතුන් වතාවක් නැවත වෙනස් වෙලා. ඒ නිසාම මම හි</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">තා</span></span> ගත්තා ඒ නම් ලති</span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">න්</span></span> බසින් හෝ ග්රීක් බසින් </span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;">මා </span></span>ඉගෙන ගත යුතු බව. <br /><span style="font-size: large;">කොහොම නමුත් තවමත් ජීවිතයක් තිබීම අති විශිෂ්ටයි, කියල මට හිතෙනවා.</span></span></span></div>
</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-2987521155832147942013-01-21T23:45:00.003-08:002013-01-21T23:52:00.833-08:00ගස් ගෙම්බාගේ ශාපය !<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjPfUVfOYZQm2lv4ZFLumpA_X15QRe1WDOIKOQvPqbx0UAaVlo4SJZ7DLqwid8jl8P1qPQ09QEELMlLBcJXd5AqlfkkIJhyYleR4Xhco_cGtOKcCgQfJ6jcD4f-vky1RST3cOMwS5_tXA1/s1600/redeyed-tree-frog_683_600x450.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjPfUVfOYZQm2lv4ZFLumpA_X15QRe1WDOIKOQvPqbx0UAaVlo4SJZ7DLqwid8jl8P1qPQ09QEELMlLBcJXd5AqlfkkIJhyYleR4Xhco_cGtOKcCgQfJ6jcD4f-vky1RST3cOMwS5_tXA1/s320/redeyed-tree-frog_683_600x450.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><br /><br /> 'ඩී' කියල අපි හුරතලයට අමතන මගෙ යෙහෙළිය, අන්දමන් දූපත් වලට ගිහින් එද්දි පොත් ගෙනැත් තිබුණා. ඒවා අතර තිබී මගේ හිත ගත්තු පොත වුණේ, 'මගෙ සැමියා සහ අනෙක් සත්තු' (MY HUSBAND & OTHER ANIMALS) කියන පොත. සැමියා සතෙක් වගේ කියන එක නෙවෙයි, මෙයින් කියැවෙන්නෙ. ඔවුන් වන ජීවීන්ට මෙන්ම අනෙකුත් ගෘහස්ථ සත්තුන්ට පවා කොයි <span style="font-size: large;">තරම්</span> ආදරය කරනවාද කියන එක. මම හිතුවා ඒකේ කතා පරිවර්තනය කරලා ඔබලාටත් කියවන්නට සලස්වන්නට. මේ කතා ලියැවිලා තියෙන්නෙ, 'තීරු ලිපි' ලෙසින්. මේ තීරු ලිපි වල නිර්මාතෲ වරිය වන්නේ, ඉන්දියානු ජාතික </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ජා</span></span>නකී ලෙනින්. එම පොත හොඳම පොතක් ලෙසට ලොව දස දෙසින්ම සම්මානයට පාත්ර වූවක්. <br />කෙසේ වෙතත් මේ පොත ලඟ තියා ගෙන, කොයි තරම් දුරකට ලියා ගෙන යාවිද දන්නෙ නැහැ, මේ මා කියන වයසක ස්ත්රිය.<br /><br /><br /><br />අලංකාර, දැවැන්ත නුග ගහක සෙවන යට රොම් සමග මා අපේ ගොවි පොළේ තනාගත් නිවසේ උරුමක්කරයන් මිනිසුන් වන අපි කියල අපි හිතා ගත්තු එක ඇත්තෙන්ම අතිශයින් කණගාටු විය යුතු වරදක් බව මට ප්රත්යක්ෂ වුණා. මුල්ම ග්රීෂ්ම සෘතුවේදී ගස් ගෙම්බන් කිහිප දෙනෙක් ඇවිත් අපේ ගෙදර පදිංචි වෙනව,මා දැක්ක. සිරුරට යටව තිබෙන උන්ගේ හුරුබුහුටු දෙපා වලින් දැඩිව ග්රහනය කරගෙන විශාල දෑස් වලින් සුපරිහ්ෂාකාරී බැලුම් හෙලම්න් සිටි ඔවුන්ගේ නිවැසි භාවයට මා කිසි සේත් අකුල් හෙළන්නට හියේ නැහැ. ඔන්න ඔය කාලෙදි තමයි, අත්තම්මල, කිරි අත්තම්මල වගෙම මුණුබුරු මිණිබිරියන් වගෙම නෑනලා මස්සිනාලා විතරක් නෙවේ නැන්දම්මලා, මාමලාත් අපේ ගෙදර පවුල් පිටින් පදිංචියට ආවෙ. <br /><br />ඉතාමත් ඉක්මණින්ම හැම කොණක්ම, හැම පොතක්ම, ජොග්ගුවක්ම, බිත්තිවල එල්ලලා තියෙන පින්තූරයක් ගානෙම කගෙ කාගෙත් වාසස්ථාන බවට පත් වුණා. සමහරෙක් රෙදි සෝදන යන්ත්රයෙ සබන් දමන කොටසෙ පදිංචි වෙලා. සමහරෙක් අත් සෝදන බේසම<span style="font-size: large;"> </span> </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">මත. </span></span>වතුර පයිප්පය මත. සමහරු කොමෝඩ් එකේ සිස්ටනය මත. තවත් සමහරෙක් ඉතාමත් සීරු මාරුවට කබඩයත් බිත්තියත් අතර ඉතාමත් පටු ඉඩෙක නිදහස් කොටසේ බුරුතු පිටින් අපූරුවට ලැගුම් ගෙන. ත්යාගවන්ත භාවයෙන් යුතුව ඔවුන් අපට ජීවත් වෙන්න</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ත්</span></span> පුංචි කොටසක් ඉතුරු කරල<span style="font-size: large;"> </span>තිබුණා. <br /> අඩ දශකයකට පෙර, නගරයේ ජීවත් වුණු අවුරුද්දක කාලය තුළ මා බල්ලෙක් වත්, බළලෙක් වත් ගෙදර තියා ගන්නට<span style="font-size: large;"> <span style="font-size: large;">දැක් වූයේ</span></span> බලවත් අප්රසාදයක්. ඒ වෙනුවට මම ඇති දැඩි කළේ ලස්සන හුරුබුහුටි ගස් ගෙම්බෙක්ව. ඔහු නිවසන පෑන්ට්රියේ වතුර බේසමක් මා හිතා ම්තා තිබ්බේ ඔහුගෙ ස්නානීය කටයුතු සඳහා. ඒ වගෙම රාත්රී කාලයේදී කුඩා විදුලි පහනක් ද දල්වා තැබුවේ ඔහුට ගොදුරු පිණිස කෘමීන් හසුකර ගන්න විදිහට. හැබැයි, අප අතර තිබුණු සම්බන්ධතාවය වගකීමෙන් නිදහස් එකක් බවකිව යුත්තේ මගේ ගෙඹි සුරතලා එයාට කවන පොවන එක හෝ ඔහුව පුහුණු ඉරීමක් හෝ බලාපොරොත්තු වුණේ නහැ. ඒ වගෙම ජලවාෂ්ප හා පිරිසිදුවාතාවරණය සහිත ඒ සිඟිති කාමරය තුළ මා ඇවිදිනවාටත් එයාගෙ කැමැත්තක් තිබුණෙ නැහැ. ඒ වගෙම අපි දෙදෙන වැඩිපුර එකිනෙකාට ආසන්නව ගත කළ උණුසුම් අවස්ථා තිබුණෙත් නැති තරම්. ඒත් මට මගෙ හුරතක් ගස් ගෙම්බා මගෙ අහළ පහළ ගැවසෙනවට හිතේ ලොකු කැමැත්තකුත් තිබුණා. සියල්ලම හොඳින් සිද්ධ වුණා, පොත් රාකේ පොතක් හදිස්සියෙම පෙර්ලිලා, මගෙ ගස් ගෙම්බ ගේ හදිසි අභාවය සිදු වෙන කල්ම. හර්ම අපහසුකාරී තත්ත්වයක්. <br /> කර්මයේ ප්රතික්රියාවන් අනුව ගස් ගෙම්බාගේ ශාපය මා වෙතට පතිත වේ යයි මට සිතුණා. ඇත්තටම ගෙම්බන්ට අවශ්ය වුනේ අපේ ගෙදරින් පදිංචියට ඉඩ කඩ නම් මට සාමයෙන් ඉන්න තිබුණා. ඒත් තුවා, මේස පුටු හා කබඩ් විතරක් නෙවෙයි පිඟන් කෝප්ප වල පවා ඔවුන්ගේ පශ්චාත් ප්රදේශයන් තබන්නට වුනාම තත්තවය වඩාත් බරපතල වුණා. සමහර කාමරවල් වේලුණි ගෙඹි මූත්රා බිතු සිතුවම් ඇඳලා.වැසිකිලියේ කොමඩය මත වාඩිවීම පවා බිය දනාවන කාරනයක් වුනේ, හිඳගන්න කවාකාර කොටසේ යටි පැත්තේ රංචු පිටින් ගස් ගෙම්බන් රැඳී සිටීමයි. ගෙද්රට එන අමුත්තන්ගේ ශරීරවල වඩාත්ම පහසුවෙන් හානි විය හැකි රහස් ඉන්ද්රියයන් වලට පැන ඇලී සිටීමේ ක්රීඩාව ඔවුන මහත් අපහසුතාවයනට හා භීතියට පත් කළ කාරණයක්. නාන කාමරයේ සිටි ගෙඹි ආච්චියෙක්, එහි විදුලි පහන දල්වන්නට සැරසෙන ඕනෑම කෙනෙකුගෙ ඇඟ ගෙඹි මූත්රා වලින් තෙමන්නට කිසි විටෙකත් පැකිළුණීඉ නැහැ. අඳුරු නාන කාමරයක් භාවිතා කිරීමෙන් වගේම ගෙඹි ගඳෙන් යුතු තුවා ආදිය පවිච්චි කිරීමෙන්ද්, දවසකට දෙතුන් වතාවක් පිඟන් කෝප්ප සේදීමෙන්ද විඩාවට පත් අප මේ එහෙ මෙහෙ පනින ජීවින්ට එරෙහිව සාධාරන එමෙන් මානුෂික මෙහෙයුමක් ඇරඹිය යුතු බවට තීරණය කළා. <br /> එක් ඉරිදාවක ශ්රමදානයක් ක්රියාත්මක කරල අපි ඔවුන් 289 ක් ප්ලස්ටික් බෑග්වලටෑකතු කරල, අහළ පහල තිබුණු ළිං වලට හා දිය කඩිති වලට අත හැරියා. ඒ ඔක්කොම නිෂ්ඵල විය හැකියි. මොකද ගස් ගෙම්බන් ට මග හොයා ගැනීම අපහසු වෙන එකක් නහැ. පැය විසි හතරක් ඇතුලත ඔවුන් සියලු දෙනාම තමන් උන් හිටි තැන් වල නවත පදිංචියාආවෙ කිසිවක් සිදු නොවුණු ගාණට. ඔව්න්ගේ ඒ සුපිරි කුසලතාවයට මා ඔවුන්ට හිස ආචාර කරනවා. <br />සමහරෙක් මු<span style="font-size: large;">ළු</span>තැන් ගෙයි තිබුණු කබඩයේ හරියකට නො<span style="font-size: large;">වැ</span>හෙන දොර අතරේ තිබුණු හිදැස්සේ ලැගුම් ගත්තා. <br />සමහරෙක් තාච්චියෙත්, ප්රෙෂර් කුකරයෙත්, බ්ලෙන්ඩරයේ ජෝගු වලත් පරවේණිය තහවුරු කර ගත්තා. දවසක් මම සුදු ලූණු වගයක් තෙලෙන් බදිද්දි අමුතු ගඳ</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ක් </span></span>....නෑ...එහෙම වෙන්න <span style="font-size: large;">බෑ</span>...ගස් ගෙඹි මූත්රා </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ගඳ</span></span>. . .! කල්පයක් ගියත් සුදු ලූණු තෙම්පරාදුවට දමද්දි එදා අපු ගඳ නම් මගේ මතකයෙන් මැකිල ගියේ නැහැ. හැම දාම සුදුලූණු සුද්ධ කරද්</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">දි </span></span> මට ඒ පිළිකුල් ගඳ දනෙන්නට වුනා. ඒත් මට සහතික වෙන්න </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">බෑ</span></span></span>, ඊට පස්සෙත් ගෙඹි රස කාරක මා උයන <span style="font-size: large;">කෑ</span>ම වල නොතිබුනාමය කියලා. මගේ සුවිශේෂ සූප වේදී තා</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ක්</span></span></span></span>ෂ</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ණ</span></span>යන් නිසා සමහරවිට මම යොදන මිරිස් තුනපහ වලින් විශේෂ රසයක් ගෙන දෙනවා ඇති.</span></span></div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-48141953552906379332013-01-21T20:42:00.002-08:002013-01-21T23:32:23.028-08:00ඉනි අවන් මට දැනුණු හැටි<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqtitbpvDik3hg6qHP4-nWTJhGrS8A8Q1fQ7CNXVfUYrQIQkw9mEczi93o6wG0GpqKNmxX-R1X8z0YI8U-0sb5fRGMTB9XGwheT6mgrz8f_ezuXayeU6FZ696I02chjvdqusK4VY7t1gMD/s1600/DSC06121.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqtitbpvDik3hg6qHP4-nWTJhGrS8A8Q1fQ7CNXVfUYrQIQkw9mEczi93o6wG0GpqKNmxX-R1X8z0YI8U-0sb5fRGMTB9XGwheT6mgrz8f_ezuXayeU6FZ696I02chjvdqusK4VY7t1gMD/s320/DSC06121.JPG" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-US</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>SI-LK</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:DontVertAlignCellWithSp/>
<w:DontBreakConstrainedForcedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
<w:Word11KerningPairs/>
<w:CachedColBalance/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--></div>
<div style="text-align: justify;">
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;
mso-para-margin-top:0in;
mso-para-margin-right:0in;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0in;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><b><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota"; line-height: 115%;"></span></b><b><span style="line-height: 115%;"></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මා </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉනි අවන්</span>' <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">බැලූ බව කි විට බොහෝ දෙනෙකු ඇසුවේ "ඉනි අවන් ලස්සනද</span>?"
<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">කියාය. </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මගේ පිළිතුර
වූයේ " මට </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉනිඅවන්</span>'
<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ලස්සනද කැත ද කියලා කියන්න බැහැ. ඒත් එහි
ගුණාත්මක භාවය ගැන ටිකක් කතා කරන්න පුළුවන්" කියාය.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;">" <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">දෙමළ චිත්රපට්යක්
නිසා බලන්න කම්මැලි නැද්ද</span>?"</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;">"<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මට නම් එහෙම
දැනෙන්නෙ නැහැ. අපේ අය හින්දි චිත්රපට බලන්නෙ හින්දි තේරිලාද</span>? <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉංග්රීසි චිත්රපට බලන්නෙ ඉංග්රීසි දැනගෙනමද</span>?
<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">සිංහල 'සබ් ටයිටල්' තියෙනවනෙ...තේරුම් ගන්න
කිසිම අපහසුවක් නැහැ"</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">අපේම රටේ
පවතින තවත් සංස්කෘතියකට ගරු කරන්නට හෝ ඒ මිනිසුන්ව තේරුම් ගන්නට හෝ බොහො දෙනෙකු
තුළ පවතින අකැමැත්ත සමහරුන් අහන ප්රශ්න වල යටි අරුත යයි මට සිතේ. මේ දුරස්ථ භාවය
ළං කොට අවුරුදු </span>30<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";"> කට ආසන්න
කාලයක් තිබුණු යුද්ධයෙන් පසු උතුරේ දෙමළ ජනතාව ජීවිතය ජය ගන්න දරන ආයාසයන් දකුනේ
සිංහල ජනතාවට දැනෙන්නට සැලැස්වීමට ඇශෝක හඳගමයන් ගත් වෑයමට නම් කෘතඥ විය යුතුය.බොහෝ
දෙනෙකු හඳගමගේ සිනමා පට නරඹන්නට යන්නේ විවිධ හැඩතල සිතින් මවාගෙනය. අනිවාර්යයෙන්
ලිංගික දර්ශන ඇතුළත් රූප රාමු ඒවායේ අන්තර්ගත විය හැකිය යන පූර්ව නිගමනයයි</span>,
<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඒ.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";"> </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">විදු</span>' <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">සිනමා පටයෙන්
ඒ බලාපොරොත්තු බිඳ ගන්නට බොහෝ අයට සිදු විය. කෙසේ හෝ ඒ අපේක්ෂාවන් හඳගම විසින් </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉනි අවන්</span>' <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මගින් හව දුරටත් බිඳ දමනු ලැබූවද එයින් ඔහුගේ අරමුණු
සාක්ෂාත් කර ගන්නට බාධාවක් නොවුණු බව දැකිය හැක. </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";"> හඳගම </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉනි අවන්</span>' <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මගින් කතා කරන්නට උත්සාහ කරන්නේ බිඳ</span><span lang="SI-LK"> </span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">වැටුණු ජන සමාජයක් පිළිසකර වෙද්දී වෙසෙසින්
ස්ත්රීන් අත් විඳින දුෂ්කරතාවයන් හා අභියෝග මෙන්ම ප්රචණ්ඩත්වයන් කොතරම් ව්යසනකාරීද
කියා අපේ ඇස් වලට ඇඟිල්ලෙන් ඇන පෙන්වා දෙයි. යුද්ධයෙන් පසු බොහෝ දෙනෙකු උතුරට ගොස්
එහි සිරි නැරඹුවත්</span>, <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">නාගදීපයට ගොස්
වන්දනා මාන කළත්</span>, <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ප්රහාකරන්
ඇතුලු සටන් කාමීන්ට සාප කළත් මේ ගැහැණුන් හා මිනිසුන් ගෙවන ජීවිත විනිවිද දකින්නට</span><span lang="SI-LK">
</span><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">හෝ සානුකම්පිතව බලන්නට
උවමනාවක් නැත. සානුකම්පිතව බැලීම කෙසේ වෙතත් ඔවුන්ගේ දුෂ්කරතාවන් තේරුම් ගන්නට හෝ
කිසියම් අයුරකින් පිහිටක් වන්නට හෝ ඇප කැප වන්නේ කී දෙනාද</span>? <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ජාතිවාදය අවුලාගෙන තවත් පැටලෙන්නට</span>, <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">අළුත් ජාති වාදී කඳවුරු බැඳගෙන හෝ අටවාගෙන තැනින්තැන රටේ
ගිනි අවුළුවන්නට නම් කැස කවන අය බොහෝ වෙති. එහෙත් </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉනි අවන්</span>' <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මගින් උලුප්පා පෙන්වන ගැහැණුන් විඳින කර්කශ අත් දැකීම්
වෙනුවෙන් කතා කරන්න අද කවුරුවත් නැති ගානය. </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">එහි එන
තරුණියක් හැම දුක් ගැහැටක දීම හඬ නගා සිනහ සෙන්නී හඬා වැළපී ජීවිතය ජය ගත නොහැකි
බව පසක් කර දෙමින්ය. "අපිට තවත්
වෙන්න දෙයක් නැහැ. මැරෙන්නෙ නැතුව ජීවත් වෙන්න ඕනි" ඇය බොහෝ විට එබඳු අදහසක්
මතු කරන වදන් වැලක් පවසා සිනහ සෙයි. ඒ සිනහවෙන් දෝංකාරය දෙන වේදනාව හා අපට කියන
පණිවිඩය අප තේරුම් ගත යුතුව ඇත. </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";"> එල්.ටී.ටී.ඊයට කෙල්ලන් බඳවා ගන්නට එන අයගෙන්
තරුණ කෙල්ලන්ව ගල්වා ගන්නට හැකි වූයේ ඔවුන්ව විවාහ කර දීමෙන් පමණි.ප්රධාන නිළිය
මව් පියන්ගේ කැමැත්තට සිය සිත් ගත් එල්.ටී.ටී.ඊ. පෙම්වතා අත හැර විවාහ වුවද මගුල්
දා රෑම මහල්ලෙකු වන මනාලයා මිය යයි. ඔවුන්ගේ මධු සමය පෙන්වන්නට එදින රාත්රියේ
රමනය දැක්වෙන දර්ශනයක් ප්රේක්ෂක ආකර්ශනය සඳහා යොදා ගත හැකිව තිබුණි. එසේ වූයේ නම්
හඳගම කියන්නට යන කතාව ගොඩ නැගීමට එය
කිසිසේත් පිටුබලයක් නොවනු ඇති. එනිසාය</span>, <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මට හැඟෙන්නේ
අධ්යක්ෂක වරයා කතාවේ ප්රස්තුතයට බාධා නොවන අයුරින් කතාව නිර්මාණාත්මකව වර්ධනය කර
ඇති ආකාරය ඉතා විශිෂ්ඨ බව.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">කෙසේ හෝ
ඉතාමත් ස්ව<span style="font-size: large;">භා</span>වික අයුරින් යොදා අති නර්තනය ද අමුතුවෙන් පැළඳූ ආභරණයක් ලෙසින් නොව
ඉතාමත් අපූරු ලෙසට ගැලපෙන්නක් බව සඳහන්
කළ යුතුය.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඔබ චිත්රපට
ලෝලියෙකු නොවූවත්</span>, <span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">මානව හිත වාදියෙකු නම් </span>'<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">ඉනි අවන්</span>'
<span lang="SI-LK" style="font-family: "Iskoola Pota";">අනිවාර්යයෙන් නැරඹිය
යුතු චිත්රපටයක් බව මේ කෙටි සටහනින් මම අවධාරණය කර සිටිමි.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-56361342557564473302013-01-03T23:26:00.000-08:002013-01-04T00:19:18.735-08:00හෝ චි මිං හෙවත් 'හෝ' මාමා ගෙ කතා<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<span style="color: red;"><span style="font-size: large;"> වියට්නාමයෙ තරුණ පරම්පරාව හෝ චි මිං වීරයාට කියන්නෙ හෝ මාමා කියලයි. ඒ කියන්නෙ, 'හෝ අන්කල්' කියල. ඒ ඔහුට තමගේම පවුලේ කෙනෙකු ලෙස ගෞරවයෙන් සලකන නිසා. නිකම්ම නිකං හෝ චි මිං කියල කවුරුත්ම කියන්නෙ නැහැ.<br /><br />කෙසේ හෝ අවුරුදු නවයක් තිස්සේ ප්රංශ අධිරාජ්යවාදීන් එක්ක තිබුණු යුද්ධය, 1954 ඔක්තෝබර් 14 වෙනිදා ජයග්රහණයකින් නිමාවට පත් වුණා. එයට මූලිකත්වය දුන්නෙ හෝ චි මිං විරුවානන් විසිනුයි. </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">වියට්නාමයෙ </span></span>හැනො</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">යි</span></span> ප්රදේශය නිදහස් කර ගනු ලැබුව. දැනටත් අගනුවර වන්නේ, හැනොයි නුවරයි. හෝ මාමාත්, මධ්යම පක්ෂ කමිටුවත් අගනුවරට ඇවිත් ඉතිරි වැඩකටයුතු සැලසුම් කරන්නට හිතුවා. පක්ෂයේ අත් උදව් කාරයින් හෝ මාමාට සහ ක්රියාකාරි කිටුවට නවාතැනක් ගොඩ නගන්න තීරණය කරලා ඒ සඳහා දිවා රෑ නොබලා වෙහෙසුණා.ලොකු මන්දිරයක් නෙවෙයි. සරල විදිහට ඔහුගේ කාර්යාල කටයුතු කරන්නට හ ජීවත් වීමට සුදුසු නවාතැනක් හදන්න. ඔවුන් දැනගෙන හිටියා, හෝ මාමා නම් ප්රංශ ආන්ඩුකාරයාගෙ මන්දිරයෙ නම් කොහොමටවත් නවාතැන් ගන්නට අකැමැති බව. ඉතින් මේ සඳහා ඔවුන් තෝර ගත්තා කලින් ආණ්ඩුකාරයාගේ සහායකයින් හිටපු, නමුත් ජනපති මැඳුර තියෙන භූමියේම කෙළවරක තිබුණු ගෙයක්. එහි කාමර හයක් තිබුණා. පක්ෂයේ උදවිය මේ ගෙය පිළිසකර කරල ඉක්ම</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ණ</span></span>ටම නවතම විදේශීය ලී බඩු වලින් කාමර අලංකාර කළා. සාලයේ ලස්සණ <span style="font-size: large;">සෝෆා</span> කට්ටල</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ය</span>ක් තියල, ස්ප්රිං මෙට්ට දැමූ ඇඳන් වලට පිටරටින් ගෙනාපු ඇඳ </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;"> ඇ</span>තිරිලි දමල, ඇඳුම් අල්මාරි තියල සියල්ල යහපත් ලෙස මසකින් විතර නිමා කළා. අවසානයේ හෝ මාමාට ගෙය බලන්න කියල ආරධනා කළා. ඔහු </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ගෙය බලන්න</span> ආවත් ගේ ගැන කිසිම ඇගයීමක් කළේ නැහැ. ගෙට ගිය දවසෙම හවස් වරුවෙ ඔහු කීව ඔහුගෙ සගයන්ට තමන්ව බටහිර වැව රවුමෙ ඇවිදින්නට එක්ක යන්න කියලා.ඒ ප්රදේශයේ ඇවිදලා අවිත් නැවතත් අලුතින් හැදූ සියලුම කාමර හා බඩු මූට්ටු </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">දෙස </span></span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">බලමින්</span> ගියා. ඊට පස්සෙ ඔහු ඒ අසලම ඇති විශාල පොකු</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ණ</span> දෙසට </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ඇ</span>දුණ. <br />පොකුණ සිසාරා බලමින් ඔහු කිව්වා," කොච්චර ලස්සණ පොකුණක් ද? මිරිදිය මසුන් ඇති කරන්න නම් කියාපු තැන" කියලා. ඉන් පස්සෙ ඔහු මොකුත්ම නොකියා ගිහින් රථයට නැග්ගා.<br />දවස් කිහිපයකට පස්සෙ හෝ </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">මාමා</span> මධ්යම පක්ෂ කමිටුව හදිසි රැස්වීමකට කැඳෙව්ව. ඔවුන් කාර්යා</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ල</span>යට පැමිණිය විට </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ටු</span></span>රොං චින්හ් නමැත් හෝ මාමාට කිට්ටුවෙන්ම ඉන්න සහෝදරයෙක් අනෙකුත් කමිටු සාමාජිකයන්ට මෙහෙම කිව්වා.<br />" ඊයෙ වැඩකරල ඉවර වුණාට පස්සෙ හෝ මමා මට කිව්ව එය අළුතින් හදපු ගේ බලන්න ගිය බව. ඔහු කිව්ව, ඔහු දැක්කලු අළුත්ම අළුත් කබඩ්, මේස පුටු, ඇඳන්, පිඟන් කෝප්ප, </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ඇ</span></span>ඳ ඇතිරිලි </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">හා </span>නොයෙකුත් මෙවලම්. ඔහුට දැනෙන විදිහට ඒ සියල්ලම අනවශ්ය වියදම් බවත් පාලන බලය අතට ගත් විගසම මුදල් යොදවා ජන</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">තා</span>ව වෙනුවෙන් කරන්නට කොතෙකුත් වැඩ තිබියදී මේ සා විශාල මුදලක් වැය කිරීම තේරුමක් නැති <span style="font-size: large;">වැ</span>ඩක් බවත්. එම නිවස මධ්යම ආණ්ඩුවේ </span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">විදේශ </span></span>අමුත්තන් පිළි ගන්න නිවාසය ලෙසින් භාවිතා කරන්නට කියලා ඉල්ලීම</span></span><span style="color: red;"><span style="font-size: large;"><span style="color: red;"><span style="font-size: large;">ක්</span></span> කළා. අවසාන වශයෙන් ඔහු කිව්වෙ, "අවුරුදු නවයක් තිස්සේ තිබුණු සටන් කාල පරිච්ඡේදය තු<span style="font-size: large;">ළ</span> ගත කරපු සරල ජීවන රටාව මෙතරම් ඉක්මනට වෙනස් කළ යුතු නැහැ කියල ."<br /> </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">තුරොං චින්හ් </span>ඒ කියමන ඇහුවම, තමා හරි හැටියට අධීක්ෂනය නොකළ නිසා මෙය සිදුවූ බවත්, වහාම එතුමාගේ සරල සිතුම් පැතුම් වලට ගැලපෙන අයුරින් සුදුසු නවාතැනක් සමූහිකව සකසන ලෙසට ඉල්ලා සිටියා. <br />ඔබට හෝ මාමාගේ සිත කියවන්න පුළුවන්ද? ඔහු සැප සම්පත් විඳිනට ඇති අකැමැත්තම නෙවෙයි. ඔහු හොඳාකාරව දන්නවා, </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">වියට්නාම</span></span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ය</span> </span>දුප්පත් රටක්, ජන</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">තා</span>ව තවමත් දුක් විඳිනවා. ජන නායකයෙකු වශයන් සරල, අල්පේච්ඡ ජීවිතයක් ගත කිරීම වඩාත් සුදුසු කියලයි ඔහු </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">සැ</span>මවිටම හිතුවෙ.</span></span></div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-23031621791603271722012-10-15T08:59:00.002-07:002014-09-29T03:02:04.375-07:00හේමන්ත උණුසුම<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;"> ඇෆ්ගනිස්තානය හිතෙන් අහකට දාන්නම බැරි රටක්. එහෙ ජීවත්වෙද්දි රෑට වහළ උඩින් උරුවම් බාන සද්දෙන් යන රොකට් වෙඩි හඬවල්, බෝම්බ වගෙම වෙඩි හඬවල් මොන තරම් බිහිසුණු වුණත් එහෙ දරුවන්ගෙ, අහිංසක මිනිසුන්ගෙ අසරණ කම මතක් වෙද්දි ආපහු යන්න හිතෙනවා. දැන් එහෙට සීත කාලය පටන් ගෙන ඇති. හිමපතනයන් සිදු වෙන්නෙ නම් උඳුවප් මාසෙට. මේ වෙන කොට සයිප්රස් ගස් ඇරෙන්න අනෙක් හැම ගසක්ම කොළ බිමට හළලා සැහැල්ලුවෙන් ඉන්නවා ඇති. හිම වැටෙද්දි ගස් වල අතු පතර පීදෙන්නෙ හිම දලු, පිපෙන්නෙ හිම මල්. ඒවායින් සුවඳ නොදැණුනත්, නොවිහිදුණත් සීතල නම් දැනෙනවා අපූරුවට. <br /> පරිසරයෙත්, මග තොටත් අඩු ලුහුඬුකම් වසා දමන හේමන්තය මගෙ හිත නළවන්නෙ සුදු පලසක් එලුව වගෙ කඳු මුදුන් වල ඉඳලා පහලටම හිමෙන් වැසී යන නිසා. බොහෝ නැති බැරි උදවියට සීතලට අඳින්න කියල වෙනම ඇඳුම් ඇත්තෙත්නැහැ . මසාර් ඉ ශෙරිෆ් නගරයේ නිල් පල්ලිය ලඟ වටේට </span></span><span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;">ඉටි රෙදි වලින් සිය සිරුරු ආවරණය කර ගෙන </span></span><span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;"><span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;">සිඟමන් යදි<span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;">න</span></span></span></span><span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;"><span style="color: #073763;"></span> </span></span> අකාරය මට කාර්යාලයට යන අතර තුර පෙණුනා. අපි සීතලට අඳින ඇන්දුම් ඇඳ ගෙන අත් මේස් පවා දමාගෙන, ඒ මදිවට වාහනයෙ උණුසුම් ජනක යන්ත්රත් කියාත්මක කර ගෙන. එහෙම තියා ගෙනත් සමහරුන් හිම පතනයටයි, සීතලටයි දෙස් දෙවොල් තියමින් ආඩපාලි කියනවා, නොරිස්සුමෙන්. <br /> ඔය අතරෙ එක්කෙනෙක් දෙසැම්බර් මාසෙ උපන් දින තියෙන අයගෙ නම් ලැයිස්තුවක් හදනව. එතකොටයි, මටත් මතක් වුනෙ මගෙ උපන් දිනයත් එම </span></span><span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;"><span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;">මාසෙ</span></span>ම බව.<br /> මගෙ උපන් දිනයට මගෙ අම්මව සිහි කරල දානයක් දෙනව, මම මොන රටක හිටියත්. මම හොඳින් ඉන්නෙ මගෙ අම්මා නිසා. ඇයටත්, අප්පච්චිටත් පින් සිදු වන්නට මම අද මගේම දෙපයින් නැගිටලා ස්වාධීනව ඉන්නවා.මේ දන්දීම මා වෙනුවෙන් කළ සියලු කැප කිරීම් හා පරිත්යාගයන් වෙනුව්න් කෘත ගුණ දැක්වීමක්. <br /> නිල් පල්ලිය වටා සී</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ත</span>ලෙන් ගැහෙමින් ඉන්න අයට උණු</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">සු</span>ම් ඇඳුම් අරන් දීම සුදුසුම දානයක් කියල මට හිතුණා. ඒ බව මම මුලින්ම කිව්වෙ මගෙ </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">භාෂා </span>පරිවර්තිකාවට. ඊට පස්සෙ රියැදුරාට. ඔවුන් දෙදෙනාම මේ බව ඇසූ සැණින් විමතියට පත් වුණා. ඒ වගෙ සිරිත් එහෙ හරිම දුලබයි. මුදල් හදල් යහමින් තියෙන, අත මිට සරු අයවත් එහෙම කරන පුරුද්දක් එහෙ නැහැ. " එතකොට පාටියක් දමන්නෙ නැද්ද?" භාෂා පරිවර්තිකාව මගෙන් ඇහුවා. " තියෙන අයට කන්න බොන්න දෙනවට වඩා සීතලෙන් ගැහෙන මේ මිනිස්සුන්ට උණුසුමක් දෙන එක වැදගත් නේද?" ඇගේ ප්රශ්නයට ප්රශ්නයකින්ම ලැබුණු පිළිතුරට ඇගෙන් මද සිනහවක්. <br /> උපන් දිනයට කලින් දවසෙ අපි වෙළඳ පොළට ගිහින් මේ ඇඳුම් මිළට ගත්තා. උපන් දිනය දවසෙ දවල් ක්ෂේත්ර චාරිකවක් යන අතරෙ නිල් පල්ලිය ලඟ වාහනය නවත්තලා උණුසුම් ඇඳුම් බෙදන්න පටන් ගත්තා. එතැන ඉඳගෙන හිටි අය විතරක් නෙවෙයි, අහල පහළ වෙළඳම් කර මින් හිටි තොරොම්බල් කාරයො වාහනයත්, අපිව්ත් වට කර ගත්තා. එත්කොටම රියැදුරා වාහනයෙ දොරක් ඇරල මට නගින්න කිව්වා. මමත්, භාශා පර්රිවර්තිකාවත් වාහනයට නැගල දොරවල් වහ ගත්ත. අපි ගියෙ ආයතනික වාහනයෙ නිසා ඔවුන් හිතල තියෙන්නෙ, ජග</span></span><span style="color: #073763; font-size: large;">ත්</span><span style="color: #073763; font-size: large;"> </span><span style="color: #073763; font-size: large;"> සංවිධානයෙන් මේ ඇඳුම් බෙදා හරින්න ඇවිත් කියලා. අපි ඇඳුම් අර ගෙන ගියෙ තිස් දෙනෙකුට විතර සෑහෙන්නයි. ඒ සියල්ලම අපිට සුදුසුම අයට දීගන්න පුළුවන් වුණු එකත් ලොකු දෙයක්. ඒ ක්රියාඑන් යම් කිසි පිනක් සිදු වුණා නම් ඒ පින් සියල්ලම අපෙ අම්මට අනුමොදන් විය යුතු යයි කියල මම සිතින් කිහිප වාරයක්ම පුණ්යානුමෝදනාවක් කළා.</span><br />
<span style="color: #073763;"><span style="font-size: large;"> අම්මා ඉන්න කාලෙත් ලෙඩ්ඩුන්ට, </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">නැ</span>ති බැරි අයට මේ වගෙ උදව් කරන්නෙ හරිම උනන්දුවකින්. අප්පච්චිත් එහෙමයි. ඒ ගතිගුණ දෙමපියන්ගෙ උරුමෙන් මට ලැබුණු එක ගැන හිතට දැනෙන්නෙ අප්රමා</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ණ </span>සතුටක්. <br /><br />දෙදහස් දොලහෙත් දෙසැමබරය දැන් පේන තෙක් මානයට ඇවිත් එබිකම් කරනවා. දනක් පිනක් කර ගන්න කැමති අයත් එක්ක එකතු වෙලා සසර කෙටි කරගන්න යහපත් යමක් කරන්නට අවස්ථාවක් ලැබෙයි කියල හිතෙන් හිතා ගෙන ගෙවෙන දවස් එක්ක ඉදිරියට යනව. </span></span></div>
Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-37536305679988515522012-06-27T01:46:00.000-07:002012-06-27T02:15:30.078-07:00ගලා හැලෙන වැහි වතුර වගේ නුඹ . . . .<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="color: #274e13; text-align: justify;">
<b><span style="font-size: large;"><br /></span></b><b><span style="font-size: large;"> කිසිම කමකට නැතුව වහින වැස්සට සමහරු දෙස් තිබ්බට අපේම රටේ උදවිය </span></b><b><span style="font-size: large;">වැස්ස </span></b><b><span style="font-size: large;">නැතුව අහසට හූල්ලනවා. වැව් පිරෙන්න වැසි වසීවා! කියල මම හැම තිස්සෙම කියනවා. අපට බත් දෙන්න පොළවත් එක්ක හැප්පෙන ගොවියන්ට ඉරි තැලුණු පොළව දිහා බලා ඉන්න බැරුව අහසටම දෑස් යොමා ගෙන. </span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> නන්දක්කගෙ ගීතයක් මතක් වෙනවා.</span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> 'වැස්ස වළාහක දෙවියනි, දිවැස් හෙළනු මැන'</span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> වැසි වනාන්තර රැක ගන්න ඕනි අපි හැමෝම එකතුවෙලා. ඒ වගෙම වන දහනත් රැක ගන්න එක අපි හැමෝගෙම යුතුකමක්. අපේ රටේ 'සිංහරාජය' ගැන මම කලින් සටහනෙත් සඳහනක් කළා. ඒකෙ ඌණ පූර</span></b><b><span style="font-size: large;">ණ</span></b><b><span style="font-size: large;">යක් කරන්න අවශ්යයි. මේ වන දහන ලංකාවේ සබරගමුව, දකුණ වගෙම බස්නාහිර පළාත් සේරම මායිම් කරල නිර්මා</span></b><b><span style="font-size: large;">ණ</span></b><b><span style="font-size: large;">ය කර තිබෙන්නෙ රටේ වැඩි පිරිසකට මේ අපූරු ඔසු උයනින් ප්රයෝජන ගත හැකි වන ආකාරයට. මෙහි නිර්මාතෘ වරයා ලෙස පොත පතෙහි දක්වෙන්නේ හෙළයේ මහ වෙදැදුරෙකු ලෙස සලකන රාවණ රජතුමායි. </span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> මෙයට පිවිසෙන්නට වඩාත්ම පහසු මග, කලවාන-වැද්දාගල මාර්ගය සේ කිව හැකි අතර මෙය කොළඹ සිට නම් කිලෝ මීටර් 154 ක දුරක් ගෙවා යා යුතු</span></b><b><span style="font-size: large;">යි</span></b><b><span style="font-size: large;">. මේ ඔසු උයනේ වපසරිය හෙක්ටයාර් 160 පමණ වෙනවා. </span></b><br />
<b><span style="font-size: large;"> ලංකාවේ ප්රධාන ගංගා දෙකක් වන කළු ගඟත්, ගිං ගඟත් පටන් ගන්නේ මේ වන පෙතේ, දිය උල්පත් වලින් කියලත් පිළිගත් මතයක්. අපේ රටේ පහත රට තෙත් කලාපයට අයිති ශාක වර්ග 60% ක් විතර මෙම අඩවියේ තිබෙන අතර ඒවායිනුත් 90%ක් විතරම මේ ඔසු උයනටම ආවේණික ශාක ලෙස ජීව විද්යාඥයින් පවසනවා. ඒ විතරක් නෙවෙයි, ලංකාවේ දිවි ගෙවන පක්ෂි වර්ග 384න් 144 කුත් මේ සිංහරාජ අඩවියෙ වෙසෙන බව සොයා ගෙන තිබෙනවා. ඒ බිම් ප්රදේශ වලට විතරක්ම ආවෙණික උරග වර්ග 96 කුත්, සමනල වර්ග 40 කුත් මදුරු වර්ග 36 කුත් එහි සිටින බවට වර්තමාන පර්යේෂණ වලින් ඔප්පු වී තිබෙනවා. එපමනක් නෙවෙයි, දුර්ලභ ඝ්හණයේ උඩ්වැඩියා මල් වර්ග 170ක් පමණ තිබීමත් එහි සොඳුරු බව වැඩි කරනවා.</span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> එක්සත් ජාතීන්ගේ සංවිධානයේ 'යුනෙස්කෝ' මගින් වැසි වනාන්තරයක් ලෙසට 1976 දී හඳුනා ගත් අතර සම්පත් ආරක්ෂණයක් ලෙසට ද ප්රකාශයට පත් කරනු ලැබුවා. </span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> මේ අනගි ඔසු උයන රාවණ රජතුමාගේ අප්රතිහත ධෛර්යය නිසා නිමැවුණු බව පුස්කොළ පොත් වල සටහන්ව තිබුණත් සමහරෙක් එය ස්වභාවික ඔසු උයනක් ලෙසට සඳහන් කරනවා.</span></b><br />
<b><span style="font-size: large;"> </span></b><br />
<b><span style="font-size: large;"> 'සිංහරාජය' ගැන එන ජනප්රවාද බොහොමයක් තිබෙනවා. 'පුෂ්පික' කියන ගුවන් යානයෙන් </span></b><b><span style="font-size: large;"> රාවණ </span></b><b><span style="font-size: large;"> රජු සීතාව කැටුව මෙ ඔසු උයන නැරඹීමට පැමිණි බවත්, ඔහුගේ සොහොයුරා වන කුම්භකර්</span></b><b><span style="font-size: large;">ණ</span></b><b><span style="font-size: large;"> මෙම උයන භාරව සිටි බවත් ඒ ජන ප්රවාදයන්. ඒ වගෙම කුම්භකර්</span></b><b><span style="font-size: large;">ණ</span></b><b><span style="font-size: large;"> භාවනා කළ ස්ථානය, 'කුම්භ ගල' ලෙසත් තවමත් ව්යවහාරයේ පවතිනවා. </span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;"> වැස්ස ගැන කියන්න ඇවිත් අපේ රටේ සම්පතක් ගැන මතක් කරන්න ලැබුණු එක යහපත් කියල මට නං හිතෙනවා. වැස්ස එන්න ඉස්සර වැස්සක පෙර නිමිති කියන්නෙ වැහි ලේන්නු කියල පුංචි කාලෙ අහල තිබුණා. වැහි ලේන්නු කිව්වට ඒ වැහි ලිහිණියො . . කුරුල්ලො... කෑඳැ</span></b><b><span style="font-size: large;">ත්</span></b><b><span style="font-size: large;">තා</span></b><b><span style="font-size: large;">ත්</span></b><b><span style="font-size: large;"> වැස්සට හොට අල්ලගෙන ඉන්නවලු, වැහි වතුර ටිකක් කටට වැටෙන කල්. </span></b><br />
<br />
<b><span style="font-size: large;">' වැස්ස වසින්නට ඉස්සර අහසේ වළාකුළින් විදුලිය කෙටු</span></b><b><span style="font-size: large;">වා</span></b><b><span style="font-size: large;">, තුන් දවසක් අමනාපෙන් සිටි කලු නෝක්කඩු බැල්මෙන් බැලුවා'</span></b><br />
<b><span style="font-size: large;">'ගලා හැලෙන වැහි වතුර වගේ නුඹ , හිනාවෙයන් </span></b><b><span style="font-size: large;"> කළු </span></b><b><span style="font-size: large;">හිනා වෙයන්'</span></b><br />
<b><span style="font-size: large;"> අමරදේව මාස්ටර්ගෙ කවදාවත් රස නොසිඳෙන සින්දු හිතෙන් දුරකට යන්නෙම නැහැ.</span></b><br />
<b><span style="font-size: large;"> ළඟදි තිබුණු 'පැණි වළලු' හැන්දෑව බලන්න ගියපු වෙලාවෙ, ඒ වැඩසටහනට කොහෙත්ම ගැල</span></b><b><span style="font-size: large;"> </span></b><b><span style="font-size: large;">පෙන්නෙ නැති සින්දු අතර ඉරාජ් නම් වූ ගායකයගෙත් සින්දුවක් </span></b><b><span style="font-size: large;">සජීවීව </span></b><b><span style="font-size: large;">අහන්න සලස්වල තිබුණා. ගීතමය හෝ කාව්යමය ගුණය අහලකින් වත් නොගෑවුණු, පුහ්! පුහ්! කියන ඒ විකාර, ගීත කියල සමහරු හඳුන්වන කොටත්, එවැනි ගීත නොවන අනුකරණ දේවල් දකින කොට හා අහන කොට</span></b><b><span style="font-size: large;">ත්</span></b><b><span style="font-size: large;"> අපේ සංගීත ක්ෂේත්රය වැසි නැති මහ ඉඩෝරයකට අහු වෙලා විනාශ වී යාවිය කියන බිය අපි හුඟ දෙනෙකුට දැණුනු බව නම් තැනින් තැන කෙරුණු පසු විපරම් වලදි හෙළිද</span></b><b><span style="font-size: large;">ර</span></b><b><span style="font-size: large;">ව් වූ බවත් සටහන් කරන්නෙ, වේදනාවෙන්.</span></b></div>
</div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-14945344534863580682012-06-23T00:24:00.000-07:002012-06-23T00:24:15.483-07:00වස්සාන ප්රීතිය<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: justify;">
<b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;"> වැස්ස මේ දවස් වල වහින්නෙ මහ පුදුමාකාර විදිහට.මේ වහිනවා, ලවක් දෙවක් නැතුව. තව ටිකකින් ආයෙමත් තදට ඉර අව්ව. පුංචි කාලෙ නම් කියන්නෙ අව්වයි, වැස්සයි නරියගෙ මගුලයි කියලා. කවුරු හරි කසාද බඳින දවසට වැස්සම කියන්නෙ ගම් පළාත්වල මනමාලි පොල් බීන්දින කොට හිල් පොල් කට්ටෙන් පොල් වතුර බීල තියෙන නිසයි එහෙම වහින්නෙ කියලා. </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> ඔන්න ඒ පාර විදුලිකොටනව, ගොරවනව, ඒත් ඒතරම් තදේට නෙවෙයි. මෙහෙට වහිනව වුණාට රජරට පැත්තට වැහි පොදක් වැටෙන්නෙ නැති තරමට කාෂ්ඨකේ කියල රූපවාහිණී ප්රවෘත්ති වලින් කියැවෙනවා. පහුගිය මාසේ ඉහින් කණින් දහදිය උතුරන්න පෑව්වා. ඇහි පිල්ලම් වලිනුත් දහදිය බිංදු කම්මුලේ ඉස්සෙච්ච කෑල්ලට වැටෙද්දි 'මෙහෙමත් දහදිය දැමිල්ලක්' කියල කාටත් කියැවෙන්න ඇති. ඒ රස්නෙ දැන් ඇබින්දක් අඩුයි, වැස්ස නිසා. </span></span></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;"> </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;">අපි පුංචි කාලෙ, වහිද්දි වැහි වතුර වැටෙන පීල්ලට ඔලුව අල්ලලා නාන්න අපි හරිම ආසයි. එතකොට අපි හැමදාම නාන්නෙ නැහැ. නාන දවස් සෙනසුරාදා සහ ඉරිදා. අපෙ අම්ම කියනව අඟහරුවාදාටයි, සිකුරාදටයි නාන්න හොන්ද නැහැ කියලා. අම්ම කියන්නෙ දවස් වල නෑවහම පුතලට හොඳ නැහැලු. ඒ ගොල්ලො ලෙඩ වෙනවලෞ. කෙල්ලන්ගෙන් ගෙන් නම් අම්මලාට අඵල නැහැ මොනම දවසක නෑවත් කියල මම අපේ මල්ලිලාට ඇහෙන්න කියනවා. ඒ වුණාට අම්මා අපිට වඩා පුතාලට ආදරේ වැඩියි කියල මට නං වෙලාවකට හිතුණා. එහෙම පුංචි කාලෙ විතරයි. මොකද මගෙ දුකේදිත් සැපෑඉදිත් අම්මා හෙවනැල්ල වගෙ මගෙ ළඟින් හිටියා, අපෙන් සදහටම සමු ගෙන යන කල්. කොහොමින් හරි වහින දාට අම්මගෙන් හරි පුංචි ගෙන් හරි අහන්නෙ නැතුවම අපි ඉස්සරහ ඉස්තෝප්පුවෙ දෙපැත්තෙන් වැටෙන වැහි පීලි දෙකෙන්ම නාගන්නව. ලොකු මල්ලි එකක, මම එකක. ගෙදර ඉන්න අවෂේශ අයත් අපිට එකතු වෙනවා. නන්දක්ක, කුසුම නැන්දා, අනුලක්කා ... මේ අය අපට නාදෑයන් වන අය. ඒ ගොල්ලො කැමතියි, අපේ ගෙදර ඇවිත් ඉන්න. අපි වස්සාන ප්රීතිය විඳින්නෙ එහෙමයි, පුංචි කාලෙ. පොත් වල කොළ ඉවරයි, බෝට්ටු හදල. මිදුලෙ වතුරෙ පිරිච්ච තැන්වලට වැස්සෙම ගිහින් කඩදාසි බෝට්ටු දමනවා. කාණු වලටත් කඩදාසි බෝට්ටු දමල ඈතට ආතට ගිහින් නොපෙනී යන කල් බලා ඉන්නව. පුන්චි කාලේ වස්සන ප්රීතියයි, ලොකු වුනහම </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">වස්සාන </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ප්රීතියයි මොන තරම් වෙනස්ද?</span><br style="color: #38761d;" /><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> මගෙ ලේඛිකා යෙහෙළියක් මට දවසක් ඊ මේල් එකක් එව්වා, වස්සාන ප්රීතිය ගැන. එතකොට මම හිටියෙ ඇෆ්ඝනිස්තානෙ. එහෙට වහින්නෙම නැහැ. දැන් එහෙට වහිනවද දන්නෙත් නැහැ. මොකද ඉස්සර වහින්නෙ නහැ කියල කියන ඩුබායි වල මම හිටිය එක දවසක පාරවල් පිරිල උතුරන්න වැස්සා. මගෙ මිතුරිය ලිව්වෙ හොඳටම කළු කරල වහින වෙලාවට ප්රේම කරන්න අවස්ථාවක් ලැබෙනව නම් ඉස්තරම් කියල. ඇරපු ජනෙල් වලින් එන හිරිකඩ ඇඟේ පතේ තැවරෙන කොට හිරිගඩු පිපිලා සියොලඟම හිරි වැටී යද්දි ආදරවන්තයට තුරුළු වෙලා ඇස් පියාගෙන ඉන්න ඇය හරිම ආසලු. ඒ ලියුමෙ ශෘංගාරය උතුරනවා. </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> මට මතක් වුණේ එහෙට එහෙම ඒ වගෙ වැස්සක් ආවොත් මොන </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">වස්සාන</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;"> ප්රීතියක්ද කියලා. මැටි ගෙවල් වල ඉන්න මිනිස්සුන්ගෙ ජීවිතවලට මොන කලක් යාවිද? එහෙ මැටි ගෙවල් වල වහලත් මැටියෙන්, උලු හෝ ටකරං හෝ හෙවිලි කරල තියෙන්නෙ ගෙවල් කිහිපයක විතරයි. බහුතරයක් ජීවත් වෙන්නෙ මැටි ගෙවල් වල. හේමන්තයට මැටි වහලවල් වලට හිම වැටෙනව. සුදට සුදේ හිම තට්ටු තට්ටු මැටි වහලේ සනීපෙටසැතපිලා ඉන්නව කිටිකිටියේ එකට ළං වෙල, තද සීතලට තවත් ටිකක් ඇලවිලාම හිටියොත් හොඳයි කියලා. හිම කැටිවලට තේරෙන්නෙ නැහැ, එහෙම පැය ගාණක් හිටියොත් මැටි මොළොක් වෙලා කඩා ගෙන වැටෙයි කියල. හැබැයි මේ කාරණේ පරම්පරා ගණනක අත් දැකීමෙන් දන්න ඇෆ්ඝන් මිනිස්සු ඉක්මණට වහලෙට නැගල සවල් වලින් මේ හිම තට්ටු පොළවට ඇදල දමනව. </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> වැස්ස ගැන කියන්න පටන් ගත්තට දැන් හිම දක්වා කතාව විහිදිලා. වැස්සත් හිමෙත් ඒ හැටි වෙනසක් නැහැ නෙ. වතුර වලම ස්වභාවයන් දෙකක්. </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">සෙන්</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ටිග්රේඩ් අංශක 100 දි වතුර උතුරල වාෂ්ප බවට පත්වෙනව. </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">සෙන්</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ටිග්රේඩ්</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;"> සෘණ අංශක වලදි වතුර මිදිලා හිම බවට පත් වෙනවා. භෞතික විද්යා පාඩමේදී මුලින්ම ඉගෙන ගත්තු හිමාංකය, තාපාංකය මතකයට එනවා. </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> සමහර මිනිස්සුන්ගේ සිත් හැම තිස්සේම හිමාංකයේ පවතින්නෙ. තරහ යන්නෙ නැහැ. ද්වේෂ කරන්නෙ නැහැ. වෛර කරන්නෙ නැහැ. ඒත් තවත් සමහරෙකුගෙ සිත් හැම තිස්සෙම තියෙන්නෙ තාපාංකයෙ. උතුර උතුර, පැසව පැසව, අනුන් කෙරෙහි කෝපයෙන්, ඊර්ෂ්යාවෙන්....ඒ අයට කියන්නෙ කිසිම තෙතමනයක් </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">නැ</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ති මිනිස්සු කියලා. අනුන් ගෙ දුකට උණු වෙන්නෙ නැති හිත්. ඒ හිත්වල රුධිරයත් රත් වෙලා කැකෑරෙනව ඇති. ඒ අයගෙ රුධිර පීඩනය වැඩි ඇති හැම තිස්සෙම. සමහරුන්ට </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">රු</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ධිර පීඩනය පාලනය කරන බෙහෙත් වලටවත් 'ප්රෙෂර්' අඩු වෙන්නෙ නැහැ. සමහරු ප්රෙෂර් පෙත්ත </span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ග</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ත්තෙ නැති වුණහම බොහොම කලබල වෙනවා. අපි නම් ඒකට කියන්නෙ 'ප්ලෙෂර්' පෙත්ත කියලා. </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> </span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> වැස්ස යාන්තම් පෑව්වා විතරයි, පුංචි ළමයි කට්ටියක් ඇවිත් පිට්ටනියට සෙල්ලම් කරන්න. ඔන්චිල්ලාවල වතුර පිරිලා, ඉ</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ද</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;"> ගන්න බැරි තරමට. 'සී සෝ' වල පහළට වැටිල තියෙන කෑලි වලත් වතුර. දරුවන් බොහොම සීරුවෙන් වතුර අයින් කරනවා. වැස්සක් කරල තියෙන දේවල්?</span><br style="color: #38761d;" /><span style="color: #38761d;"> වැස්සට සම්බන්ධ වනාන්තරත් තියෙනව. ඒ වැසි වනාන්තර. කිසියම් වන්නතරයක් වැසි වනාන්තරයක් වෙන්නෙ, වසරකට මිලි මීටර් 1750-2000 ක වර්ෂාපතනයක් තිබුණොත් විතරයි. අඟල් වලින් නම් 68-78 ක්. ඒක තමයි ප්රමිතිය. මේ වනාන්තර ලෝකයේ තිබෙන විශාලතම ස්වභාවික ඔසු සැල්. ඒ තරමට ස්වභාවික ඖෂ</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">ධ</span></span></b><b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;"> වලින් පිරිලා. ඒ විතරක්ද? ජෛව විවිධත්වය . .. කුරුල්ලන් වර්ග, කෘමීන් වර්ග හා සත්ව වර්ග වගෙම ගස් කොළන්, පැලෑටි වර්ග . . . මේවා රැක ගැනීම අප හැමෝගෙම යුතුකමක්. </span></span></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b><span style="font-size: large;"><span style="color: #38761d;">අපේ රටෙත් 'සිංහරාජ' වනය විශාල සම්පතක් අපට. ඒත් 'සිංහරාජ' වගෙ වන දහනවලට ගිහින් ලී ජාවාරම් කරන මිනිසුන් වුණත් මට හිතෙන්නෙ අර කලින් කිව් හිතේ කිසිම තෙතමනයක් නැති මිනිස්සු කියලා. හිත් පිත් නැතුව ගස් බිම පෙරලලා කරන වන විනාශයෙන් අපේ අනාගත දරුවන්ග්ට බොන්ඩ තියෙන වතුර පොද නේද මේ විනාශ කරන්නෙ කියල හිතන්න බරි තරම් රුපියල් සත ඒ මොළ ගෙඩිවලට ලොකු වෙලා. ගහ කොළ වලට, සතා සීපාවට ආදරේ කළා, අපේ මුතුන් මිත්තො. ඉතාම ඈත යුග වල ඔවුන් ගස්, ගල් වලට නමස්කාර කළා. පුද පූජා පැවැත්වුවා. ඒකට සමහරු හිනා වුණත් තමන්ට කන්න අඳින්න දෙන, රැක බලා ගන්න ගස්, ගල්, ඉර, හඳට වැන්ද එකෙන් මට නම් පෙනෙන්නෙ ඔවුන් කළ ගුණ සැලකීම පුරුදු පුහුණු කළා කියලයි. ඒක උතුම් මනුෂ්ය ගුනාංගයක්. ඔවුන්ගේ ඒ යහපත් ක්රියා නිසා අද අපිට මේ විදියට සතුටින් ඉන්න ලෝකයක් තියෙනව. වතුර තියෙනවා. ඒත් අපෙන් පස්සෙ පරම්පරා ගණනාවකට මොනවගෙ ජීවිතවලට මුහුණ දෙන්න වෙයිද, වතුර නැතුව?</span></span></b></div>
</div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-61189114993295076812012-04-16T02:29:00.000-07:002012-06-27T02:24:37.992-07:00සින්දු හා බණ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
අද ලියන කතාව එතරම් වැදගත් නැහැ කියල හිතෙයි, සමහරෙකුට. ඒ වුණත් මට ඒක දැනුණු දෙයක් නිසා සටහන් කරන්න හිතුණා, මගෙ බ්ලොග් අඩ්වියෙ. <br />
<br />
ඔහු අපේ කිට්ටුවර ඥාතියෙක්. ඔහුට පාකින්සන් රෝගය වැළඳි ඇවිදින්න කරන්න බැරුවයි හිටියෙ. බොහොම අමාරුවෙන් ඔහු ඇවිද්දෙ. එක කකුලක් තියල අනෙක් කකුල ඉදිරියට ගන්න අමතක වෙනවා. එතකොට ළඟ ඉන්න කෙනෙක් ඔහුගෙ කකුලට තට්ටු කරලා මතක් කරල දෙන්න ඕනි එය ඉස්සරහට තබන්න කියලා. වෙලාවකට අතීතයෙ දේවල් අගේට මතක් වෙනවා. එම වෙලාවෙම සිදුවෙන දේවල් අමතකයි. දරුවො, නෑදෑයන් පමණක් නෙවෙයි, බිරිඳව පවා අමතක වෙනවා. මේ මෑත කාලයෙදි ඔය වගෙයි තත්වය. දැනට අවුරුදු දෙකකට පමණ පෙරදි සිදුවූ දෙයක් තමයි මගෙ කතාවට තේමා වෙන්නෙ.<br />
<br />
දවසක් මේ ඥාතියාගෙ ගෙදර කට්ටිය දුර බැහැර තියෙන ආරණ්යයකට දානයක් දෙන්න යන්න තිබෙන නිසා මගෙන් අහුවා, ඔහුව බලා ගන්න එන්න පුළුවන්ද කියලා. ඔහුව බලා කියා ගන්න උපස්ථායකයෙකු හිටිය නමුත් වෙලාවට කෑම ටික දෙන්න සහ උපස්ථායකයාටත් විවේක දිය යුතු නිසා. මම මුළු හිතින්ම එයට එකඟ වුණා. <br />
<br />
මම ගිහින් පැය භාගයකට පසුව තමයි, ගෙදර කට්ටිය ගමන පිතත් වුණෙ. ඒ වනවිටත් ලෙඩාව ආලින්දයට ගෙනැත් රූපවහිනිය ඉදිරිපිට වාඩිකරවල තිබුණා. ධර්ම දේශනයක් විකාශනය වෙමින් තිබුණා. ඒත් ඔහුගෙ ඇස් හෝ සිත ඒ දෙසට යොමුව තිබුණෙ නැහැ. ඔහු මා සමග කතා කරන්නට උත්සාහ ගත්තා.<br />
<br />
"දුව දැන් කොහෙද ඉන්නෙ? අද මේ අය කොහෙද ඔය ගියෙ?"<br />
<br />
මම ඒ ප්රශ්න වලට උත්තර දෙමින් අතීතය ගැන කතා කළා.<br />
" මාමා ඉස්සර හින්දි චිත්රපට හරියට බලනව නේද? ඒක නේද පුතාල දෙන්නටයි, දුවටයි නළු නිළියන්ගෙ නම් දැම්මෙ? ලොකු අයියා දිලිප්, පොඩි අයියා මනෝජ් ...නංගි නිම්මි ...."<br />
" ඔව්, දුවේ...මං ගාව තවමත් ඒ සින්දු රෙකොර්ඩ්<br />
තියෙනව. දැන් තියෙන සී ඩී වගෙ නෙවෙයි, ඒවා ලොකු තැටි. දුවට ඕනිනම් මම ඒවා දෙන්නම්. මේ කට්ටිය ඒව අහන්නෙ නැහැ නෙ."<br />
<br />
" මාමා තවමත් ආසද හින්දි සින්දු අහන්න?"<br />
" නැතුව, නැතුව... ඒත් දැන් ඉතින් කොහොම අහන්නද? මෙඔ ගොල්ලො හැම තිස්සෙම බණ නේ දානෙ. පැය විසිහතරෙම බණ අහන්න පුළුවන්ද දුවෙ?"<br />
<br />
මාමා එසේ කියන අතරෙදි මම රිමෝට්ය අරගෙන බණ චැනලය හින්දි චැනලයකට මාරු කළා. ඒ වෙලාවෙ මොකද්දෝ වෙලවකට තිබුණෙ පැරැණි චිත්රපට ගී. <br />
<br />
නිම්මි හා දිලිප් කුමාර රඟන 'මධුමතී' චිත්රපටයෙ ගීයක්. ඔහුගෙ මුහුණ පුරා මල් පිපෙනව වගෙ සතුට පිපෙනවා මම දැක්කා. හිතේ ගතේ තිබුණු ආලි මෑලි දුබල ගතිය වෙනුවට ප්රබෝධ ගතියක් ඇතිවුණා. ගීයෙ තාලයට පුටු ඇන්දට අතින් තට්ටු කරමින් ඔහු ඔලුවද තාලයට සොලවන්න වුණා.<br />
<br />
" මාමේ, තේ එකක් ගේන්නද?"<br />
" ඔව් දුවේ, කන්න මොනව හරිත් ගෙනෙන්න. හුඟ කාලෙකින් ලස්සන සින්දුවක් අහනවා. දුවට පිං සිද්ධවෙනවා මේ කළ උදව්වට"<br />
<br />
" හොඳයි, මාමෙ ....දානෙට හදපු අළුවා වගයක් තියෙනවා. ඒවත් එක්ක මම තේ හදන් එන්නං"<br />
<br />
අළුවා කෑලි දෙකක්ම කා තේ කෝප්පය බීව ඔහු එම වැඩ සටහන් ඉතා හොඳින් රස වින්දා.<br />
<br />
" දුවේ, නිවාඩු තියෙන වෙලාවට නිතර මෙහෙ එන්න. මම ලෙඩෙක් වුණාට තවම සසර කල කිරිලා නැහැ. සින්දු අහන්න ආසයි. සතුටෙන් ඉන්න ආසයි. හුඟ දෙනෙකුට ඒක තේරුම් ගන්න බැහැ නෙ"<br />
<br />
"එක එක අය හිතන්නෙ එක එක විදිහට නෙ, මාමෙ. මම අනෙක් අයටත් කියන්නන් කො, මාම අද ආසාවෙන්
සින්දු
ඇහුවා කියා"<br />
<br />
" අපෝ, අපෝ, කියන්න එපා. වයසට ගියහම සින්දු අහන එක පවක් කියල තමයි, ඒ අය හිතන්නෙ. දුව ආපු දාකට සින්දු අහමු"<br />
<br />
දැන් මේ මාමණ්ඩිය අසාධ්ය තත්වයකයි ඉන්නෙ. වයසත් අසූව පැනැලා. මා ළඟදිත් ඔහුව බලන්නට ගිය නමුත් ඔහුට දැන් මා කවුදැයි හඳුනා ගත නොහැකි තරමට සිහිය දුර්වල වෙලා.<br />
<br />
කෙසේ වෙතත් ඔහුට නිරෝගි සුව හා දීර්ඝායු පතමින් මේ සටහන අවසන් කරන්නම්.<br />
<br />
<br />
.<br />
<br />
<br /></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-75394373775755855242012-04-13T03:44:00.000-07:002012-04-13T03:48:41.135-07:00'ෆේස් බුක්' මිතුරු දම්<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> 'ෆේස් බුක්' මිතුරු දම් හොඳ වෙන්නත් පුළුවන්,නරක අතට පෙරලෙන්නත් පුළුවන්. ඒ නිසා යම් යම් සීමාවන් තබාගෙන විචාර බුද්ධියෙන් ඇසුරු කළොත් කාටත් යහපත්. මම මෙහෙම කියන්න් එකතරා කතාවක් ඔබ හමුවේ තබන්නයි. මූණු පොතෙන් වෙච්ච අපරාධ ලෝකය පුරහම එක එක රට වලින් වාර්තා වෙලා තියෙනව. අද 'ගල්ෆ් නිව්ස්' පුවත් පතෙහි පළවී තිබුණු කතාවක් කියෙව්වහම මට හිතුණ, එම පුවත් පත් සටහන ලංකාවේ බොහෝ දෙනෙකුගේ දැන ගැනීම පිණිස මගේ බ්ලොග් අඩවියේ සටහන් කර තබන්න.<br /> ඇය පිලිපීන් ජාතික 31 හැවිරිදි තරුණියක්. නමකුත් තියමුකො....එලීනා කියල. (නම බොරු වුණාට, කතාව ඇත්ත.) යහළු යෙහෙළියොත් ගොඩක් එහි හිටියා. ඇය වැඩිපුරම හිටියෙ පිලිපීන යහළු යෙහෙළියන්. මොකද සිය රටේ උදවිය තමන්ව කරදරයක දමන්නෙ නැහැ කියන විශ්වාසය ඇය තුළ තිබුණු නිසා. ඇය 'ෆේස් බුක්' යහළු යෙහෙළියන් මගින් රැකියාවක් සොයා ගන්න නිතර උත්සහ කළා. මැද පෙරදිග රටකට ගියොත් වෙළඳ සේවිකාවක් ලෙස සේවය කරන්නට ඇත්නම් සැපවත් ජීවිතයක් ගත් කළ හැකි යයි හිතුවා. ඒ වගෙම ඒක ඇයගේ සිතේ නිතර ඇඳී රඟ ඩ්ගැක්වෙන සිහිනයක් බවට පත් වුණා. අරාබි රටවල් වල සේවය කරන පිලිපීන කාන්තාවන් කිහිප දෙනෙක්ම ඇයගේ මිතුරු ලැයිස්තුවේ හිටියා. දවසක් 'ෆේස් බුක්' ප්රොෆයිලය විවෘත කළහම ඇයට සිය දෙනෙත් අදහා ගන්න බැරි තරමට පුදුමයි. ඩුබායි රටේ සේවය කරන පිලිපීන මිතුරියක් ඇයට පණිවිඩයක් එවලා. ඇය මේ මිතුරියව කවදාවත් දැකලා නැහැ. හොඳින් හඳුනන්නෙත් නැහැ. ඒත් එලීනා මේ මිතුරියට ගොඩක්ම සමීප වෙලයි හිටියෙ ඒ වෙන විට. ඉතින් ඇගෙන් ලැබිලා තිබුණු පණිවිඩය ඇගේ සිහිනය සැබෑ කරවන්නක් කියල එලීනට හිතුණා.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> වෙළඳ සේවිකාවක් හැටියට ඩුබායි එන්න කැමති නම් ඇයට වීසා හදලා දෙන්න පුළුවන් වග එම පණිවිඩයේ සටහන් කර තිබුණා. <br /> හිතේ සතුට උහුලා ගන්න බැරිව ඇය පවුලේ අයටත් මේ බව සැල කර හිටියා. ඇය වහාම ඇයගේ එෆ්.බී. මිතුරිය වන කැතරීන්ට පිළිතුරු පණිවිඩයක් ලිව්ව. වීසා හ්දලා දෙන්න කැතරීන්ට පුළුවන්න් නම් ඇය ගුවන් ටිකට් පතක් කෙසේ හෝ මිළට ගෙන එන්නම් කියා. එලේනා හිතුවේ ගුවන් ටිකට් පත සඳහා මුදල් ණයට ඥාතියෙකුගෙන් ඉල්ල ගන්නයි. රැකියාව ලැබුණහම එම ණය පහසුවෙන් පියවිය හැකිය කියාත් හිතුවා.<br /> එලීනා ඩුබායි බලා යන ගුවන් යානයට නැග්ගේ දහසක් බලාපොරොතු, ප්රාර්ථනා හිත තුළ දළු දමද්දි. <br /> අතේ තිබුණු වීසා පිටපත අත්බෑගයෙන් පිටතට ගත් එලීනා, පෝලිමට එක් වුණේ සැබෑ වීසා කොළය ලබා ගන්න. ඉන්පසුව ඇස් පරීක්ෂාවට. ඇය එතැන සිටි නිලධාරියාගෙ අන පර්දි උපැස් යුවල ගලවා ඉදිරියෙන් වූ කැමරාවක් වැනි උපකරණයට සිය දෙනෙත් යොමු කළා. <br />"ඕ.කේ"</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong>ඔවුන් වීසාවේ මුද්රාවක තබා ඇයට බාගය ගන්න යන්නැයි අතින් සන් කළා.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong>ඩුබායි ගුවන් තොටුපළෙන් පිටතට එද්දි තමන්ගෙ නම සඳහන් කළ නාම පුවරුවක් රැගෙන පියකරු යුවතියක් හිටියා. ඇය අතේ ලස්සන මල් කලඹකුත් තිබුණා. </strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> 'මේ තරම් උණුසුම් පිළිගැනීමක්' එලීනට හිතා ගන්න වත් බහැ. <br /> " ඔයා කැතරීන් ද? මම එලීනා" එලීනා කලබලයෙන් ඒත් ප්රසන්නව කීවා. එලීනගෙ දෙකම්මුලට උණුසුම් හාදු සමග දෑතට මල් කළඹත් එක වරටම පිළිගැන්වුණා.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> අදින් පස්සෙ ජීවිතය සැපම පමණක් වේවි. සුසුම්, කඳුළු ගල්ෆ් මුහුදෙන් එහාට පා කරල හරින්න ඒ මොහොතෙ එලීනා හිතුවා. ගෙදර අයටත් සැපවත් ජීවිත ලබා දෙන්නට ඇයට පුළුවන් වේවි.<br /> එලීනා කැතරින් ව අනුගමනය කරමින් ටැක්සියකට ගොඩ වුණා. එය නතර වුණේ, විශාල තට්ටු ගොඩනැගිල්ලක් අසල. තට්ටු අටක් ඇය ගොඩනැගිල්ල පාමුල සිට ගණන් කළා. කැතරින් ඉන්පසු එම ගොඩ නැගිල්ලෙ විදුලි සෝපානයේ බොත්තමක් තද කළා. මදක් බලා සිටිද්දි ඔවුන් ඉදිරියෙන් සිටි සෝපානයේ නොව එහායින් වූ සෝපානයක දොර විවෘත වුණා. කැතරින් එලීනාව ඇද ගෙන එම සෝපානයට ඇතුල් වී 4 අංකය එබුවා. ඔවුන් හතරවෙනි තට්ටුවට ළඟා වූ විට විවෘත වූ දොරටුවෙන් කොරිඩෝවකට පිවිසුණා. 425 අංකය සඳහන්ව තිබුණු නිවහනේ දොර තමා ලඟ තිබුණු යතුරකින් ඇර ගෙන කැතරින් එහි පිවිසුණා. එලීනා සුපුරුදු විදිහට ඇයව අනුගමනය කළා. ඇයට පෙන්වූ කමරයට ගිය විගස කැතරීන් ගේ ස්වභාවය වෙනස් වුණා.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong>" එලීනා, ඔයාගෙ වීසා එකට මට දිරාම් 20,000/ක් විතර ගියා. ඔයාට දෙනව කියපු වෙළඳ සේවික ඇබෑර්තුවට වෙන කෙනෙක් අර ගෙන. හැබැයි..ඔයාට සේවය කරන්න වෙන රැකියාවක් තියෙනවා. වෙන රස්සාවක් ලැබෙන කල් ඔයාට පුළුවන් ලිංගික වෘත්තියේ යෙදෙන්න. ඒක නරක රස්සාවක් නෙවෙයි. හොඳට සල්ලි හොයන්න පුළුවන්. පිලිපීනෙ කට්ටිය ගොඩක් මෙහෙ ඔය රස්සාවත් කරනවා. කාටවත් කියන්න අවශ්ය නැහැ."</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> " අනේ, මට නම් බැහැ. එහෙම දෙයකට නෙවෙයි නෙ මම ආවෙ."</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong>" බැහැ කියල බැහැ. මට වීසා වලට ගිය සල්ලි කොහොම හරි මට දෙන්න ඕනි. වෙන ක්රමයක් නැහැ. බොරු ආඩම්බරකම් නැතුව මේක කරපන්" කැතරීන් එලීනාගෙ ගුවන් ගමන් බලපත්රය සමග වීසා කොළයද රැගෙන සිය අත බෑගයේ දමා ගත්තේ එලීනාට තරවටු කරමින්.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> " මටත් වුණේ ඒ ටිකම තමයි. වෙන මොනව කරන්නද?" කාමරයේම පසෙක වාඩිවී සිටි තවත් පිලිපීන යුවතියක් දුක්මුසුව කීවා.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> යුවතියන් දෙදෙනාම කාමරයේ දමා දොරගුළු ලා කැතරින් එතැනින් ඉවතට ගියෙ ඇයගෙඋ ගරු ගාම්භීර කම පෙන්වමින්.<br /> " ඔය ගියෙ කට්ටිය එක්ක ගෙන එන්න. එලියට ගිහින් මිනිස්සුන්ට කෝල් කරයි, දැන්"</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> එලීනාට මිනිස්සුන් 11 දෙනෙකු සමග යහන් ගත වන්නට සිදුවුණා, කැතරින්ගේ නියමය අනුව. එලීන නිදි නැතුව කල්පනා කළා, මේ උගුලෙන් ගැලවෙන ක්රමයක්. </strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> එක් සවස් භාගයක කැතරීන්ට හොඳටම නින්ද ගිහින් තිබුණු වෙලාවක එලීන එතැනින් පිට වී පිලිපීන කොන්ස්යුලේට් කාර්යාලයට ගියේ, මගදී හමුවන පිලිපීන ජාතිකයන්ගෙන් මග තොට අසාගෙන. <br />ඇය සියල්ල නොවළහා නිලධාරීන්ට හෙළිදරව් කළා. ඔවුන් එලීනට ආපසු සිය රටට එන්නට සියල්ල් සූදානම් කලේ ඇයට දැඩි සේ අවවාද කරමින්.</strong></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><strong> මේ පුවත කියැවූ මට මෙය ෆේස් බුක් හි පළකරන්නට හිතුවෙ, අපේ රටේ වගේම වෙනත් රටවල අයටත් මෙය වැදගත් වෙයි කියල හිතුණු නිසා. පිට රට යන්න දඟලන බොහෝ දෙනෙකු තේරුම් ගත යුතු දෙයක් තමයි, ' දැන ගියොත් කතරගම, නොදැන ගියොත් අතරමග' කියන අපේ පුරාණ කියමන් හැමදාටම වලංගු බව.<br /> </strong></span></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-67620524100212913492012-04-01T00:16:00.002-07:002012-04-01T00:17:36.151-07:00ඇෆ්ගනිස්තානයේදී ඇසූ කතාවක්<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /><br /><br />එක් යෝගී යතිවරයෙකු වරක් කාන්තාරයක භාවනානුයෝගීව හිටියා. මේ අතර එවකට එම රටේ සිටි පාලකයා පිරිසක් සමග අසුන් පිටින් එම ස්ථානය පසු කරන්නට වුණා. සිත දැඩිව භාවනාවේම නිමග්නව සිටි නිසා අවට සිදු වන්නේ කුමක් දැයි යතිවරයාට දැණුනේ නැහැ. එනිසා පාලකයා හෝ ඔවුන්ගේ පරිවාර අයවළුන් අපේක්ෂා කරන හිස නැවීම්, නැගිටීම් හෝ ආචාර කිරීම් කිසිවක් ම සිදු වුණේ නැහැ. මේ නිසා පාලකයා බලවත් ලෙස කෝපයට පත් වුණා. </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br />"මේ යෝගියො නම් කිසිම චාරිත්ර වාරිත්රයක් දන්න අය නෙවෙයි. තිරිසන්නු වගේ. තමන්ගෙ රටේ රජතුමා යන කොට ආචාර සමාචාර කරන්න තරම් වත් මුං නිහතමානී නැහැ."<br /><br />රජතුමාගේ කිට්ටුවන්තම ඇමතිතුමාටත් යතිවරයාගේ නොහික්මුණු කම ගැන වස කේන්තියි. ඔහු යතිවරයා ළඟට කිට්ටු කළා.</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /> "මේ යන්නෙ අපේ රටේ මහ රජතුමා. නැගිටල වැඳලා ආචාර කරනව හොඳයි. නැත්නම් හිස ගසා දමාවි.මොකද තමුසෙ ඔය තරම් අහංකාර?"</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /> ඇමතිගෙ මේඝ ගර්ජනාවට යතිවරයා දෙනෙත් ඇරලා බැලුවා.<br /> කලබල නොවී සන්සුන්ව මෙහෙම කිව්ව.</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /> "රජ මැතිවරුන්ට ගරු සරු කරන්නෙ තාන්න මාන්න හරි වෙන මොනව හරි බලාපොරොත්තුවෙන්. මට එහෙම කිසි දෙයක් අවශ්ය නැහැ. රජතුමාට කියන්න, පාලකයන් ඉන්නෙ පාලිතයන් ආරක්ෂා කරන්න බව. ඒ වගෙම පාලිතයො කියන්නෙ හැම දේකටම එහෙයි! කිව යුතු පිරිසක් නොවෙන බව. රජතුමාට මහා ධනස්කන්ධයක් තිබුණත් ඔහු දුප්පත් රට වැසියන්ගේ මුර භටයා බව අමතක කරන්න එපා කියන්න. බැටළුවො ඉන්නෙ බැටළු පල්ලගෙ ආරක්ෂාවට නෙවෙයි. බැටළුවන්ව ආරක්ෂා කළ යුත්තෙ බැටළු පල්ලා විසින්මයි. හොඳට ඇස් ඇර බලනවා. එක්කෙනෙක් සිය පවුලත් එක්ක නිදහසේ, සැහැල්ලුවෙන්, යහතින් වැජඹෙද්දි තව කී ලක්ෂයක් ජීවත් වෙන්න මොන තරම් දුෂ්කර විදිහට අරගල කරනවද කියලා. තව ටික කලක් යනකොට බලනව, ඔය රජතුමා වටේට ඉන්න උගත්, මොළ කාරයො කී දෙනෙක් මොන වගෙ මෝඩ, නිෂ්ඵල යෝජනා ගෙනෙයිද කියලා. අසාධාරණය දිගින් දිගටම රජ කෙරුවොත් පාලකයො කවුද, පාලිතයො කවුද කියල අඳුන ගන්න බැරිවෙයි. ඔය ලඟම තියෙන මිනී වළවල් හාරල බලපල්ලා. උඹලට කියන්න පුළුවන්ද, ඔය ඇට කටු රජ කෙනෙකුගෙද? ඇමතියෙකුගෙද? මන්ත්රී කෙනෙකුගෙද? </span></span><span style="color: blue;"><span style="font-size: large;">එහෙමත් නැත්නම් දුප්පත් රට වැසියෙකුගෙද කියල."<br /><br /> පාලකයා යතිවරයාගෙ වචනවලින් හෙල්ලිලා ගියා. වටේ ඉන්න අය නිසා බොහෝවිට තමන්ට සත්යය අමතක වෙන බව ඔහු දැන ගෙන හිටියා. ඒ නිසාම යතිවරයගෙ නිර්භීත ප්රකාශය හිස මුදුණින් පිළිගෙන ඇහුව, ඔහුට කිසියම් දෙයක් අවශ්ය කරනවද කියල.<br /><br /> ඔහු හිස වනා කිසියම් දෙයක් අවශ්ය බව කියා සිටියා. ඇමතිවරුන්ට සංතෝෂයි, යතිවරයාටත් යමක් අවශ්ය බව දන ගත්තම.<br /> " ඔව්, මට අවශ්ය එකම දෙය.." ඔහු රජතුමා දෙස බලා කියන්නට වුණා.<br />"මීට පස්සෙ මට මේ වගෙ කරදර කරන්න එපා, මම භාවනා කරන කොට"<br /> ඇමතිවරුන්ගේ මූණු ඇඹුල් වුණා.<br /> රජතුමා යතිවරයාට බැගෑපත් වුණා.</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /> "අනේ! ස්වාමීනි, මට එක අවවාදයක් දෙන්න"</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<b><span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /> "ඔව්, මතක තබා ගන්න. දැන් ඔබේ අතේ තියෙන, ඔබට හිමි ධනය සහ බලය තව ටික කලකින් ඔබට අහිමි වෙනවා. තව කෙනෙකුගෙ පරවේණියක් බවට පත් වෙනවා."</span></span><span style="font-size: large;"><br /></span></b><span style="color: blue;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
</div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-80819753467820064372012-03-31T02:04:00.000-07:002012-03-31T21:26:25.509-07:00ඉර තරහා වෙලා!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div align="justify">
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> බොහෝම ඉස්සර කාලෙක එක රටක් තිබුණා, එහෙට හැම වෙලාවෙම වහිනවා . . වහිනවා . . . ඉවරයක් නැතුව </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">වහිනවා </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">. දවස පුරාම අහස හිල් වෙලා වගෙ තොරතෝංචියක් නැතුව වහිනවා එක දිගටම. දවස තිස්සේම වහිනවා.රෑ දවල් කියල වෙනසක් නැතුව වහිනවා. එහෙමත් වැස්සක්! දවස ගානෙම වහිනවා. දවස් ගණන්, මාස ගණන්, අවුරුදු ගණන් එක දිගට වහිනවා. වැස්සට මහන්සි නැද්ද මන්දා? මේ වහින රටේ හිටියා එක පිරිමි ළමයෙක්. එයාගෙ නම් සුරංග. වයස අවුරුදු අටක් විතර ඇති. සුරංග එයාගෙ අම්මයි, තාත්තයි එක්ක පුංචි කැලෑ රොදක් අද්දර තිබුණු ගේ පොඩ්ඩක තමයි ජීවත් වෙලා හිටියෙ. එයාගෙ තාත්තා ගොවියෙක්. අම්මා ගෙවිලියක්. ඒ</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ත්</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> මේ නොකඩවා වහින වැස්ස නිසා ගොව්තැන් කටයුතු වුණත් හරියකට කෙරෙන්නෙ නැහැ. සුරංගට මතක ඇති කාලෙක ඉඳලා වස්සාන සෘතුව මිසක් වෙන කිසිම සෘතුවක් දැකලා නැහැ. එයාගෙ ජීවිතේ අද වෙනකල්ම වැස්ස විතරයි. ඒත් සුරංග වසන්තය ගැන, ගිම්හානය ගැන ගොඩක් කතන්දර තාත්ත ගෙනුත් වෙන අය ගෙනුත් අහලා තිබුණා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> දවසක් තාත්තා කතාවක් කියද්දි, " ඉස්සර අහසෙ රත්තරන් පාටට ඉර පායල තිබුණා" කියලා කිව්වා සුරංගට හොඳට මතකයි. ඒ දවස් වල ඒ ප්රශ්න කරන්න නොහිතුණත් තාත්තාගෙන් ඉර ගැන අහන්න ඕනි කියල ඔහුට හිතු</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ණා.</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">තාත්තා</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">හිටියෙ පිහියක් මුවහත් කරමින්.</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">තාත්තා</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> දවසක් කතාවක් කියද්දි ඉර ගැන කිව්ව මතකද? මොකද්ද තාත්තෙ ඉර කියන්නෙ?"</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> තාත්තා සුරංගගෙ ප්රශ්නයට උත්තර දෙනවා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> "මගෙ පුතා ඉපදෙන්න බොහොම කාලෙකට ඉස්සර ඉර කියල දෙයක් තිබුණා. හරිම විශාල රවුම් කහ පාට ගිනි බෝලයක්. උදේ පාන්දර අර නැගෙනහිර පැත්තෙ කන්දෙන් මතුවෙලා දව</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ල්</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> වෙනකොට අහස මුදුනටම ගිහින් අපිට උණුසුම, ගස් වැල් වලට ශක්තිය දීල හවසට අර බස්නාහිර පැත්තෙ කඳු මුදුනින් බැහැල යනවා. ඒ විතරක් නෙවේ, එයාගෙ රත්තරන් </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">පාට</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ලස්සන මූණේ හැම තිස්සෙම පැතිරිච්ච ප්රියමනාප හිනාවකුත් තිබුණා." </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " ඉතින් කොහෙද දැන් ඒ ඉර හැංගිලා තියෙන්නෙ?"</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> එතකොට සුරං</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ග</span></span> <span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ගෙ තාත්තා අතේ තිබුණු පිහිය බිමින් තියලා, අත් දෙක කකුල් දෙක වටේ ඔතාගෙන දණිස් දෙක උඩ එයාගෙ නිකට රඳවලා දිග සුසුමක් හෙළුවා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " කොහේ ගියාද දන්නෙ නැහැ, මයෙ පුතේ. එක දවසක දවාලක කළු වළකුළු ගොඩාක් ඇවිත් ඉර වටේට කැරකිලා කැරකිලා එයාව රෙද්දකින් ඔතා ගන්නව වගෙ ඔතා ගත්තා. අපි බලාගෙන හිටියා මොකද වෙන්නෙ කියලා. ඊට පස්සෙ විදුලි කොටන්න පටන් ගත්තා. ඒ එක්කම මහා හුළඟක් හැමුවා. පොල් ගස් බිමටම නැමුණා, හුළඟට බයෙන් වගෙ. ඊට පස්සෙ ගෙරවිල්ලත් එක්කම පොද වැස්සක්. පොද වැස්ස මහ වැස්සක් වුණා. අපි බලං හිටිය දැන් නවතියි, දැන් නවතියි කියලා. නැවතුණේම නැහැ. ඉතින් අපි හිතුවා, හෙට නවතියි කියලා ඒත් නැවතුණේම නැහැ. ඉතින් එදායින් පස්සෙ අපි ඉර දැක්කෙම නැහැ, පුතේ. මොකක් වුණාද කියල හිතා ගන්න බැහැ."</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> සුරංගට කොහොමට වත් හිතා ගන්න බැහැ, ලස්සන කහපාට රවුම් ඉර කොයි වගේද කියලා. එක රාත්රියක මෙයාගෙ හිතට කිසිම සහනයක් නැහැ වගෙ. නින්ද යන්නෙත් නැහැ. තාත්ත කිව්වා ඉරට ප්රියමනාප හිනාවක් තිබුණා කියලා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> ' ඒත් මම දැකලා නැහැ, මේ මිනිස්සු කවදාවත් හිනා වෙනවා. ඒ අය හැම තිස්සෙම ඉන්නෙ දුකෙන් වගෙ. හිනා වෙන්න දන්නෙ නැහැ වගෙ. හරි...හරි...මට දැන් තේරෙනවා. මේ ගොල්ලො දුකෙන් ඉන්නෙ ඉර නැති දුකට වෙන්නැති. අර අහසෙ එහාට මෙහාට යන කහපාට </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">හිනා</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">වෙලාම ඉන්න එක්කෙනා නැතුව මේ අයට සාංකාව ඇති. පාලු ඇති. මේකට මොකක් හරි කරල එයාව ආපහු එක්කන් එන්න ඕනි. මේ මිනිස්සුන්ගෙ මූණුවල ආයෙමත් හිනා මල් පිපෙන්න ඉඩ දෙන්න ඕනි. මේ අයව සතුටු කරන්න ඕනි.'</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ඉතින් පහුවදා පුංචි සුරංග කාටත් හොරෙන් අර තාත්ත කිව්ව ඉර නගින ගලට ගියා, වැස්සෙම. මොරගෙඩි වගෙ වහින වැහි ගෙඩි ඇඟේ වදිද්දි චුට්ටක් රිදුණත් එයා ඒව ගණන් ගත්තෙ නැතුව කන්ද නගින්න ගත්තා. ගමේ මිනිස්සු වගයක් දැක්කා, කන්ද නගින සුරංගව. දැකල එයාගෙ තාත්තට මේ පණිවිඩය දෙන්න මහා හයියෙන් දිව්වා. ඒත් ඔහු කන්ද නගින එක නතර කළේ නැහැ. තාත්තා එයාගෙ යාලුවොත් එක්ක කන්ද පාමුල ඉඳල කෑ ගහනවා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">" පුතා, කොහෙ</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ද</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> ඔය යන්නේ?"</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ඒ </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">තාත්තා </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ගෙ කටහඬ. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " මම යනවා වලාකුළු වලට කතා කරන්න"</span></span><br />
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">කන්ද නැගීම නතර නොකරම ඔහු උත්තර දෙනවා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " මට ඒ ගොල්ලන්ගෙන් අහන්න ඕනි අර හැම තිස්සෙම හිනාවෙන ලස්සන කහපාට එක්කෙනාව නිදහස් කරන්න පුළුවන්ද" කියලා. </span></span><br />
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">මේක ඇහුණ ගමන් සුරංගගෙ තාත්තට එයගෙ කකුල් දෙක නවත්ත ගන්න බැරිවුණා. තාත්තත් සුරංගගෙ පස්සෙන්ම දුවන්න ගත්තා. එතැනට රැස් වෙච්ච ගමේ අනෙක් උදවියත් තාත්තවයි, පුතාවයි අනුගමනය කරමින් කන්ද නගින්න ගත්තා. ඔවුන් හිතුවෙ මේ කොලු පැටියා පිස්සු හැදිලා දුවනවා කියලා. ඉතින් ඔවුන්ට ඕනි වුණෙ සුරංග වැටෙන්න යන කරදරෙන් ඔහුව ගලවගන්න. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> හැමෝටම කලින් කඳු මුදුනට නැග්ග සුරංග වළාකුළුවලට කතා කරන්න ගත්තා.</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " අනේ, වළාකුළු, මං කියන දේ ඇහෙනවද? ඇයි ඔය ගොල්ලො අර ලස්සන කහ පාට එක්කෙනාව වහගෙන ඉන්නෙ? අනේ අපිට අනුකම්පා කරන්න, කරුණාකරලා. බලන්න, අපි කොච්චර දුක් විඳිනවද? ඔය ගොල්ලො කරන ඔය වැඩේ නිසා. අපි ගැන චුට්ටක් කරුණාවෙන් හිතන්නකෝ.අපට ඉර ආපහු දෙන්නකෝ.." </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> වැස්ස තවත් වේගයෙන් වහින්න වුණා, තරහෙන් ගොරවමින්. ගිගිරුම් සද්දෙට බයේ මිනිසුන් එකෙනෙකව බදා ගත්තා. ඒත් සුරංග හෙල වුණේ වත්, බය වුණේ වත් </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">නැහැ.</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">දිගින් දිගටම වළකුළු වලට නොයෙක් දේවල් කියමින් කන්නලව් කළා. </span></span><br />
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> "එහෙම කළේ ඇයි කියලා හරි අපිට කියන්න බැරිද අඩුම තරමින්"</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">සුරංග බෙරිහන් දුන්න.</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">" මොකද හැබෑටම මේ අපිට වද දෙන්නේ?" </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">එතකොට එක පාරටම කවුදෝ වළාකුළු අස්සෙන් උත්තර දුන්නා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " අපි කවුරුවත් ඉරව හංගගෙන නැහැ. හැංගිලා ඉන්නෙ එයාගෙ ඕනෑ කමටයි."</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> සුරංගට තේරුණා, සද්දෙ එන්නෙ වළාකුළු වලින් කියලා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " ඉර තරහවෙල ඔය ගොල්ලොත් එක්ක?" ආයෙමත් </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ඒ</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> හඬ.</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> සුරංගත් අත ඇරියෙ නැහැ. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> "මොකද්ද හේතුව තරහ වෙන්න?"</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> ඒ ප්රශ්නෙට උත්තර ආවෙ වෙනත් දිහාවකින්. ඒ වෙන කවුරුවත් නෙවේ. අර ලස්සන කහපාට එක්කෙනා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " මම තරහ වෙන්න හේතුවද? ඔව්, මම ඒක කියන්නම්. ඔය ගොල්ලො කවදාවත්ම මට ස්තුති ක</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ර</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ල</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> නැහැ. අඩුම තරමින් මා දිහා බලලා හිනා වුණේ වත් නහැ. මම ලස්සනට හිරු රැස් විහිදුවන කොට ඔය ගොල්ලො වළකුළු වලින් වැස්ස ඉල්ලනවා. ඒත් කවදාවත් කවුරුවත් ' ලස්සනට ඉර පායන දවසක් ඉල්ලන්නෙ නැහ. ඉතින් මට හිතුනා පාඩමක් උගන්වන්න ඔය ගොල්ලන්ට."</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">මේ</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">
</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">කතාව අහපු සුරංගගෙ ගමේ මිනිස්සු දණින් වැටිලා ඉරෙනුත්, වළකුළු වලිනුත් ඉල්ල සිටියා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " අපි දැන් පාඩමක් ඉගෙන ගත්තා. අනේ! ඉරු කුමරුනි, අපි ආයෙ කවදාවත් ඔය වැරැද්ද ආයෙමත් කරන්නෙ නැහ. අපට සමා වෙලා මේ වැස්ස නවත් වන්න."</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> ඉරට මිනිස්සු කියපු දේ ඇහුණා, කන් දෙක පුරාම. ඒත් වැඩියම කලපනා කළේ ඒ වගෙම හිත සසල කළෙ සුරංගගෙ කැපවීම සහ අධිෂ්ඨානය ගැන. ඒ වගෙම අනික් මිනිසුන් කෙරෙහි තිබුණු ආදරය, මානව දයාව ගැන. මඩ ගොහොරුව තිබුණු කඳ මුදුනට අනෙක් ජනතාව ගැන හිතල මහන්සි නොබල නැග්ග ආකාරය ගැන. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">ඉර කටහඬ අවදි කළා. </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " හොඳයි, දැන් හැමෝම තම තමන්ගෙ ගෙවල් වලට යන්න. මම ඉක්මනටම පායන්නම්"</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> ගමේ උදවිය සුරංගගෙ නිර්භීතකම හා කැපවීම පිළිබඳව ප්රසංශා කරමින් ස්තුති කරමින් ගෙවල් වලට ගිහින් බලාපොරොත්තු සහගතව නිදා ගත්තා. පහුවදා පාන්දර අවදි වුණු අය දැක්ක, අහස පැහැදිලි බව. </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">වළාකුළු </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> අඩු බව. වැස්ස ටිකෙන් ටික අඩු වෙන ගතියකුත් පෙණුනා. හවස් වෙන කොට තිබුණෙ ප්ද වැස්සක් විතරයි. කළු </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">වළාකුළු </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> පෙනෙන්න නැහැ. ලස්සන කිරි කැටි </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">වළාකුළු </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> විතරක් අහස පුරා සෙල්ලම් කරමින් හිටිටා. තැනින් තැන අහසෙ නිල් පාටකුත් හිනාවුණා. ටික වෙලාවකින් සුදු වළාකුළු අත වනාගෙන නොපෙනී ගිහින් මුළු අහසම නිල් පාටින් බබලන්නට වුණා. එතකොට කහ පාට ලස්සන වටකුරු යමක් නැගෙනහිර කඳු මුදුනින් හිනා වෙන්න පටන් ගත්තා. </span></span></div>
<div align="justify">
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> "අන්න ඉර පායනවා" හැමෝම සතුටින් ඉපිලෙමින් අත් පොලසන් දෙන්න ගත්තා. </span></span></div>
<div align="justify">
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div align="justify">
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> සුරංග අහස දිහා බලලා උහුලගන්න බැරි සතුටින් උඩ පනින්න ගත්ත.</span></span></div>
<div align="justify">
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> " ආ..එහෙනම්
මේ
තමයි ලෝකෙටම ලස්සන වස්සන කහපාට, රවුම්ම රවුම් මම අහපු කතන්දර වල ඉන්න ඉර. " </span></span></div>
<div align="justify">
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> ඉර අහසේ හෙමිහිට සක්මන් කරන්න ගත්තා, හැමොටම සතුටත්, උනුසුමත් ලබා දෙමින්. මිනිස්සුත් අහස ද්හා බලමින් කෘතඥ තාවයෙන් යුතුව ඉරට ස්තුති කරමින් ලස්සනට හිනා වුණා. </span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;">සුරංගගෙ</span></span>
<span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> සතුට වක්කඩ කැඩුව වගෙ පිටාර ගලනවා. ඉරත් හිනා වෙනවා. මිනිස්සුත් හිනාවෙනවා. ඔක්කොමල ගී ගයමින් නටන්න ගත්තා. එදයින් පස්සෙ ආයෙ කවදාවත්ම ඉර තරහ වුණේ නැහැ.</span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><span style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"> </span></span></div>
</div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-38366891510546240642012-03-28T23:06:00.003-07:002012-03-28T23:20:12.069-07:00ඈ දෙසා...බලනූය දයා ඇසිනා!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">විවිධ රටවල විවිධ රැකියාවන්හි නියුතුව සිටි මට ඇෆ්ගනිස්තානයේ ගත කළ කාල වකවානු කිසි සේත් සිතින් බැහැර නොවෙයි. ගැහැණුන් හට බොහෝ සමාජ තලයන්හි පිරිමින් සේම අයිතිවාසිකම් භුක්ති විඳීමේ අවස්ථාවන් හිමිව නොතිබුණත් එහි බහුතරයක් පිරිමි ගැහැණුන්ට ආදරය කරන, ගරු කරන අය ද වෙති. මූලධර්ම වාදීන් හා අන්තවාදීන් මේ ගණයට වැටෙන්නේ නැත. </span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><br /> නැගෙනහිර ටිමෝරයේ පිරිමින් ඊට ඉඳුරාම වෙනස්ය. කඩ පිල්වල හෝ බෝක්කු මත වාඩි වී බීඩි, සිගරට් බොමින් දාම් අදිමින්, කුකුළන් පොර කොටවමින්, ඕපාදූප කියවමින් සිටිනවා මිස ගෙදරට තඹ දොයිතුවක් උපයන්නේ නැත. එසේ කරනවා නම් කරන්නේ ඉතා සුළු පිරිසක් පමණි. ගැහැණු කඳු, ලඳු පීරා ගොස් අල වර්ග හාර ගෙන, පලා කඩා ගෙන එති. ඒ පවුලේ දවසේ වේල පිරිමහන්නටය. අත දරුවන් රෙදි කඩක රඳවා බඩ බැඳගෙන, සොයන අල පලා දමන වේවැල් කූඩය හිස මත බැඳගෙන ඇය කඬු නගින ආකාරය සිත සසල කරවයි. ගෙදර දොර සියලු වැඩ කරන ඇයට පිරිමියාගෙන් ලැබෙන්නේ ඇනුම් බැනුම් හෝ ගුටි බැට පමණි.<br /><br /> මා නෙතින් දුටු දේවල් ලියන්නට සිතුණේ බොහෝ රටවල මේ වෙනස්කම් පැහැදිලිව දැකිය හැකි නිසාත් තවමත් ජාත්යන්තර කාන්තා දිනය සැමරූ මාර්තු මාසය අවසන් නොවුණු නිසාත්ය. මක් නිසාද යත් මාර්තු 8 වැනිදාට පමණක් ස්ත්රීන් ගැන, </span></span>
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">ඔවුන්</span></span> <span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">ගේඅයිතිවාසිකම් ගැන, ඔවුන්ට එරෙහි ප්රචන්ඩත්වය ගැන කතා කිරීම නොසෑහෙන නිසාය. </span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><br />මවක්, දියණියක්, බිරිඳක්, සහෝදරියක් පමණක් නොව මිත්තණියක් වූ විට පවා ඇයගෙන් පවුල හා සමාජය, රට වෙනුවෙන් සිදුවන සේවාව අතිමහත්ය. පවුලේ ආර්ථිකය වෙනුවෙන් ඇය කරන සේවාවන් බොහෝ දෙනෙකුගේ ඇගයීමට ලක් නොවෙයි. දරුවන්ගේ අනාගතය සාර්ථකව ගොඩ නැංවීමට ඇයගෙන් සිදුවන දායකත්වය ගිනස් පොතට යන්නේ නැත.<br /><br />හැම නිවසකම කුකුළා අතින් ගෙන පාන්දර අවදිවන්නී ඇයයි. එවිට ඇය වෙලාවට සීනුව නාද කරන ඔරලෝසුවක් වැන්නීය. සැමියාට උණුසුම් තේ බඳුනක් දී ඔහුව අවදි කරන්නේ ඈ හෙයිනි. ළමයින්ට පාසැල් යෑම සඳ</span></span><span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">හා</span></span>
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"> අවදි කරන්නේ ඈ හෙයිනි. ඉන්පසු පාතරාසය එනම් උදේ ආහාරයත්, දවල් ආහරයත් පිළියෙල කරන කෝකිවරිය ඇය වන්නීය. ගෙදර දොර පිරිසිදු කරන ගෘහ සේවිකාවද ඇය වන්නීය. දරුවන්ව පාසැලට කැටුවයන, එමෙන් ආපසු නිවසට කැඳවා ගෙන එන, සමහරවිට මේ දෙකම කරමින් රැකියාවටද යන්නට ඇයට සිදු වෙයි. එසේම තවත් මව් වරු මේ සියල්ල කරන අතර තුර පවුලේ </span></span><span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">රියැදුරු</span></span> <span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"> ලෙසද කටයුතු කරයි. කඩ පිළට, වෙළඳ පොළට ගොස් ගෙදරට අවශ්ය එළවළු, හාල් තුනපහ යනාදී වූ අඩුම කුඩුම ගෙන එන්නේ ද ඇයයි. දරුවන් හෝ සැමියා ලෙඩ වූ විට සාත්තු සේවිකාවද ඇයයි. දොස්තරත් ඇයයි.<br />දරුවන්ගේ මුල්ම ගුරුවරිය මෙන්ම පාසැල් වැඩ වලට උදව් දෙමින් පාඩම් කියා දෙන ගුරුතුමිය ද ඇයයි. දරුවන්ගේ ආරක්ෂක නිලධාරිණියද ඇයයි. එසේම පවුලේ ප්රශ්න වලදීත්, දරුවන්ගේ ආරවුල් වලදීත් විසඳුම් සොයා දෙමින් උපදේශනයන් සපයන උපදේශිකාව හා නීති වේදිනියද ද ඇයයි. <br />මේ සියලු කාර්යයන් හමාර කොට විඩාපත් වුවත් සැමියාගේ කායික අවශ්යතාවන්ද සිනහමුසු මුහුණින් ඇය ඉටු කළ යුතු වෙයි. <br />මේ සියලු දේ යුතුකම් හා වගකීම් බවත්, ඒවා නොපිරිහෙළා </span></span> <span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">ඉටු කළ යුතු බවත් සමහරු පවසති. </span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;">කෙසේ හෝ ඇයට ලෙඩ නිවාඩු නැත. පාරිතෝශික දීමනා හෝ බෝනස් ලැබෙන්නේද නැත. අර්ථ සාධක අරමුදල්, එනම් ඊ.ටී.එෆ්., ඊ.පී.එෆ්. නැත. කිසිම දාක උසස් වීම් හෝ ඇගයීමක් පවා කෙරෙන්නේද නැත.<br />එහෙත් ඇය ඉහත සඳහන් කිසිවක් ඉල්ලා උද්ඝෝෂණය කර මින් වීදි බසින්නේ නැත. පිකට් බෝඩ් අල්ලා ගෙන ගෙවල් ඉදිරිපිට වර්ජනය කරන්නේ නැත. ආහාර පාන පිළියෙල නොකර සටන් පාඨ කියන්නේද නැත. </span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><br />එවන් මවකට, බිරිඳකට, සොහොයුරියකට, මිත්තනියකට, දියණියකට සැහසිකමක්, අතවරයක්, හිංසනයක්, අපචාරයක් ඔබට කළ හැකිද?<br />මේ සියලු ස්ත්රී වර්ගයාගේ කතාවයි. ගමින් ගමට, රටෙන් රටට, ආගමෙන් ආගමට, ජාතියෙන් ජාතියට සුළු සුළු වෙනස් කම් තිබුණත් පොදු සාධකයන් හැම ගැහැණියකටම ඉහත අයුරින් නොවෙනස්ව පවතී.<br /><br />මට මහචාර්ය සරච්චන්ද්රයන්ගේ 'මනමේ' නාඩගමෙහි අවසන් ගී පද මතකයට එයි.</span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><br />"මා දෙසා.....මා දෙසා...බලනූය දයා ඇසිනා ...."<br /><br />ගැහැණිය දෙස දයාවෙන් යුතුව, කරුණාවෙන් යුතුව, ආදරයෙන් යුතුව බලන්න. ඇය ලිංගික භාණ්ඩයක් ලෙස පමණක් නොදකින්න. ඇයට ගරු කරන්න. ඇයගේ අමිල සේවාවන්ට වටිනාකමක් දෙන්න. <br />කුරුල්ලෙකුට තනි තටුවකින් පියාඹන්නට නොහැකිය. සමාජය කුරුල්ලෙකු නම් එක් තටුවක් ගැහැණියයි. අනෙක් තටුව පිරිමියායි. යහපත් මානව සමාජයක් සඳහා අත් තටු දෙක ශක්තිමත්ව, නීරෝගීව තිබිය යුතුය.</span></span></div>
</div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-80970777368227920272012-03-28T03:45:00.003-07:002012-04-01T00:18:07.428-07:00අප්පච්චි කිව් කතා<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h2 style="text-align: justify;">
<br /> ඩුබායි ආවම හැමදාම ටිකක් කල් ගත වෙනවා, සිංහල අකුරු හොයා ගන්න. අද නම් දුකාට කතා කරල ප්රශ්නෙ කිව්වම ලංකාවෙදි වගෙම හොයන්න කිව්ව. මමත් හෙව්වා. සොයන්නට හම්බ වෙනව නෙ. ඉතින් ලංකාවෙදි වගෙ නෙවෙයි, මෙහෙදි මට ගෙදර වැඩ මොකුත්ම කරන්න නැහැ. ගමන් බිමන් වුණත් ඇත්තෙම නැති තරම්. සිකුරාදට තමයි, දරුවන්ට නිවාඩු. දරු මුණුබුරන් සේරටම. ඉතින් ආයෙමත් මට හිතුණා, බ්ලොග් අඩවිය පැත්තෙ ගොඩ වෙලා යහළු මිතුරු කම් වගෙම යහළු මිතුරු දම් අළුත් කර ගන්න.<br /> කවි කතා, කතන්දර සේරෝම කොහේදෝ ඈතකට ගිහින් හැංගිලා වගෙ. ආගන්තුක පිරිසකට කතා කරනවා වගෙ ඒ අයට බුලත් හුරුල්ලක් දීල ආයෙමත් ඥාති සම්බන්ධතාවන් අළුත් වැඩියා කර ගන්න වේවි, මයෙ හිතේ. අවුරුදුත් ළඟ නිසා අකැමති වෙන එකක්
නැති වෙයි.<br /><br /> මම අප්පච්චි ගැනත් අප්පච්චි මට කියන අතීත කතා ගැනත් කලින් ලියල තියෙනවා. අන්තිම වතාවට මම අප්පච්චි දකින්න ගියෙ
මම තායිලන්තෙට යන්න ඉස්සරින්...දවස් තුනකට ඉස්සරින් හරියටම. අප්පච්චිට වයස
අවුරුදු
88 ක් . මම එනවා කියන ආරන්චියට ලොකු මල්ලිලාගෙ ගෙදර ආලින්දයේ වේවැල් පුටුවක වාඩි වෙලා මග බලාන හිටියා. මම කොළඹ ඉඳල එනවා කිව්වොත් දවල්ට කෑම නොකා බලා ගෙන ඉන්නවා. එදත් එහෙමයි, බෙල්ල දික් කරමින් පාර දිහා වටම තමයි ඇස් දෙක. මාව දැක්කම මූණේ හිනා මල් වට්ටියක් පිපෙනවා. වෙන අයටත් එහෙම වෙන්නැති, මම දන්නෙ මං ගැන විතරයි නෙ.<br /> අප්පච්චි ආස කරන කෑම බීම උස්සගෙන යන කොට
, "මොකට ඒව මේව
ගෙනෙනවද, බලලා යන්න ආවා නම් ඇතිනෙ" කියනව. ඇඳේ වාඩිවෙල, එහෙම නැත්නම්
මම
පුටු ඇන්දෙ වාඩිවෙලා අපි කතා කරමින් ඉන්නව. ඒත් මෙදා සැරේ අප්පච්චිට පරණ කතා ඒ තරම්ම මතක නැහැ වගෙ. මතක් කළේම ඉස්සර කරපු පින්කම්. දන් දුන්නු හැටි, අසූ හාරදාහෙ පහන් පින්කමක් මුතියංගනය රජමහවිහාරයේ සංවිධානය කරපු හැටි....තවත් ලස්සන කතාවක් කිව්වා. ඒක හොඳයි හැමෝටම දැන ගන්න, අප්පච්චිගෙ ස්ථානෝචිත ප්රඥාව ගැන හිතා ගන්න.<br /> මේ කතන්දරෙත් අහගෙන දවස් තුනකින් ආපහු කොළඹ එන්න කියල මම අප්පච්චිට දණ ගහලා වඳිද්දි මට අමුතු වෙනසක්
දැණුනා. මගෙ ඔලුව අත ගාද්දි වෙනද විදිහටම, "තුණුරුවන්ගෙ සරණයි, සියලු දෙවියන්ගෙ පිහිටයි!" කියල කියද්දි මම නැගිටලා අප්පච්චිගෙ නළලයි, කම්මුල් දෙකයි ඉඹලා පොඩි දරුවෙක්ව වගෙ මගෙ පපුවට තුරුළු කර ගත්තා. එතකොට මට මහ දරා ගන්න බැරි වෙනස් කමක්
දැණුනා. ඒක නිර්වචනය කර ගන්න හෝ පැහැදිලි කර ගන්න මට අවශ්ය වුණෙ නැහැ ඒ වෙලාවෙ. ඒ ශෝකී හැඟීම බුදු වදනක් සිහිපත් කරලා තුනී කර ගන්න උත්සාහ කළා.<br /> ආයෙමත් මම යන කොට අප්පච්චි හිටියෙ සදහටම දෙනෙත් පියාගෙන. මට දරා ගන්න බැරිවුණා ඒ නිහඬතාවය. මුහුණ පුරා පිරුණු හිනාව වෙනුවට අප්රාණික දෙතොල් මත්තෙ හීන් හිනා රේඛාවක්
යාන්තමට
සටහන් වෙලා. ඒ හිනා රේඛාව අස්සෙන් මට අප්පච්චි කිව් කතා මතක් වෙනවා. අප්පච්චිට ගරු කිරීමක් හැටියට තවත් කතාවක් සටහන් කරන්න අවසරයි, පුලිනතලාවෙ.<br /><br /> ඒ කාලෙ අපෙ අප්පච්චි තමයි, බදුල්ලෙ කතරගම දේවාලෙ බස්නායක නිළමෙ හැටියට හිටියෙ. අගෝස්තු මාසෙට නුවර පෙරහැරත් එක්ක සමාන්තරවම බදුල්ලෙත් ඉතාමත් විචිත්ර විදිහට ඇසල පෙරහැර කෙරෙනවා. අලි ඇතුන් වගෙම, උඩරට, පහත රට, සබරගමු වගෙ නැටුම් විතරක් නෙවෙයි සමහර කලායතන වලිනුත් නැටුම් කණ්ඩායම් මේ සඳහා යොදා ගැණුනා. මේ පෙරහැරට බදුල්ල මුතියංගන රජ මහා විහාරයේ පෙරහැරත් අතරමගදි එකතුවෙල එකටමයි වීදී සංචාරය කරන්නෙ. බදුල්ල දිස්ත්රික්කය අවට ගම් පළාත් වලින් වැල නොකැඩී සෙනග එනවා පෙරහැර බලන්න.<br /><br /> මේ වගෙ පෙරහැර කරන එක් අවස්ථාවක පොඩි වරදවා වටහා ගැනීමක් නිසා පෙරහැර වර්ජනය කරන්නට එක් කණ්ඩායමක් සංවිධානය වෙලා පවුල් පිටින් පෙරහැර වීදි සංචාරය කරන එක තැනක පාර පුරා වාඩි වෙලා ඉඳලා.<br /> මල් වෙඩිල්ල පත්තු කරලා දැන් පෙරහැර පිටත් වෙලත් ඉවරයි. අප්පච්චිත් දැන් තුප්පොට්ටියත් ඇඳ ගෙන පරිවාර නිළමෙල දෙන්නෙකුත් එක්ක සධාතුක කරඬුව වඩම්මන ඇතා අසලින්ම වීදි සංචාරය කරනවා, උදාරම් ලීලාවෙන්.<br /> එතකොටම අපේ පොඩි අයියා අප්පච්චි ළඟට ඇවිත් අර ආරංචිය අප්පච්චිට සැල කර හිටියා. පොඩි අයියගෙ මුහුණ නම් බයෙන් කලු ගැහිලා. අප්පච්චි ඇබින්දක් වත් කලබල වුණේ නැහැ. බොහොම උපේක්ෂාවෙන් මොහොතක් කල්පනා කළා.<br />"පොඩි පුතා, කාටවත්ම මේ ප්රශ්නෙ කියන්න අවශ්ය නැහැ. ඔය මිනිස්සුත් වෙනදට පෙරහැර බලනවනෙ. මේක අපේ සංස්කෘතික අංගයක් නෙ. අපි පෙරහැර පිළිවෙල වෙනස් කරමු. පුතා ගිහින් ඉස්සරහින්ම අලියෙක් යවන්න. ඊට පස්සෙ කස
කාරයන්ව යවන්න. අලියෙක් එන කොට කවුරුත් පාරෙන් අයින් නොවී ඉන්නැහැ නෙ. ඒ හරියට යන කොට ඔය වෙනස් කම කර ගන්න අපිට
කල්
තියෙනවා. කලු බණ්ඩත් එක්ක කණ්ඩුලව අරන් යන්ඩකො"<br />පොඩි අයියා මොනතරම් දක්ෂ සංවිඪායකයෙකු වුවත් අප්පච්චිට පහළ වුණු ඒ නුවණ නම් ඔහුට පහළ වූයේ නැත. ඒ බව අදත් පොඩි අයියා පවසන්නේ
අප්පච්චි
ගැන
ඉතා ආඩම්බරයෙනි.<br /><br /> පෙර්හැරේ ඉදිරියෙන්ම අලියකු එනු දුටු සටන්කාමී පිරිස අර පොත පතේ එන ආකරයටම හිස් ලූ ලූ අත පලා යන්නට ඇති. හැබැයි කාටවත්ම කිසිම කරදරයක් හෝ පුන්චි ලේ සෙලවීමක් වුණේ නැති බවත් අප්පච්චි මට කිව්වේ, "ලොකු කරදරයක් වෙන්න හිටි එකක් නවත්ත ගත්ත . . . ඒ වගෙම ඒ කණ්ඩායම පෙරහැරත් බලලා දේවාලයට ඇවිත් මගෙන් සමාවත් ඉල්ලුවා, වැරදි වටහාගැනීමක් කියල.." කියමින්.</h2>
</div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-80321436175336917522011-12-29T19:07:00.000-08:002011-12-29T19:29:46.976-08:00තරුණකම මනින නිර්ණායකය කුමක්ද?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><div align="justify"><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b> 2011 ඉවර වෙන්න තියෙන්නෙ තව එකම එක දවසයි. ආපහු හැරිල බලන විට හිතට සියුම් සතුටක් දැනෙනව. මම පිම්බෙන්නෙ නැතුව අනික් අයව නගා සිටුවන්න කරන ලද කැපවීම් හිත පුරා මල් කැකුළු පුබුදුවනවා. ඒ සුවඳ ජීව්තය සුවඳවත් කරාවි කියල මගෙ හිත කියනවා.</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b><br />
</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b> ළඟදි දවසක මට හිතවත්ම නගාලා, මලයණ්ඩිලා සමග එක් වුණු දවසක එක මලයණ්ඩියෙකුගෙ විස්තරක් පත්තරේක තිබුණා. ඔහු ඒ ගැන පුරාජේරු කිව්වෙ නැහැ, හරිම නිහතමානී විදිහකට සිනහ වුණා. ඔහුගෙ පිරිපුන්කම මා එහිදී දැක්කා...පැහැදිලිවම. අවට සිටි අය කිව්වා 'අක්කණ්ඩි' ගැනත් මේ පිටුවෙ දැම්මොත් කොහොම හිටීද කියලා. මා ඔවුන්ට දශක දෙකක් විතර වැඩිමහලු නිසාවෙනුයි, එහෙම කියවුණෙ. මට එහිදී හිතට නැගුණු දෙයක් තමයි, අපේ රටේ තරුණ කම මනින්නෙ වයසෙන් හෝ අවුරුදු ගණන් වලින් කියලා. ඒක නිවැරදි නිර්ණායකයක්ද කියල හිත මගෙන් ප්රශ්න කරනවා. </b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b><br />
</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b> අර්ධ ශතකයක් ගැහුවත් තවමත් තාරුණ්ය</b></span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>ය </b></span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>නොඉක්මවූ අයුරින් යහපත් සේවාවන්හි සහ සත් කාර්යයන්හි කාර්යක්ෂම</b></span></span> <span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>ව </b></span></span><span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>නියැලෙන අය අප වටා ඕනෑ තරම් ඉන්නවා. අපි දකිනවා ඔවුන්ව. අපට දැනෙනවා ඔවුන් කරනා ඵලදායී කටයුතු. තරුණ වයසේ ඉන්න සමහර දුවල, පුත්තු තුළ එවන් කාර්යක්ෂමතවක් දකින්න නැහැ. රැකියාවක් නැත්නම් දවසෙන් වැඩි හරියක් නිදියන්වා. පුංචි දෙයක් කළත් ඔවුන්ට මහන්සියි. ඒ වගෙම රැකියාවට ගියගමන්ම විහාල වැටුපක් බලාපොරොත්තු වෙනවා.</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>ළඟකදි එක් තරණ පුතෙක්,( වයස අවුරුදු විසිපහයි, ඔහුට )මට කිව්ව ඔහු සම්මුඛ පරීක්ෂණයකට ගිය බව රැකියාවකට. ඒ සමගින්ම කියා හිටියෙ "ඒක මට හරි යන එකක් නැහැ. අනික් අයට කියල තියනවා, පස්සෙ දන්වන්නම් කියල. ඒත් මට එහෙම කිව්වෙ නැහැ" කියලා. එවිට මම ඔහුගෙන් ඇහුවා "ඔය සම්මුක පරීක්ෂණයට ගිය ගමන්ම එම මණ්ඩලයට 'සුබ උදෑසනක්' කියල කිව්වද. වාඩිවෙන්නකීවම 'ස්තුතියි' කියල වාඩිවුණාද? කියලා. </b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>ඔහු ගත් කටටම මගෙන් ඇහුවෙ "එහෙම කියන්නෙ මොකටද?</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>" මම හිටියනම් එම මණ්ඩලයෙ මමත් ඔයාව ගන්නෙ නැහැ "</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>මා ඔහුට මගෙ අදහස කිව්ව.</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>මේ සිරිත් විරිත් ඉතා සුළුවට පෙණුනත් ඒවා වැදගත් බව මම ඔහුට පෙන්වා දුන්නා. </b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>සම්මුඛ පරීක්ෂණයකදි ආචාර ශීලි බව බොහොම වැදගත් බව ඔහු දැන සිටියෙ නැහැ. අඳින ඇඳුම, කතා බහ, ප්රිය මනාප බව වගෙ දේවලුත් වැදගත් බව මා ඔහුට පෙන්වා දුන්නා. කොතෙක් දුරට වියපත් අපගෙ අදහස් ඔහු පිළිගනීවිද මන්දා?</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b> මෙහිදී මට තවත් සත්යය කතාවක සිහිපත් වෙනවා. එක තරුණයෙක් ඉතා දක්ෂ ලෙස සම්මුඛ පරීක්ෂණයකට මුහුණ දීල ඔහුව එ සඳහා තෝරාගත් බව මණ්ඩලය ඔහුට පවසල අතට අත දීල සුබ පතල යන්න අවසර දුන්න. ඔහු මණ්ඩලයට ස්තුති කරල එම කාමරයෙන් පිටවී යන අවස්ථාවෙ මණ්ඩලය නැවත ඔහුව කැඳෙව්ව.</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>" කණගාටුයි. ඔබ මේ තනතුරට සුදුසු නැහැ කියල අපට තේරුම් ගියා"</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>" ඒ මොකද සර්"</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>" ඔයා බෙල්ට් එක ඔක්කොම ලූප්ස් වලට හරියට දමල නැහැ. එකක් මග හැරිලා. අපේ ආයතනයට එහෙම අපිළිවෙලට <br />
වැඩ කරන නිලධාරීන් ගත්තම අපේ නිෂ්පාදන ඵලදායකත්වය ගැන විශ්වාසය තියන්න අමාරුයි. බොහොම කණගාටුයි"</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b><br />
</b></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b> වසර අවසන් වෙන්න දවසක් තියෙද්දි මා මේ සටහන තියන්නෙ අපේ තරුණ පරපුර කෙරෙහි අපරිමිත සෙනෙහසින් සහ දයාවෙන්. ඒ ඔවුන් අපේ අනාගතය නිසා.</b></span></span><br />
<br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b> උදාවන 2012 වසර ඔබ සැමට සාමය, සතුට, සෞභාග්යය ගෙනෙන වසරක්ම වේවා!</b></span></span> </div></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-23777285852256695502011-07-23T22:01:00.000-07:002011-07-23T22:47:16.786-07:00දොළ පිදේනියක් . . . !<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><div style="color: purple;"><b><span style="font-size: large;"> අම්මලත් එක්ක නටබුන් බලන්න යද්දිත්, ගෙදරදි කාලය ගත කරද්දිත් නන්දි වෙන කවදාවත් නොපෙන්වන සෙනෙහසක් මට පෙන්නුවා. අම්මලටත් හිතට සතුටු ඇති, දෝණියැන්දට ආදරණීය ස්වාමි පුරුෂයෙක් ලැබිලා කියලා. කිසිම දවසක මත්පැන් කටේ නොතියපු කෙනෙකු වගෙ ඔහු අප්පච්චිට සැර බීම බෝතලයක් එයාලගෙ ක්ලබ් එකෙන් ගෙනැත් කන්තෝරු කාමරේ මේසෙ උඩින් තියලා, ඒ ලඟින්ම ප්රේමවතීට කියවල බැදපු වැව් මාලුයි, මයියොක්කා තම්බපුවයි පූජා භාණ්ඩ අඩුක් කරන තාලෙට ඇසුරුම් කළා. අප්පච්චිට දොළ පිදේනියක් . . . ! මට කරන වෙනස් කම් වලින් ගැලවෙන්ට. පව් සෝදා හරින්ට. <br />
කවදා හරි ඇත්ත ඉස්මතු වෙයි, රබර් බෝලෙ වගෙ ඇත්</span></b><b><span style="font-size: large;">ත</span></b><b><span style="font-size: large;"> යටට ඔබන්න පුළුවන් වේවිද සදාකාලිකවම. හැබැයි එතකොට මට මොනව වෙල තියේ</span></b><b><span style="font-size: large;">වි </span></b><b><span style="font-size: large;">ද දන්නෙ නැහැ. මේ දවස් දෙක තුනේම නන්දි ක්ලබ් ගියෙත් නැහැ. මධු විත තොල ගෑවෙත් නැහැ. නියම බොදුණුවෙක්. මේ සිල් හැම දාම ගන්න පුළුවන් නම් මමත් වාසනාවන්ත බිරියක්. දඩබ්බරී සැර කරන්නෙ මට විතරයි, අම්මයි, අප්පච්චියි ළඟ එයත් මුකවාඩම් බැඳ ගන්නවා. <br />
අප්පච්චිල යන්න හදන කොට නන්දි මෙතෙක් කල් වසන් කළ දෙයක් සියල්ලන් ඉදිරියේ නිරාවරණය කළා. <br />
" නිවඩු පටන් ගනිද්දි මෙ</span></b><b><span style="font-size: large;">යා</span></b><b><span style="font-size: large;">ගෙ මාරුවත් මේ ළඟට හදල තියෙන්නෙ, අප්පච්චි. පොළොන්නරුවටම හදා ගන්න බැරි වුණා. හිඟුරක්ගොඩට තමයි හදා ගන්න පුලුවන් වුණෙ." <br />
" ඉතින් එතකොට දෙන්න දෙපොළෙ නේ" අම්මා අදහස් ප්රකාශ කළේ මුලින්ම.<br />
<br />
" අපෝ! පැය භාගයක් වත් නැහැ නෙ මෙහෙ ඉඳල එහෙට. මෙයාට එහෙ නවතින්න පුළුවන් ප්රේමවතිත් එක්ක. මගෙ යාළුවෙක් ගෙයකුත් හොයල දෙන්නම් කිව්වා, ඉස්කෝලෙ ළඟින්ම."<br />
" එතකොට පුතා මෙහෙ ඉන්නවද?" <br />
ඒ අප්පච්චි.<br />
" ඔව්, මගෙ නිල නිවාසෙ තියෙනව නෙ. අනික දැන් ඉන්න තත්ත්වෙ අනුව බස් වල යන්නත් බැහැ නෙ. ටික කලක් යන කොට මාරුවීමක් හදාගන්න පුළුවන් වේවි,මෙහාට"<br />
" ඔය දෙන්නගෙ කැමැත්තක්"<br />
අප්පච්චි වාද කළෙත් නැහැ. මා වෙනුවෙන් නීතිඥයෙකු වුණෙත් නැහැ. දෙන්නගෙ කැමැත්තක් දැන් කොහෙද? සේරම සිද්ධ වෙන්නෙ තනි කැමැත්තට. ස්වාමි පුරුෂයාගෙ මනාපෙට. ඔය මාරුවීම ගැන මට නිකමට වත් කීවයැ, මේ වෙන කල්ම. <br />
" ලබන සති අන්තයෙ අපි ගෙදර ගිහින් මෙයාගෙ බඩු මුට්ටු අරන් එන්නයි හිතන් ඉන්නෙ. එහෙත් ඇවිත් යන්න එන්නම් කො. මෙයාට අවශ්ය දේවල් එහෙත් තව ඇතිනේ.."<br />
<br />
සුවච කීකරු පතිනියකගෙ භූමිකාව තුළ සිරවෙමින් මම අප්පච්චිටත් අම්මටත් වැන්දෙ ඇස් වල තෙරපෙන කඳුළු හිර කර ගන්න බැරුව. ඇයි මෙහෙම ගැහැන</span></b><b><span style="font-size: large;">ණු</span></b><b><span style="font-size: large;"> යටහත් ප</span></b><b><span style="font-size: large;">හ</span></b><b><span style="font-size: large;">ත්ව පිරිමින්ගෙ අණසකට, ආධිපත්යයට යට</span></b><b><span style="font-size: large;">ත්</span></b><b><span style="font-size: large;"> වෙල ජීවත් වෙන්න ඕනි? ඒකද සාමකාමී පවුල් ජීවිතය විදිහට සම්මානයට පාත්ර වෙන්නෙ? ඒවාට එරෙහිව කතා කරන ගැහැ</span></b><b><span style="font-size: large;">ණු</span></b><b><span style="font-size: large;"> අසංවර, අශීලාචාර උදවියද? <br />
විශ්ව විද්යාලයේ උන් සටන් කාමී මලිති සිල්ගත් උවැසියක සේ ඉන්නේ දෙගුරුන්ගේ ගෞරවය, කුල ගර්වය රකිනු පිණිසද? ඇය ජීවත් විය යුත්තේ තව කෙනෙකුගේ සහ ඔහුගේ පවුලේ අනෙකුත් අයගේ අභිමතයන්ට අනුකූලවද? <br />
ප්රශ්න මෙපමණකින් කෙළවර වන්නේ නැහැ. සියල්ල ලියන්නට ගිය හොත් ප්රශ්න වලින්ම පිරුණු ලියවිල්ලක් ඉතුරු වේවි. එනිසාම සිතට එන ප්රශ්න කන්දරාව හමුවේ බැම්මක් ඉදි කරන්නට සම්ප්රදායිකා තැත් කරනවා. <br />
දරුවා වෙනුවෙන් සියල්ල ඉවසා සිටියයුතු වගත් සම්ප්රදායිකා මට මතක් කර දුන්නා. දැන් මලිති නැහැ, මිසිස් නුගලියද්ද. යුවතියක් විදිහට නෙවේ මැතිනියක් විදිහට කටයුතු කරන්න වෙයි. මළ විකාර! තවම මගෙ වයස කීයද? මැතිනියක් නෙවෙයි, මහත්මියක් වත් වෙන්න මට ඕනි නැහැ. මම මලිතිම, </span></b><b><span style="font-size: large;">මලිතිම </span></b><b><span style="font-size: large;">වි</span></b><b><span style="font-size: large;">ත</span></b><b><span style="font-size: large;">රයි. <br />
'ඒ වුණාට ඔයා අම්ම කෙනෙක් වෙන්නයි, යන්නෙ.' ඒ පාර දඩබ්බරිත් මට ඔලොක්කු කරනවා.<br />
දුර ඈත තිතක් වෙලා නොපෙනී යන අප්පච්චිලා රැගත් වාහනයෙන් ඇස් ඉවතට ගත්තට පස්සෙ බලන බලන හැම තැනකම කලු තිත් පෙනෙනවා. ඔලුව කැරකෙන ගතියට මම ළඟින්ම උන්නු ප්රේමතීගෙ ගතට හේත්තු වුණෙ, මට මගෙ ශරීරය වාරු නැතුව යනව වගෙ දණුනු නිසා.<br />
</span></b></div></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-57722992619254337922011-05-15T03:56:00.000-07:002011-05-15T03:56:58.242-07:00ලෙඩ වෙල ඉන්නෙ ගෞතම බුදුහාමුදුරුවොද?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><div style="color: #4c1130;"><span style="font-size: large;"><span class="Yd"><span class="ze">කතන්දරේගෙ කතාව කියෙව්වම කමෙන්ටුවක් නොදාම බැහැ. එකක් ජය ශ්රී සිංහයට රඟන කොට, සිංහසීවලී හැටියට මම රඟ පෑ නිසාත්, ජය ශ්රී දැන් ආපහු ලංකාවට පැමිණි බව මට සරච්චන්ද්ර මැතිනිය ඊයෙ පෙරේදා දවසක දුර කතනයෙන් කියපු නිසාත්. මගේ බ්ලොග් එකේ අතුරු කතාවක් ලියන්න හිතුණා.<br />
මහාචාර්ය සරච්චන්ද්ර තුමා අවසාන දවස් කිහිපය කොළඹ මහ රෝහලේ දැඩි සත්කාර ඒකකයේ ගත කරන කාලෙදි වෙච්ච දෙයක් හැටියටයි, කියැවෙන්නෙ. අපිට කතාව කිව්වෙ නම් බුද්ධදාස ගලප්පත්ති කියන කවියා. <br />
ලලිතා මැතිනිය එතුමා ලඟ ඉන්නව. දුවල දෙන්නයි පුතයි වරින් වර එනවා, රෝහලට. ඉතින් ලොකු දුව ඇවිත්, මුර කරන නිලධාරියාගෙන් අහල තියෙනව, " මාමෙ, අපෙ තාත්තට ගොඩක් අන්තිමයි. මම ඉක්මනට ගිහින් බලල එන්නද?" කියල.<br />
" මොකද්ද, ඔය ලමයගෙ නම?"<br />
" කිසා ගෝතමී, මාමෙ"<br />
" හා, හා....ඉක්මනට ගිහින් එන්න, එහෙනම්"<br />
ටිකකට පස්සෙ දෙවෙනි දුව ආව.<br />
ඇයත් අර විදිහටම අහුව. පෙරැත්ත කරන කොට එයා ගෙනුත් ඇහුවා, " ඔය දරුවගෙ නම මොකද්ද කියල"<br />
" යශෝදරා" කියල ඇය කිව්වා.<br />
තව ටිකකින් ආවෙ බාලම පුතා. දැන් සේරම ඇතුළෙ ඉඳල ඇමතුම් දෙනව මල්ලිටත් එන්න කියලා.<br />
මල්ලිත් මුර මාම ළඟට කිට්ටු කළා.<br />
" මාමෙ, තාත්තට හොඳටම අන්තිමයි. අක්කල දෙන්න ගියා. මමත් යන්නද" කියල අහුවා. <br />
"ඔය ළමයගෙ නම මොකද්ද?" මුර මාමා අහපි.<br />
" දීපංකර?<br />
" එත කොට ඔය ලෙඩ වෙල ඉන්නෙ ගෞතම බුදුහාමුදුරුවොද? "<br />
මුර මාමගෙ ප්රශ්නෙ දීපංකර මල්ලිට නම් වැටහුණේ නැහැ.</span></span></span></div></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-22786628587284527402011-04-10T05:07:00.000-07:002011-04-10T05:14:44.187-07:00පිට ගෙදරකට ආපු අමුත්තෙක්<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><div style="color: #0c343d;"><b><span style="font-size: large;"> නින්දත් නොනින්දත් අතර සිහින නැති, සිතුවිලි සහිත ලෝකයක සිත ගත දෙකම පාවෙද්දි ගේට්ටුව අරින හඬ මාව හිටෙව්වා, ජනෙල් කවුළුව ළඟ. දෙබෑවෙන ගේට්ටු පලු දෙක මැද්දෙන් කොළපාට ජීප් රථය හෙමිහිට සම්ප්රාප්ත වෙනවා, මිදුලට. <br />
තිරිංග තද වෙනවා. දොරවල් ඇරෙනවා. අප්පච්චි ඉස්සරහ දොරෙනුත්, අම්මා පිටි පස්සෙ දොරකිනුත් පොළොන්නරු භූමියට පාද තබනවා. මට තවම නිදිකලං ගාතෙද? දුවන්න හිතුණට දුවන්න බයයි, පය ලිස්සලා වැටෙයි කියලා. විශාකාවක් වෙන්න නෙවෙයි, දරුවට තියෙන සෙනෙහසට.<br />
ජනෙල්ලෙ එල්ලිල උන්නු මලිතිගෙ සිරුර පාවෙනවා, පුළුන් රොදක් වගෙ සැහැල්ලුවෙන් අම්මා, අප්පච්චි බලන්න. ඉස්සර නම් දුවල ගිහින් වැඳල කරේ එල්ලිලා හුරතල් වෙනවා. හුරතල් නොදන්න කට්ටිය ගෘහ මූලික වෙල ඉන්නකොට හුරතල් හිත පර වෙලා හැංගිලා කොහෙදෝ නොපෙනෙන ඉසව්ව්වක. උණු උණු කියන්න බැරි තරම්, ඒත් ඇල්, ඇල් කියන තරම් ඈතක. ඔහෙ තිබුණාවෙ ඕනි තැනක.<br />
"සුදු මැණිකෙ, අන්න අම්මල ඇවිදින්" ප්රේමවතී තව පොඩ්ඩෙ</span></b><b><span style="font-size: large;">න්</span></b><b><span style="font-size: large;"> මගෙ ඇඟේ හැප්පෙනවා. පුදුම කලබලයක්, ගෙනාපු බඩු වාහනයෙන් ගෙට ගන්නවා. <br />
අම්මගෙ කකුල් දෙක ලඟ මාත් එක්කම හිතත් වැඳ වැටෙනවා.<br />
"කෙට්ටුත් වෙලා පුතේ, ඔයා. කන්නෙ නැද්ද?" අම්මට හැම දාම මම කෙට්ටුයි.<br />
"හා, ඇති, ඇති ඔය වැන්දා." මාව නැගිටුවන අප්පච්චි ඉස්සර වගෙම පපුවට හේත්තු කර ගෙන, නළල ඉඹිනවා.<br />
නන්දිට වඳින්න මතක් වුණෙ දැන්. <br />
"ගෙට යමු, ගෙට යමු....අව්වත් සැරයි නෙ." නන්දි ඉස්සර වෙනවා.<br />
" අම්මල උදේට කාලද?" මගේ හිතත් ප්රශ්නයක් අහන්න ඇවිත්.<br />
"නෑ පුතේ, ඔයාලත් එක්කෙම තේ බොන්න හිතුවා අපි. මගදි තේ එකක් විතරක් නම් බිව්වා."<br />
" අනේ, ප්රේමවතී ඉක්මණට තේ ලෑස්ති කරන්න?" මගෙ හිතට වාවන්න බැරුව කියවනවා.<br />
"කිරි බත් එක්ක මාළු ඇඹුල් තියල් ඇති, කට්ට සම්බලයකුත් ඇති. එහෙමම මේසෙට තියන්න." අම්මා ප්රේමවතීට කියන්නෙ හරිම කරුණාවෙන්.<br />
අපි සේරම මේසෙට වාඩිවෙද්</span></b><b><span style="font-size: large;">දි</span></b><b><span style="font-size: large;"> මම අප්පච්චිගෙයි </span></b><b><span style="font-size: large;">අම්මා</span></b><b><span style="font-size: large;">ගෙයි</span></b><b><span style="font-size: large;"> </span></b><b><span style="font-size: large;">මැදින් වාඩි වෙන්න වග බලා ගත්තා. දෙන්නගෙම අතින් කිරි බත් කවාගන්න මගෙ හිතේ තවත් දොළදුකක්.<br />
අප්පච්චිට, අම්මට කියවන්න පුළුවන් මගෙ හිත නන්දි නම් කවදාවත්ම කියවන්න ඉගෙන ගන්න එකක් නැති වෙයි. ඕනි කමකුත් නැතිවෙයි කියවන්න. ඩේලි නිව්ස් පත්තරෙන් එහාට එයාට වෙන කියවීම් අපුලයි. අමිහිරියි. අජූවයි. <br />
මගේ කවි සිත අවදි නොවෙන්නම නින්දට වැටිලා. මොන ඝෝෂකයෙකුට වත් බැරි වේවි, ඒ කවි සිත අවදි කරලන්න.<br />
"සුදු මැණිකෙ, තව බෙදා ගන්න. ලොකු නෝනා කොච්චර දුර ඉඳලද හදා ගෙන ආවෙ?"<br />
ප්රේමවතීගෙ පෙරැත්තයත් එක්කම අම්මා මට බෙදනවා. අප්පච්චි මාළුත් එක්ක අනල මට කවනවා. <br />
"මට බැංකුවට යන්න තියෙනව, හදිස්සි වැඩකට. අප්පච්චිල ඉන්නකො. මම ඉක්මණට එන්නම්"<br />
<br />
නන්දි නැගිට්ටෙ අපේ සමාගම රුස්සන්නෙ නැතුවද කියල දෙයියො තමයි දන්නෙ. <br />
" හරි පුතා, රාජ කාරිය දේව කාරිය කියල තියෙනව් නේ. මමත් තව ටිකකින් කච්චේරිය පෙත්තට යනව. පුළුවන් වුණොත් මම බැංකුවටත් ගොඩ වෙන්නම්"<br />
අප්පච්චි තවත් කිරි බත් කුරුල්ලෙක් මගෙ කටට එබුවා.<br />
<br />
'එයා ගිය එක හොඳයි' දඩබ්බරීත් මැදට පනිනවා. ඒක ඇත්ත. අපට නිදහසේ ඉන්න පුළුවන්, ටික වෙලවකට හරි අපේ ගෙදර වගෙ. නන්දි ඉන්න කොට මට හිතෙන්නෙම මම පිට ගෙදරකට ආපු අමුත්තෙක් වගෙ.</span></b></div></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7550994376835973531.post-55335028445205602662011-03-15T05:02:00.000-07:002011-03-15T05:02:07.721-07:00අදහගන්න අමාරු වෙනස<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><div style="color: #4c1130;"><b><span style="font-size: large;"> <br />
පොත කියවල ඉවරවුණු තැනට පරණ රීලෝඩ් කාර්ඩ් එකක් තිබ්බ, බුක් මාර්ක් එකක් විදිහට. දිගටම කියවගෙන යන්න කියලා මගෙ හිත මට බල කරන නමුත්, මට හිතුණා මගෙ අදහස් ටිකක් මේකට සම්මාදම් කළොත් අවුලක් වෙන එකක් නැහැ කියලා. </span></b></div><div style="color: #4c1130;"><b><span style="font-size: large;"> මොකද ? පොත මුද්රණය කරන කාර්ය භාරයත් මටම පැවරිල තිබෙන නිසා. එනිසා සුජී වන මම, නොහොත් මලිතිගෙ කිට්ටුම යෙහෙළියක් වන මටත් තියෙනවා අයිතියක් ඔබලාට වගෙම; මේ පොත පොත් සාප්පු වල පිළුණු නොවී උණු උණුවෙම අලෙවි වෙන, අලෙවි කරන ක්රම වේදයන් ගැන හිතන්න කියල මගෙ හිට මට බල කරනවා. පසු විපරමකට වඩා පෙර විපරමක් වඩාත් කාලෝචිතයි කියල මගේ නොමේරූ සිත මට කියනවා. එනිසයි මම හිතුවෙ මගෙ අදහස් ඔබලා සමග බෙදා හදා ගෙන මලිතිගෙ නිර්මාණය වඩාත් අර්තවත් නිර්මාණයක් කරන්න. ඔබලාත් මේ සද් කටයුත්තට දායක කාරක වෙනවා නම් මම කැමතියි. මලිතිත් කැමති වෙයි.<br />
මලිතිගෙ පොතේ නමට නම් මගෙ එච්චර ප්රිය තාවයක් නැහැ. ඔබ මොනවද හිතන්නෙ? මලිතිගෙ කතාවෙ අතර මැද්දට පැන්නට කමක් නැහැ, මයෙ හිතේ. ඔබත්, මමත් අපි සේරම මලිතිගෙ පාඨකයො නිසා අඩු පාඩු පිළිබඳව මෙහෙම පොඩි පහේ සංවාදයක් ඇති වීම හොඳයි.<br />
පොතට නමක් හිතලා කමෙන්ට්ස් වලට දමන්න පුළුවන් නම් අගෙයි. පැවිදි වුණාට කමක් නැහැ, තව තව ලියන්න කියල මම මලිතිට කිව්වට එයා ඒක පිළි ගන්නෙ පවක් හැටියට. අතීතයේ භික්ෂූන් වහන්සේල මොන තරම් සාහිත්ය නිර්මාණ කළාද?<br />
"'කව් සිළුමි</span></b><b><span style="font-size: large;">ණ </span></b><b><span style="font-size: large;">', 'කාව්ය ශේකරය' වගෙ නිර්මාණ කළෙත් පැවිදි ස්වාමීන්වහන්සේලා නේ?"<br />
මම එහෙම කියන කොට මලිති හෙවත් අපේ තෙරණිය කිව්වෙ වෙනත් කතාවක්. <br />
" මම තවම මේ ජීවිතයට අළුත් කෙනෙක්, සුජී. ටිකක් පහු වුණහම ගිහි වගෙම පැවිදි ජීවිතයෙත් අත් දැකීම් එකට ගොනු කරල ලියන්න පුළුවන් වේවි සමහර විට. මට ධර්මය ඉගෙන ගන්න ඕනි, සුජී. පස්සෙ ඒ ඉගෙන ගත්තු ධරම කරුණුත් අළලලා හරවත් නිර්මාණ කරන්න බැරියැ"<br />
<br />
"ඔයා මහණ වුණේ හිත කල කිරිලද? එහෙම නැති නම් ජීවිතය එපා වෙලාද? මට අදහගන්න බැරි වුණා, කැළණි පංසලේදි ඔයාව දැක්කම?"<br />
<br />
"ඔය ප්රශ්නෙම තමයි, සුජී හැමෝටම තියෙන්නෙ. කලකිරීමක් නැහැ, ජීවිතය ගැන මට. බුදු දහමට අනුව සසරින් මිදෙන්න නම් තවත් ගිහි ගෙයි ඉඳල වැඩක් නැහැ කියල මට හිතුණා. මට දාල යන්න බැරි කිසිවක් නැහැ, දැන්. හැම දෙයක්ම තාවකාලිකයි. ආපෝ, තේජෝ, වායො, පඨවී වලින් හැදිල තියෙන මේ හැම දෙයක්ම නිසරු, අනිත්යය දේවල්. ජරාවට පත් වෙනවා. ලෙඩ වෙනවා. වැහැරෙනව. ඒ සත්යය තේරුම් ගන්න බැහැ හුඟ දෙනෙකුට."<br />
<br />
"සත්ය තේරුම් ගන්න හැම දෙනෙක්ම මහණ වෙන්න ඕනිද? සියලු දෙනාම එහෙම හිතුවොත් ලෝකය දියුණු වෙන එකක් නැහැ. ඉස්සරහට යන එකක් නැහැ."<br />
<br />
"භෞතිකව දියුණු වීමම විතරක් ලෝක විනාශයටත් හේතු වෙයි කියල මට හිතෙනවා, සුජී. බලන්න, ඊයෙ පෙරෙදා ජපානයට සිදුවෙච්ච දැවැන්ත භූමි කම්පාව සහ සුනාමිය. හැම අතින්ම දියුණු රටක් නේද, ඒ? වළක්වන්න පුළුවන් වුණාද මහා විද්යඥයන්ට ඒ විනාශය. අවම කරන්න පුළුවන් වුණත් නවත්තන්න පුළුවන්ද කාටවත්?"<br />
"ඒක ඇත්ත . . . ඒක ඒ මිනිස්සුන්ගෙ කර්මය වෙන්නැති.."<br />
"එහෙමත් වෙන්න පුළුවන්. උතු නියාම, කම්ම නියාම, ධම්ම නියාම කියල ධර්මයෙ ඉගැන්වෙන්නෙ ඒකම තමයි. සෘතු නියාම කියන්නෙ එක ක සෘතු වලට අනුව වෙන දේවල් . . . .මිනිස්සු ස්වභාව ධර්මයට එරෙහි වෙල කටයුතු කරන කොට එහෙම වෙනවා, සුජී. අපි පරිසරයට, ස්වභාව ධර්මයට එරෙහි වෙන කොට සොබා දහමත් අපිට එරෙහි වෙනවා. එරෙහි වෙන්නෙ ටික දෙනයි. ඒත් විනාශය එන්නෙ මහා පරිමාණිකව."<br />
"ඒ තර්කය නම් මට පිළිගන්න බැහැ. ජපානය කොයිතරම් ඉස්සරහට ගිය රටක්ද? ධනවත්ම රටක්."<br />
" ඔයා ධනවත්කම මනින්නෙ කොහොමද? යස ඉසුරු, මිළ මුදලින්. මම එහෙම නෙවෙයි."<br />
" සමා වෙන්න මට. මම ඔයත් එක්ක තර්ක කරන්න හිතුවෙ නැහැ"<br />
" කමක් නැහැ, සුජී. ඒකෙ වරදක් නැහැ. ඔයා නිතර මෙහෙ එන්න. අපිට පුළුවන් මේවා කතා කරන්න."<br />
<br />
යුගයෙන් යුගය, වයසෙන් වයසට මිනිසුන්ගෙ අදහස් මති මතාන්තර වෙනස් වෙන්නෙ පුදුම විදිහට. මගේ සිත තුළ නම් එබඳු මහ වෙනසක් නොවුණට මලිති තුළ සිදුවී තිබෙන වෙනස නම් අදහගන්නත් අමාරුයි.<br />
<br />
</span></b></div></div>Akkandihttp://www.blogger.com/profile/08282783443110371956noreply@blogger.com6